En ödslig seglats
I natt har jag seglat vilse. Min man skulle lära mig köra båt, och vi hade varsin båt precis som när man övningskör med mc. Tyvärr funkade inte motorn i min, så jag bara drev med vinden. Maken och jag hade com-radio, men han höll dålig koll på mig och jag hade noll koll på var jag befann mig. Till slut insåg jag att jag nog var vilse, och väderstreck har aldrig varit min starka sida vare sig i verkliga livet eller drömmarna - uppenbarligen - för när jag försökte räta upp båten och orientera mig så visste jag inte alls var jag befann mig. Jag borde ju varit ute på öppet vatten, men när jag tittade runt såg jag mest holmar som i en skärgård. Plötsligt började jag närma mig land, och det verkade vara Italien. Här var det fest och folk var klädda i vitt. Jag fick äntligen kontakt med maken och eftersom vi kommit ifrån varandra så försökte vi lokalisera varandra. "Var är toga-partyt?" frågade jag. Inget svar... Toga-partyt fick jag leta efter själv, och gick i land. Land såg ut som ett stort romerskt forum, men folket verkade vara fransktalande och liknade mest araber. Med mig hade jag en okänd kvinna som verkade lika vilse som jag, och vi försökte ta reda på var vi var. "Où sommes-nous?" frågade jag en vitklädd man med turban. Han förstod säkert vad jag sa ("var är vi?") men gissade att vi nog inte kunde så mycket mer franska. Hans fårade ansikte sken upp i ett brett leende och ur hans mun kom en lång harang som vi inte begrep ett ord av. Det kunde vara namnet på orten, eller det kunde varit något helt annat han sa. Jag blev arg på honom, vände mig om och gick, slog ut med armarna och ropade "Je ne comprends pas!" Sen var det inte mer dröm där.
 |
| Vår båt... |
