Papper - vad annars
Och det bara fortsatte. Lite förvirrade trevade de flesta i mörkret och försökte förstå vad som hände. Pandemi...? Vad är det för något? Kan vem som helst bli sjuk? Oj, inte bra, bäst jag handlar mer toalettpapper, det kommer gå åt. Så verkade de flesta tänka, för när man var ute och handlade gapade toappershyllorna tomma. Även reservtoapappret - hushållspappret - var på väg att ta slut. Ok, tänkte jag, är vi på den nivån...? Tur jag har kvar sen jag köpte innan det här utbröt. Jag klarade mig länge på det, och när det väl skulle ta slut så hade nog hyllorna fyllts på igen. Det här landet saknar ju inte direkt skog... Därför blev pappershamstringen ännu mer obegriplig. Men om man då gick lite längre ut i världen och jämförde vad andra länders invånare handlade för att klara en nerstängning av samhället, t ex USA, vad hittade man då? Ja, där handlade man inte toapper eller mat, där handlade man vapen! Är man förvånad? Nej, inte direkt. Så när världen är öde och tom, bara ett fåtal överlevande kvar, mat och vatten slut. Kan man äta vapen då? Eller toapapper? En sak är säker: Man lär vara ren i rumpan när man dör... Kanske av ett skott från ens eget vapen, som gick av av misstag när man skulle polera det eftersom man inte hade något annat att göra.
En kollega och jag satt vid bordet i fikarummet på jobb. "Jag ska nog börja hamstra lite, ska du det?" filosoferade kollegan. Hamstra, tänkte jag, varför skulle jag det, och vad skulle jag hamstra? Nu måste jag dock ha i åtanke att den här kollegan kommer från baltiska staterna och var med på gamla sovjettiden där man fick steka potatis i vatten när smör eller olja inte fanns att tillgå. Så jag kunde förstå var det kom ifrån. Men vad hade jag i bagaget? Inget nämnvärt. Men ändå... handla på mig en massa för att vi kanske skulle gå i karantän inom kort kändes väldigt avlägset och också väldigt själviskt. Varorna som fanns i affären skulle räcka till alla, så jag handlade som jag alltid gjort, dvs det jag behövde för den kommande veckan. Vi lever trots allt i ett modernt samhälle så dessa problem kommer lösa sig på ett eller annat sätt. Och trots hamstring av förutom papper även pasta, jäst, mjöl och tvål så visade det sig finnas många hjälpsamma människor också. Många som erbjöd sig att handla till sin gamla granne eller släkting, gå ut med hundar, etc. Så alla människor är inte egoistiska, tack och lov!
Så här långt är vi framme i mars månad ungefär. Vad filosoferar vi över inför kommande månader? Kommer kyrkan behöva stänga? Kommer vi stänga gränser, vilket andra länder börjat göra? Kommer vi springa runt med munskydd och se ut som en hobbyläkare på rymmen? Kommer vi spritas och skrubbas som vid en kärnkraftskontaminering? Än så länge spritar vi händerna, nyser och hostar i armvecket (det har jag gjort de senaste 40 åren), försöker låta bli att klia oss i ansiktet, samt håller minst två meters avstånd till andra när man är ute i affärer och på andra allmänna platser. Men min julklapp till maken - en konsert med Bo Kaspers Orkester - kommer inte kunna infrias i april, den är flyttad till september. Så får vi se hur det ser ut då...
Jag såg en liten bil med en toapappersbal i bakrutan. För ägarens egen skull hoppas jag han tog med sig den in. Man ska inte lämna värdesaker kvar i bilen, då gäller inte försäkringen.
 |
| Toapapper - tur man hade lite kvar... |
 |
| ...för i affären fanns inget. |
 |
| Handsprit - snart i var mans hem |
