Maj 2022
Det var i maj det hände. Full action, liksom. Min make skulle iväg och fiska några dagar i Mörrum innan de finaste laxarna vandrade vidare. Av någon anledning verkade han lite kluven den här gången, som att han inte riktigt ville åka. Men han gjorde det ändå till slut, med hustruns förmaningar om att köra försiktigt och höra av sig när han kommit fram. Så kom då det väntade sms:et. Hmm, det var ju inte riktigt det jag väntat mig att få läsa: inslagen bilruta och stulen fiskeutrustning. Rötägg! Så var det med den glädjen, nu ville han bara åka hem igen. Sonen och jag tyckte dock att det var bättre om han stannade så han kunde skingra tankarna, men att fiska med andras grejor är ju inte detsamma så klart. Så två dagar innan planerad hemkomst stod en uppgiven, urtrött och mycket irriterad make hemma i hallen. Han gick raka vägen i säng…
Att sonen skulle flytta hem igen tror jag att jag har nämnt innan. Han gör det inte för att han inte redde ut att bo på egen hand utan för att han vill spara pengar till en insats till en lägenhet. Inga problem tyckte vi päron och fixade färdigt hans gamla pojkrum. Den unge mannen var evigt tacksam för detta, en kompis till honom fick nobben från sina föräldrar när han ville göra samma sak. Alla tänker ju olika, men hur kan man neka sitt eget barn husrum?! Finns inte på kartan, de är alltid välkomna hem på alla sätt! Nåväl, förberedelserna började. En dag när jag kom hem flög där ut träbitar genom fönstret. Det var sonen som kastade ut sitt gamla skrivbord utan att behöva bära ner det. Sen fick han hjälp av en kompis att flytta alla tunga grejor. Något gick till tippen, något till ett lager och något hem till oss. Jag bidrog till att en ny jättesäng fick en plats i det ommålade pojkrummet (eller ska man kalla det ”man cave” nu, ungen är 22 år gammal). Vi skruvade och mekade och staplade tomma jättekartonger, men lite jox får man räkna med. Och helgen som gick ägnades åt att packa det sista i lägenheten och att städa den lilla vindsvåningen. 49 våningar på stegräknaren i fredags! Dagens workout den dagen… Men här hände också grejor! Mitt i mitt plockande påkallade sonen min uppmärksamhet och där stod vi två oskyldiga åskådare och bevittnade en misshandel på granngården nedanför. Ett gäng mindre vänligt sinnade individer slog och sparkade en stackare i en källarnedgång. Det blev per omgående ett samtal till polisen, som inte lät särskilt hoppfulla om att kunna hinna dit. Men nästa gång jag var nere med kassar till bilen så stod de där. Och de var kvar en bra stund så det blev nog kast med små rötägg. Alla inblandade var i åldern 10-18 år, och ungefär 6 mot 1… Vi stängde sen dörren om det lilla boendet för sista gången och konstaterade att det var en bra dag att flytta.
Som om jag inte burit tillräckligt under två dagar… Dag 3 - tippen. Alla kartonger efter sängen, sopsäckar med avrivet golvpapper efter målningen av nya killgrottan, gamla uttjänta möbler och skor och kläder… Två rundor till tippen och så var det färdigt. Plus en runda till ett välkänt möbelvaruhus och ett välkänt byggvaruhus så var ännu fler problem lösta. Säga vad man vill om den typen av aktiviteter, men man är helnöjd när man är klar! Och så blev jag påmind om något jag saknat mer än jag varit medveten om: Att åka bil med sonen och ta del av hans något för hans ålder udda musiksmak. Vi älskar att sjunga och digga både han och jag och där satt vi denna dag och "headbangade" mjukt till Engelbert Humperdinck ”…lonely is a maan without looooove”. Vilken annan 22-åring har den trallen på din spellista?!
