Mars 2022
Det måste ha varit kallt den där kvällen. Det måste det ha varit, för det hade varit kallt så länge. Men det gjorde ingen skillnad, för jag hade min egen kyla. Jag frös inombords - en kyla som bara sorg och oro kan skapa. Sorgen efter en vän som inte längre finns och oron över en kollega vars liv ställts på ända av en sjukdom som kan lämna en ung familj utan hustru och mor. Ja, jag frös den där kvällen. Kvällen som jag längtat så länge efter. Jag skulle få sjunga igen, visa min glädje och tacksamhet för vem som helst som vill lyssna. Tårarna hade redan fallit, sorgen och oron hade fått sitt utlopp. Det behövdes för att komma till ro i själen. Så jag gjorde det jag längtat efter att få göra: Jag sjöng ur djupet av mitt hjärta, en lovsång till Maria. Hon hade torkat mina tårar och stillat min oro, hon förtjänade den sången mer än någonsin den där kvällen då det var så kallt från insidan.
Kylan... Ja, den har många ansikten. Det är mycket kallt från öster just nu. Människor dör, människor flyr, familjer splittras, hem bombas sönder, och livet som de kände det finns inte mer. Kvinnor lämnar sina män med spädbarn i sjalar och husdjur i väskor, föräldrar ser sina barn dö i spillrorna efter bomber som sargat deras hem, barn föds vid vägkanterna under flykten undan kriget. Så meningslöst... Bara för att där sitter någon som vill ha och vill ha, och bara marscherar rätt in och försöker ta just det han vill ha. Men det var inte så lätt som han trodde. Är det i frustration han mal ner en hel stad till stoft? Men när du malt färdigt, Putin, och det inte finns något kvar, vad är det då att ha? En rykande stenhög, inget liv, bara öken. Vad ska du göra med det? Du lär inte ha några pengar att bygga något nytt. Du kan sitta där med din makt över stenlandskapet som en del av ditt redan enorma rike. Ingen respekt från någon, inte en enda vän (förutom Lukasjenko som nog ligger och dåsar vid dina fötter, redo att gå en runda i kopplet), en paria i världens ögon, i Europa som väl aldrig stått så enat som nu. Så det du velat splittra har du tvärtom enat. Gick det som du tänkt, Putin? När sov du gott senast?
I övrigt går livet sin gilla gång. Operation arbetsrum verkade bli en evighetshistoria, men lite tyst diplomati gjorde att maken ändrade sig lite med hur det skulle göras. Vi tog en lördag och gjorde gemensam sak. Nu skulle det hända grejor! Vi limmade och vävde, och jag skulle få rollermåla väggarna istället för att maken skulle skjuta sprutmålningen ännu fler veckor in i framtiden. Han målade taket, resten var mitt. Jag tog en söndagseftermiddag, maskade och sparmålade och rollade både snedväggar, gavlar och störtrumsväggar. Sen var jag helt slut i tre dagar! Det är inte att rekommendera att dricka fyra koppar kaffe, klättra upp och ner på stegar och stå halvt i brygga för att kunna måla längst upp vid taket. När jag gjort detta i ett par timmar var jag både yr och illamående som om jag varit på Tivoli. Middag hjälpte inte, mest för att jag inte kunde få i mig någon. Måndagen på jobb blev därmed en intressant historia - inget kaffe, ingen lunch, bara vatten hela dagen. Kanske det slank ner en frukt och en liten macka på kvällen. Min närmaste kollega reagerade på att jag inte gjorde annat än gäspade hela måndagen. Ingen bra dag, direkt. Så på tisdagens morgon hade min omtänksamme make brett en macka och lagt fram en banan till mig att ta med till frukost. Sen började krafterna komma tillbaka. Så när jag en dryg vecka senare målade samma väggar för andra gången undvek jag åtminstone kaffet. Det var ett bra val. Färg nummer två har också kommit upp, och det börjar likna ett rum igen. Men bara nästan - skyddspapper på golvet och färgburkar och rollers och penslar och annat skröfs lite överallt ska bort, lister ska upp runt golv och dörr och fönster. Och så ska elementen målas. Men det blir inte mitt jobb, så det vet man ju inte riktigt när det blir gjort.
