Reality - Kåseri Augusti

Augusti 2016

Jag började jobba den första augusti.  Den dagen blev det höst.  Den dagen var det kyligt och blåsigt och temperaturen låg på runt 12 grader.  Och det var då för väl tyckte jag, så det inte kändes som att jag började jobba och det fortfarande var sommar därute.  Så med mig till arbetsstarten hade jag en hyfsad solbränna, inte för mycket och inte för lite.  Och jag hade också med en solbränna av det lite udda slaget.  När jag skaffade den hade jag inte en tanke på vad det kunde leda till, och när jag såg den på kvällen när jag klätt av mig så undrade jag vad i hela friden detta var!  Jag har solat mest i loungemöblerna på framsidan av huset och eftersom jag inte är så glad för bikini så blev det att jag satt i shorts och bh.  Och på kvällen insåg jag efter en del kliande i huvudet att jag solat in bh:ns spetsmönster i tuttarna!  Snygga, röda snirklar ormade sig runt mina behag, en klar kontrast mot den annars så vita tutthuden.  Ingen bränna man direkt skyltar med, typ...

Men med arbetsstart fick man ta sig i kragen på mer än ett sätt.  När man nu haft semester så har träningen också legat nere.  Oj oj oj, så trögt det var att komma igång igen!  Två varv spring i lilla gympasalen och andhämtningen började kännas riktigt tung.  För att inte tala om andra övningar med armhävningar, sparkar, boxning, hopp, osv.  Tungan hängde en halvmeter utanför munnen, benen var som gelé, armhävningen slutade med platt fall, och sit-upen...  tja, varken hög eller låg, den var ganska raklång...  Alltså blev det bara så att jag helt frivilligt kom på fyspasset på onsdagen.  120 armhävningar, 120 sit-ups, 120 squats med sparkar, 120 benlyft över huvudet, pull-ups, chin-ups, och en massa annat som jag har förträngt.  Svetten rann, musklerna lydde inte, och jag visste att träningsvärken inte skulle bli nådig.  Torsdagen förberedde sig de chockade musklerna på att protestera mot alla rörelser av vilket slag som helst på fredagen.  Den lite konstiga meningen ni just läste betyder att torsdagen inte var så farlig med träningsvärk men att fredagen däremot gick i smärtans tecken från början till slut.  Att träna vidare på fredagen var tortyr!  Men ändå skulle man vara där.  Någon tyckte att jag inte skulle vara där.  Varför var det annars så mycket kö på motorvägen?  Kom ner på påfarten vid Landskrona södra - olycka.  Vilka bollon lyckas krocka på en påfart?!  Två vägar möts på påfarten, jättejobbigt...  Nej, det reder man inte ut!  Ner på E6 i riktning mot Malmö.  Två långa sjok med köer bara för att någon tyckt att parkera i vägrenen på motorvägen är helt ok.  Väg 100 i Höllviken var igenkorkad utan någon uppenbar anledning.  Stranddyrkare?  Troligen...  Hur kan man bara understå sig att ta bilen och köra till stranden en fredag eftermiddag efter jobb när jag har en tid att passa?!  Gör man det ska man bara känna sig väldigt i vägen!

Lite har man hunnit med i trädgården också.  Blir man trött på att sitta och läsa i takt med solens strålar så kan man plocka fram skyffeljärn och sekatör och klippa lite träd och buskar, och ansa rabatterna.  Björken blev klippt som det paraply den kan vara när den är nyfriserad (tills någon annan i familjen klipper luggen på den så den ser helt lemlästad ut!), buskarna fick lite runda former och valnötsträdet och sälgen blev avsågade - igen.  Somliga ger sig aldrig...  Jag hade gärna haft ett valnötsträd, men alltså - hallå...  Man kan väl inte parkera sig mot ett plank in mot grannen?!  Hur tänker man...?  Och smultronen i all sin röda smaskiga prakt - det är mest fåglarna som äter dem.  Det gör lite ont i mig måste jag erkänna.  Smultron hör ihop med sommaren, inte minst med minnena från barndomens sommar.  Trä smultron på strå och sluka dem, det var barndomssommar, det.  Ärligt talat, kan inte direkt påminna mig att jag nånsin gjorde det.  Det var nog Bullerbyn jag blandar ihop mina sommarlov med...  När jag växte upp hade vi inte ens smultron.  Däremot hallon...  Mums!!

Vill man inte sola eller jobba i trädgården så kan man ge sig ut och fotografera.  I många år tyckte jag att min telefonkamera räckte alldeles utmärkt.  Det blir fina bilder, ingen tvekan om det, men när jag nu fått fatt i makens digitala systemkamera så inser jag att jag har fått en ny bästa kompis.  Som gammal hobbyfotograf har jag nu insett hur mycket jag saknat en sån kamera.  Så det har blivit både fåglar, båtar, blommor, människor och diverse arrangerade motiv.  Filter gör att allt blir ännu roligare, lite svartvitt, oskarpa kanter, ramar, osv.  Hehe, det kan bli riktigt skoj detta!

Livet är inte alltid rättvist.  Medan somliga glassar runt på räkmackor så tassar andra runt på tunn is som hela tiden krackelerar.  Ibland brister den och man störtar rakt ner i mörkret.  För eller senare tar man sig upp, men vad man upplever medan man flyter omkring i det kalla mörka intet...?  Vem vet?



Musik:  "Oblivious" med Aztec Camera
              "Boys of summer" med Eagles
              "Aladdin Sane" med David Bowie