Inspiration - Bowie Lyrics Quotes Heathen

In your fear, seak only love

Inspiration - A night in Church

En kväll i kyrkan

Arbetsdagen var slut och jag samlade ihop mina saker och gick till bilen.  Det var onsdag och i den katolska världen en högtidsdag - Marie Himmelsfärd.  Jag visste det skulle vara mer än en vanlig kvällsmässa den här kvällen.  Jungfru Maria är en centralfigur i min kyrka, jag visste det skulle bli fint.  Jag hade sedan tidigare funderat över vilken väg jag skulle ta till kyrkan den här kvällen.  Med festival i staden kunde det gå hur som helst, men förmodligen valde jag fel.  Bussar stod ovanpå varann, bilar stod mitt i korsningar när det blev grönt från andra hållet, cyklister for slalom mellan bilarna, halva gator hade blivit gågator och bilisterna vägrade som vanligt hjälpa varann.  Bättre att krocka, då har man åtminstone sluppit vara hjälpsam!  Jag lär mig aldrig att förstå hur vissa tänker... Tur att jag skulle till kyrkan, kanske jag kunde bli lite snällare i tankarna...

Före kvällsmässan är det alltid sakramental tillbedjan, och istället för att vänta utanför till den var avslutad så smög jag in och hittade en plats.  Jag brukar trivas längst bak närmast gången.  Inte för att jag är rädd för att sitta långt fram, utan för att jag inte tycker om att ha någon bakom mig som petar mig i ryggen eller pratar eller har andra konstigheter för sig.  Den här gången blev det inte så, men hörnan vid gången kändes viktigare.  Jag såg mig omkring i kyrkan.  Den var välbesökt den här kvällen, och tavlan med dagens psalmer och lovsånger var fylld.  Detta kommer bli stort, tänkte jag och reste mig upp från knästående.

Klockan blev 18.  Det hördes ett dån ovanifrån när kyrkklockorna började svänga.  Det tog några sekunder innan de började klämta.  Jag slöt ögonen och lyssnade på det mäktiga ljudet av tunga klockor som kallade till mässa för att fira dagen då Maria togs upp till himmelen.  Vårt kulturarv tänkte jag, och kände samtidigt att det var både rätt och fel tänkt.  Sverige var katolskt en gång i tiden, men även om det nu är protestantiska kyrkan som vi mer förknippas med så är det en kristen tradition att kalla till mässa med klockornas hjälp.  Det gjorde mig glad och stolt att ingen myndighet förbjudit våra klockor för att någon klagat på dem.  En del är så lättstörda nu för tiden. Klockorna tystnade och orgeln tog över, och kantorn med sin fantastiska tenorstämma ledde oss genom första psalmen.  Medan vi sjöng tände prästerna och korgossarna rökelsekaret, och en väldoft spred sig i hela kyrkan.  Både altaret och den lilla predikstolen snett framför fick sig flera puffar av rökelsen.  Rent och fint, fritt från otyg.  Vi kunde lugnt inta vår heliga måltid.

Jag tycker om lugn och ro - alltid, överallt, i alla lägen.  Inga störningsmoment eller ljud som inte ska finnas där och då.  Mitt i allt detta vackra och fridfulla fanns något som störde.  Jag har sett henne förut.  En lite rundlagd dam, kanske i pensionsåldern.  Varje gång jag ser henne undrar jag vad hon gör i kyrkan eftersom hon verkar pyssla med allt annat än det man gör i en mässa.  Framför allt gillar hon plastkassar och att rota i dem.  Den här kvällen rotade hon säkert halva mässan igenom, och det var nog fler än jag som tröttnade på det eviga prasslandet.  Vad hon behövde ha mitt i både Credo och Fader Vår lär jag ju inte få veta, men vid ett tidigare tillfälle har hon rotat upp en frukt...

Kyrkan är mitt lilla rum, min tillflyktsort.  Den är min meditation, min sinnesfrid, min sårbarhet, min ödmjukhet.  Här kan jag bara vara, lyssna till kloka ord, känna lugn och harmoni.  För mig är min kyrka min trygghet och inre frid.  Den skadar mig inte och den skadar ingen annan i min närhet heller.  Den är min - mitt val, mitt behov.


Musik:  "Mea Culpa" med Enigma