måndag 27 december 2021

Reality - I natt jag drömde

Skruvat


I natt har jag varit ute och rest, jag och en person till.  Vi hade tagit in på ett hotell och skulle gå till vårt rum när en ung kvinna ur personalen pratade med sina kollegor om mig, tisslade och tasslade och kallade mig mullig.  "Hon den mulliga", sa hon.  Jag kände mig så klart förolämpad av hennes fräckhet, vände mig om och läste lusen av henne.  Och det är nu det börjar bli konstigt - jag drömde på engelska!  "If you call me 'mully' one more time, I...!"  Ja, jag minns inte vad jag hotade med.  Men mullig på engelska heter verkligen inte "mully", det heter "chubby", och även i drömmen verkade jag undra om ordet var det rätta.  Jag ryade och gick på och stirrade på den arma receptionisten eller vad hon nu var, så hon skulle fatta att man bara inte säger så.  Då såg jag att hon hade en skruv i vänster öga.  Inget konstigt med det i drömmen annat än att det var ovanligt.  Det var som att hon hade skruven där som om den var ett smycke.  Inget blod eller nåt, bara en skruv.


Stiligt att ha som smycke i ögat, rakt genom pupillen...


torsdag 16 december 2021

Reality - Livet på en pinne

Ålder går före skönhet 


Det är bara att inse - man blir inte yngre.  Man står där framför spegeln och tittar på de där strecken som kallas rynkor och åtminstone jag undrar var i hela friden de kom ifrån?  De var ju inte där igår?  Men igår var ju för flera år sedan...  Kan jag förklara bort dem som skrattrynkor?  Kråksparkar hette det förr.  Undrar vem som kom på ett så långsökt ord.  Eller kan det bara vara så att jag börjar bli en gammal kärring?  Nja, där inbillar jag mig att jag har en del år kvar, men andra är nog av andra åsikter.  Jag stod i kassakön i mataffären för ett tag sedan.  Bakom mig stod en mamma med ett barn.  Det här barnet var väl lite ivrigt, varpå mamman sa:  "Lugn nu tills tanten framför är färdig."  Sakta vände jag på huvudet och lät mina svartnade ögon avfyra några vassa blixtar mot den arma kvinnan och väste mellan tänderna:  "Du får kalla mig precis vad du vill - utom tant!"  Så kärring går jättebra, tack så mycket!

Jag har aldrig varit någon fåfäng människa.  Jag har bara med enkla medel velat se proper och hyfsad ut. Håret gav jag upp om för ett kvarts sekel sedan, fullt av virvlar men i övrigt spikrakt.  Nu är de spikraka lockarna ett minne blott, farväl långa hår!  Smink använder jag sparsamt, men lite lyft vill jag ha, bara så jag ser levande ut.  Kläderna väljer jag dock mer med omsorg. Det går inte att ha samma outfit två dagar i rad, då kan folk tro att man har sovit på kontoret.  Färgerna ska passa, och det ska varieras under veckans gång.  Garderoben är inte så stor, så jag får variera det jag har. Något jag har gott om är tunna toppar, vilket är helt obegripligt eftersom jag alltid fryser...  Men åter till sminket.  Det är, tillsammans med kläderna, det som kan fräscha till en ganska enkelt.  Problemet är bara att jag då på grund av ålder inte längre ser så bra.  Borta är tiden då jag kunde lägga glasögonen vid sidan om och enkelt måla på det jag skulle och sen ta på brillorna igen som ett smycke.  Nu måste jag ha glasögon för att kunna måla någonting som helst!  Så där står man halvt sovande halv sju på morgonen och pillar dit lite streck för att ögonen ska se lite öppna ut.  Det är inte helt lätt...  Glasögonen är ohjälpligt i vägen för både eyeliner och ögonbrynspenna.  För mascaran måste de av, men så har man i stället mascara lite överallt i ansiktet...  

En del använder andra sätt att bättra på ungdomen.  Det är väldigt populärt att klistra dit ögonfransar nu för tiden.  Vissa fransar är så långa att de knappt får plats bakom glasögon.  Jag har kollegor som öser beröm över denna kvinnors förlovade uppfinning - sååå skönt att slippa stå och kleta på mascara.  Jaha, istället är det smidigt att stå och meka med små tunna fransar med en tejpremsa på...  Det hade jag inte klarat utan glasögon, men å andra sidan säkert inte med glasögon heller.  Naglar är också poppis att låta någon annan fixa.  Vad hände med vanligt hederligt nagellack (som jag nästan aldrig använder för att jag inte tar mig tid till det)?  Nä, nu ska det vara lösnaglar efter säsong - röda och glittriga till jul, blå och silvriga och glittriga till nyår, svenska flaggan den 6 juni, osv osv.  Nästan lika normalt att fixa naglar som att gå till frissan nu för tiden...  

Men när man börjar spruta in saker i ansiktet (och på övriga ställen också faktiskt) för att uppfylla något slags modeideal, då har det gått mer än för långt.  Man går och får nervgifter och annat skräp insprutat i pannan, runt ögonen, och inte minst i läpparna.  Alltså, det där begriper jag inte alls!  Hur kan man tycka att man är snygg när man mest liknar en blandning på en anka och en katt?!  Helst ska då håret vara förlängt, tänderna blekta, tuttarna förstorade med silikon, kjolarna kortare än trosorna och klackarna högre än knäna.  Då är man "inne" och alla älskar en och tycker man är ursnygg!  Eller...?  Ja, det är väl "kärringen" i mig som talar igen.  Men det är naturligt att bli äldre, och det är inte fult.  Min lilla mormor var nästan hundra år när hon dog, och hon var världens vackraste kvinna.  Hon var så fin med sitt vita hår och sina tunna rynkor i ett ansikte som jag aldrig såg sminkat.  Naturlig skönhet med ålderns vishet i varenda rynka.  Undrar hur dagens kvinnor kommer se ut när de blir gamla - silikonet har trillat ner till fötterna och botoxen fördelat sig på andra ställen i ansiktet?   


Musik:  "Vacker utan spackel" med Joakim Hillson


17 år och oförstörd

Jag visste att det här med botox var en dålig idé...

Kärring som försöker måla mascara utan glasögon

Jag och lillasyster hjälps alltid åt