Vår trädgård är full av fåglar av olika slag. Så klart de vanliga små pjuttarna, typ gråsparvar, talgoxar, rödhakar, koltrastar, blåmesar osv, samt ihärdigt kvittrande gärdsmygar. Morgonkören den här årstiden är magisk! Men där är även duvor, skator, kråkor och kajor förstås. De är överallt där vi inte vill ha dem. Dvs överallt, typ. Till och med i öppna spisen! Jag hörde en dag något som lät som ett ihärdigt flaxande någonstans i öppna spisen, men kunde inte se något. Maken lossade en plåt och ut for en panikslagen kråkunge. Hur den hamnat där? Tja, man får nog skylla på sotaren som glömt sätta tillbaka gallret över skorstenen efter sitt senaste besök. Men makens fågelskådning var ej slut därmed. En morgon blev han rent till sig av en pippi bakom fjärilsbusken. Helt uppspelt började han spekulera i om det var en duvhök eller någon annan liten rovfågel som var på besök. Eller kanske en vanlig kråka...? Hustrun, dvs jag, rusade efter kameran och ställde in fokus på ovan nämnda fjäderfä. Kameran ljuger aldrig… Det var en - koltrasthona! Den skrattade vi åt länge!
Eurovision… Ska jag ens nämna det? Jo, lite. Som vanligt ett forum för politik och en pridefestival light. Vad kan man annars tycka om två halvt hånglande italienare och en australisk screaming queen? Att mina favoriter inte skulle komma så högt var jag förberedd på, men ibland blir jag orolig över vart musikkulturen är på väg. Ukraina kan jag inte annat än glädjas med över segern, och jag hoppas och önskar att de ska kunna hålla ESC nästa år. Men under normala omständigheter hade inte den låten legat i mitt toppskikt om man säger så.
Detta var månaden då jag lade färdigt mitt 3000-bitarspussel jag fick i födelsedagspresent. Inte det lättaste men inte desto mindre roligt. Efter ganska många timmar och ett antal huvudvärkar senare så är det klart! Nu har jag ytterligare ett pussel som väntar, men det får ligga till sig lite medan jag röjer ett nytt arbetsrum.
NATO eller inte NATO - det är frågan. Vi har varit neutrala sen 1900-frösihjäl men nu när Ryssland började bära sig dumt åt, då blev det helt plötsligt liv i luckan. ”Vi kommer aldrig gå med i NATO!” dundrade försvarsministern för inte så länge sen. Tänk som det kan bli… Nu är det annat ljud i skällan, nu kan vi tydligen inte bli medlemmar fort nog. Och vi måste ju vara lojala mot Finland som så otroligt gärna vill gå med. Men Turkiet vill minsann inte alls ha oss där. Vi tar hand om kurder som Turkiet inte vill ha (heller) och vi skickar inga vapen till Turkiet så de kan invadera Syrien (igen). Alltså, finns det ingen ände på idiotin!?! Sluta bomba och invadera och plåga folk! Vad är det för fel på er!? Har inte Syrien lidit nog? Eller Ukraina? (Och många andra länder så klart, men nu snackar vi detta området här.) Om NATO inte skulle diskuteras nu, när skulle det? Knappast om vi är ohotade, vilket vi varit hur länge som helst, och det har ju inte sagts ett ord om den här alliansen. Men att stressa fram ett så viktigt steg känns inte bra, utan rätt och slätt ogenomtänkt och riskabelt. Putin ska inte bestämma över oss, men man ska inte underskatta honom heller…
"Medan du var borta hade jag knappt någon tvätt, och kylen ekade tom. Menar du att jag tar plats? Nej, jag menar att det var tomt utan dig…"
Musik: "Mama I’m coming home" med Ozzy Osbourne
"You know what I mean" med Phil Collins
"Empty rooms" med Gary Moore
 |
| Duvhök...? |
 |
| Utsikt från sonens lägenhet |
 |
| Farväl, lilla lägenhet... |
 |
| Början till någonstans att sova |
 |
| Det var en gång ett skrivbord |
 |
| Onödigt! |
 |
| 3000 bitar senare |
