Juli 2022
Juli är lika med semester. Ja, den hade ju redan påbörjats förra månaden, men största delen klarades av i juli. Så vad har då undertecknad hittat på? Inte ett dugg, faktiskt. Alltså, det är ju det semester handlar om - att vila upp sig, ladda batterierna, ta timeout och allt vad det nu heter. Skönt har jag haft det i alla fall, tagit dagarna som de kommit, utnyttjat det fina vädret och även det sämre vädret även om det inte var många såna dagar. Jag är duktig på att sysselsätta mig själv så när make och son drog till sina jobb så bytte jag bara sovställning och fortsatte med min privata batteriladdning. Men jag har inte sovit bort semestern, jag var uppe ganska tidigt varje dag dessa fyra veckor. Jag hade trots allt ett tight schema - böcker som skulle läsas, korsord och sudoku som skulle lösas, mässor som skulle deltas i, shopping som skulle göras. Det senare var en utmärkt ursäkt att komma ut ur huset och ut och röra på sig. Shoppingen var inte märkvärdigare än en promenad till lilla toppengallerian.
Vår kära granne på andra sidan den trasiga häcken har så länge han bott där brottats med sin ovilja att sköta sin trädgård. Man hade kunnat tro att det var ett ödehus om man inte vetat bättre. Gladeligen har han varje sommar frikostigt delat med sig av både maskrosor och tistlar. Min bättre hälft blev så trött på den övervuxna sorgliga ursäkten för en trädgård att han helt ogenerat klev in och klippte hans gräs också. Dock kom ingen respons från det andra lägret… han behövde inte tacka, men om någon klippt mitt gräs bara sådär så hade jag ju frågat runt lite. Men nu behöver vi inte bekymra oss mer om grannens misshandlade gräsmatta - han har köpt robotgräsklippare. En kväll kom en kompis och installerade det nya hjälpmedlet. Där drogs vajrar under både snack och skratt, och så skulle resultatet inspekteras. Det lilla livet började krypa runt som robotgräsklippare brukar göra, men säg den lycka som varar. Denna varade i max två minuter. Installationen började gnissla, roboten for in i ett hinder och sen blev det tyst. Ja, inte på de två grabbarna som stod och bevittnade eländet då förstås. ”Neej, det var det som inte fick hända!” stönade den inhyrda kompisen. Det dröjde inte många minuter innan kompis nummer två dök upp. Det var väl då proffset antar jag, åtminstone lät det så av snacket att döma. Men den lilla prylen fick betraktas som arbetslös ett tag, för uppenbarligen saknades grejor att få igång den. Så jag kunde de kommande dagarna bevittna hur roboten hade lika mycket semester som jag.
På tal om robotar - när sonen flyttade hem förde han med sig en del intressanta saker, bland annat en robotdammsugare. Han hade fått den på köpet när han köpte en ny telefon, så den där lyxprylen kostade oss inte en krona. Jag har varit skeptisk till en sån även om jag gärna haft en eftersom jag hatar att dammsuga. Men jag har inte trott att de fungerar. Nu med facit i hand så kan jag säga att de fungerar men man kan inte helt och hållet luta sig bakåt i solstolen och tro att den sköter sig själv. Jag beslöt mig för att ge den en chans. Off you go sa jag till den och skickade iväg den på sitt första uppdrag. Den klättrade över trösklar och dammsög på alla håll och kanter - ända tills jag blev medveten om det intensiva och entoniga surrandet från blivande arbetsrum. Får se hur det går för honom tänkte jag och gick och kollade. Där halvt hängde den stackars roboten intrasslad i en sladd jag uppenbarligen glömt lägga upp. Men när jag väl befriat honom från sina bojor så fortsatte han som om ingenting hänt. Han är riktigt duktig faktiskt. Visst får man hålla lite koll på honom, curla honom och komplettera skrymslen där han inte kommer åt för att han är för tjock, men han är en gåva till en kvinna som tycker det finns viktigare saker i livet än dammsugning.