Ännu mera kyla… Vår panna sjöng på sista versen, det var inte vackert att höra på. Kopparrören upp till ovanvåningen hade dessutom fått en egendomlig beläggning efter år av sipprande vatten. Frågan var när rören skulle ge vika och allt krascha. Maken har näsa för köp och sälj och hittade en panna med endast tre år på nacken, och vänner i branschen är också bra att ha. Normalt gör man såna här byten under det varmare halvåret, men med dagens energipriser så valde vi att bita i det sura äpplet och frysa häcken av oss. Ut åkte den gamla pannan och kvar blev ett tomt pannrum med avsågade kopparrör. Lite välbehövlig färg kostade vi på den lilla skrubben, sen var det tipptopp för den nya pannan att flytta in. Optimist som min bättre hälft ville vara med tanke på hur frusen hustrun är så gissade han att det skulle ta ett par dagar innan den nya var på plats. Hmm… När hantverkarna ställer dit en 60-liters varmvattenberedare, då vet man att det inte är något bra. Mycket riktigt! Det saknades grejor! Rörmokarna beställde och det tog en dryg vecka. Givetvis gick det inte montera grejorna för det tog stopp i skorstenen. Suck... Vi skickade upp den unge starke sonen på taket, han rotade runt lite, och konstaterade att där satt några skruvar i vägen för den nya slangens fria löp genom skorstensröret. Men vi har fostrat våra barn till att vara envisa, så när undertecknad kom hem från jobbet en dag låg där ett sex meter långt rostfritt rör på gräsmattan. Så, nytt försök med skorstenen. Check på den! Så kom rörmokarna en tredje gång, och när jag kom hem den kvällen så stod en ny panna på plats - hopplöst avstängd! Alltså, det är inte bara att ställa dit en ny panna, koppla rören och tro att det får lov att vara så även om det funkar alldeles utmärkt. Nej, det ska anmälas och godkännas av behörig besiktningsman. Vi skaffade en sån. Och precis inför slutet av mars månad kunde jag komma hem till ett hus med behaglig värme. Öppna spisen gav också behaglig värme, men lite väl lokalt. Sovrummet var hopplöst kallt, och när man väl överlevt den första kontakten med en iskall madrass så fick man sno täcket runt sig som ett korvskinn tills den egna kroppsvärmen tinat upp täcket. Lite våtdräktsfunktion, kan man säga.
Det blev en ny bil till slut. Och jag slapp köra till Stockholm för att hämta den. Gruvade mig lite över det faktiskt... Den här försäljaren har nämligen servicen att köra hem bilen till kunden och ta med inbytesbilen i retur. Skönt! Maken tog fram sin blocketexpertis och hittade en liten Lexus hybrid till mig. Pärlemorvit, automatväxel, och en massa annat - utom bränslevärmare! Det finns inte att få tag i. Det blir i så fall en motorvärmare som kräver en elkontakt, och då faller allt. Jag kan inte ha motorvärmare på mitt jobb. Men å andra sidan så blir det lilla pyret varmt nästan genast, så jag får bita i ännu ett surt äpple. Sonen passade också på att byta sin bil. Han började bli trött på gamla bilar som hela tiden krävde en massa meckande och risk för att bli stående både här och där. Nu fick det kosta lite, ibland får man köpa sig lite bekvämlighet. Ingen förmögenhet, utan en fullt rimlig summa för en bättre begagnad - Lexus. Så snygg den är! Och det lilla barnet är nöjt och glatt! Det stora barnet har fått tillbaka sin lilla Bettmobil eftersom pojkvännens leasingbil är tillbakalämnad. Här väntas en ny leasingbil - en släkting till det hennes mor och bror införskaffat - en toyota hybrid. Det dröjer nästan en månad till, så under den månaden får den långe pojkvännen vika ihop sig i den lilla fiestan. Tur han har firmabil han kan ratta under vardagarna...
Man tröttnar på kylan. Varför i hela friden man ska ha sommartid när snön faller, det övergår mitt förstånd. Lägg ner det konceptet, det är bara till förtret! Maken och jag tyckte trädgården behövde piffas till inför våren och en smått värmande sol som smugit sig fram, så han handlade 48 små penséer som jag planterade i de lådor och krukor huset förmår. Nu ligger de begravda under ett ovälkommet snötäcke... Alltså hallå, snön... Om du inte kunde behaga dyka upp till jul så behöver du inte komma nu! Jag har planterat penséer och så har jag sommardäck! Dålig timing! Men dessa små blommor prydde i alla fall sin plats på sonens födelsedag. Eftersom det lilla livet jobbat mer än vad som är bra för något annat än en ung plånbok så tänkte jag att hans födelsedag kunde firas i föräldrahemmet. Den där lördagen i slutet av mars timade jag bättre än jag nånsin timat något. Uppe ganska tidigt men utvilad ändå. Handlade det som behövdes i matväg, bakväg och presentväg, utan att glömma något. Städade huset vilket innefattade plocka undan, damma, dammsuga och svabba. Bakade kladdkaka och skar sallad. Dukade bordet. När gästerna kom stod jag i duschen, vilket med en 60-liters varmvattenberedare inte blev någon långvarig historia. Så trots det där lilla på slutet så blev det bra timing. Och vad gjorde det egentligen, det var ju "bara" dottern med pojkvän samt svärmor som skulle komma, förutom den lilla telning vi skulle fira på hans 22:a födelsedag. Det blev också det här årets första grillning. Min man kocken!
Musik: "Live tomorrow" med Laleh
 |
| Ut med det gamla |
 |
| Detta bådar inte gott |
 |
| In med det nya |
 |
| Min nya pärla |
 |
| Till och med blommorna fryser |
 |
| Putin - hur kunde du...? |