Har man inget att hitta på under semestern så ser andra till att man får det. En morgon när jag kom ut från sovrummet hittade jag en sovande son på soffan i vardagsrummet. Något sluddrigt (hård natt) fick han fram att vi behövde ringa svärmor och fråga om vi kunde få låna hennes mattångare, för han hade spillt cola i sängen. Mattångaren visade sig inte längre existera, så här fick mamma - alltså jag - rycka in. Den dagens gympass, kan jag säga. Sonen köpte ju en dubbelsäng, så madrassen är så klart stor och tung därefter, och inte minst otymplig och fullständigt omöjlig att hantera. Att med hjälp av klädångaren och vatten få fläcken att blekna var inte problemet, problemet var att baxa upp eländet på vår avdelare i trädgården så den kunde torka i solen. Samma sak med täcket - det är ett tyngdtäcke och väger 13 kilo! Nåväl, vi fick ner grejorna, då skulle vi också få upp dem. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig någonsin mer behöver mecka med den sängen…
Den lilla kaninen behöver också pysslas om. Det var dags att vaccinera det lilla livet och jag började i god tid att planera den katt-och råttalek jag visste skulle komma. Min lilla kanin är världens keligaste när man väl kommit så långt, men att ständigt behöva jaga en morrande och klösande pälsboll är allt annat än kul. Så - leken kunde börja. Här gällde det att vara bestämd. På med tålig jacka och trädgårdshandskar och efter lite kurragömma hade jag en sprattlande, fräsande och krafsande kaninfröken i händerna. Utan att ta för hårt om den lilla magen fick jag ett bra famntag och vips satt kaninen i reseburen. Demonstrativt missnöjd med den något omilda behandlingen vände hon mig ryggen medan jag fixade annat innan vi körde. Vaccinet var inga problem, över på ett kick. Men som jag misstänkte var veterinären inte jättenöjd med att trasselsudden hade ett par kala fläckar, eksem och fnas. Ny tid för den diagnosen och två tusen kronor fattigare vandrade jag ut från veterinären med ett recept i telefonen och ”mjällkvalster” tillagt i min vokabulär. En gång i veckan vid tre tillfällen skulle det lilla djuret behandlas med droppar i nacken för att få de små osynliga krypen att fly sin kos. Vad är väl ett stick i nacken mot ett par milliliter kall vätska droppad på sig. Usch!!
På tal om djur… Det kan väl knappast ha undgått någon att man aldrig ska lämna sin hund instängd i bilen när det är varmt och solen steker. Så vad är problemet? Varför gör folk det ändå? Jag skulle handla just en sådan dag. På väg mot affären passerade jag en bil som hyste en stor kungspudel i baksätet. Den skällde hysteriskt så den var ju inte utslagen precis, men det kunde ju vara en tidsfråga. Bredvid i sin egen bil satt en man och klappade om sin egen hund medan hustrun var inne och handlade (föredömligt!). Vi började prata om den ensamma lite panikslagna vovven och kom överens om att jag skulle gå in i affären och be dem göra ett utrop. Efter bara några minuter kom en äldre bastant dam och berättade för oss att det minsann inte alls var någon fara med jycken - fyra fönster samt takluckan var öppna, hunden hade en kylfilt och tillgång till vatten. Min version: Fönsterna var öppna ca en centimeter på varje sida, takluckan såg jag inte, inte heller vattnet, och hur man ska kunna veta att filten har en kylfunktion är ju omöjligt. Men det spelar ingen roll - det räcker inte. Även om damen blev lite putt och säkert tyckte vi lade oss i och överreagerade och allt det där, så kunde jag känna att jag gjort rätt. Mannen i bilen bredvid samt butikens personal stod bakom mig till hundra procent dessutom. Och till syvende och sist så handlar det ju om att bry sig om ett djur som inte själv kan påverka sin situation. Bara skammen kan göra en människa arg på en annan för att man brytt sig.
Männen i mitt liv har en sak gemensam: Motorcyklar. Maken köper och säljer och byten hela tiden, alltid är det något fel på den där cykeln jag aldrig hann se, och vips står där en ny cykel som jag väl heller aldrig kommer att få se. I det här fallet är det jag som har valt den, baserat på snygg färg enligt ett foto. Sonen har också köpt en motorcykel, något som legat länge och grott till sig i hans unga huvud. Nu saknas bara ett körkort. Själv har jag nöjt mig med att sitta där bak, men man får väl göra slag i saken - kanske.
Men semestern fick sitt slut, tillbaka till arbetet. Tufft efter fyra veckor, och extra tufft eftersom jag skulle ta över min kollegas uppgifter som jag aldrig utfört tidigare. Efter en vecka med dessa nya uppgifter kan jag bara summera: Lugn uppstart, gott om tid att sätta sig in i det där okända, lite ökande problemlösningar ju längre veckan led, och när fredagen anlände hade vårt bokningssystem börjat strejka, och i semestrarnas fotspår vet ingen ute i Europa hur en exportfaktura ska utfärdas. Och osäkerheten om att jag kunde ha missat att boka en kranlossning till måndag morgon var nära att ge mig en panikattack under månadens sista dag. Men det får ni läsa mer om nästa månad.
Musik: Gräsänkling Blues med Povel Ramel
 |
| Jag pratar inte med dig! |
 |
| Min robot - klarar även mattor |
 |
| Semester - det blir inte mycket bättre än såhär |
 |
| Cola ska inte hällas i sängen, den ska hällas i vasken (personlig åsikt) |
 |
| My preciousssss |
