Maj 2017
Den här månaden har inte varit snäll. Riktigt elak har den varit. Den har tagit två personer ifrån mig och min lilla familj. Följden blev ju så klart att ingenting i vardagslivet fungerat som det skulle. När tankarna finns på helt annat håll än där de ska vara så kan det bara bli kaos där det vanligtvis brukar krylla av kontroll och fokus.
Min svärmor är borta. Min svärmor var en personlighet av sällan skådat slag. Envis som synden, glad för att säga illa hörda sanningar, gick alltid sin egen väg, bad inte om ursäkt för att hon var hon. Men hon var också en människa som aldrig fick vara frisk. Var det inte yrsel eller slitna händer så var det gallan eller ryggen. Och var det inte det så var det ännu värre saker. Jag pratar alltså inte om en fis på tvären, utan om sjukdomstillstånd som kunnat knäcka vem som helst. Det knäckte inte henne, men vissa tillstånd släpper inte greppet ens om envisheten själv. Så den här gången... Jag fick i alla fall se insidan av nya akuten i Malmö, klart lyft om man jämför med det förra lilla krypin akuten huserade i. Det sorgliga blev ju nu att första gången jag besökte denna färgglada rotunda så kom jag ut från den ovetande om att jag sett min svärmor för sista gången. Hon blev säkert ompysslad enligt konstens alla regler. En sak misslyckades de dock fullständigt med: Att hålla Långfinger borta från hennes guldsmycken. Hoppas du drömmer att ormar kryper ut ur alla håligheter i din kropp och att de krossar dig under tyngden av stulna guldsmycken och att du vaknar svettig och skrikande - varje natt för resten av ditt liv. You low-life peace of crap! Ursäkta engelskan, men den finns inte på svenska!
Nästa person som bara försvann var en mångårig vän. En till synes frisk person som bara på senare tid visade tendenser till att behöva uppsöka läkare. Men nej, det behövdes inte, inget fel på honom. Hmm, ja, vi märkte det, när vi fått bekräftat att ryktena om hans alldeles för tidiga död var sanna. Man ska inte gå bort innan man fyllt 60, man ska inte det...
Men visst, där har varit ett pågående vardagsliv också som skulle levas. Min goa älskade dotter tyckte att hon och jag skulle gå och se lite bensprattel. Svansjön kom ju till Malmö! Jag har sett den innan, helt fantastisk, kan visst tänka mig att se den igen. Men grattis till mig! Det var inte den vanliga Svansjön, utan Drömmen om Svansjön. Svensk regissör, svensk koreografi och design och hela baletten (haha, roligt). Så vi började vår tjejkväll med ett restaurangbesök med ett manligt inslag. Min goa son hade nog inte fått någon middag om han inte följt med oss. Lycklig var han som fick sig en medium/rare ryggbiff sådär lite oväntat på en torsdag. Gott om tid hade vi, så vi hann till och med ta en latte på min stumpas jobb. Jag tänker inte ge någon recension av baletten, det blir tradigt att läsa. Däremot ska jag säga att den var över förväntan. Intressant, fantastiska dansare med en otrolig mimik. Kostymer och ljussättning i framför allt andra akten var helt otroligt! Vi satt på andra raden i mitten, kunde det bli mycket bättre? Rakt nedanför oss hade vi orkesterdiket, och de figurerna var skojiga att studera. Den asiatiska tvärflöjtisten bad violinisten framför henne att flytta sig lite, för hon såg inte dirigenten. En av cellisterna hade kulögon, harpisten råkade plinka på fel sträng, och oboisten blåste så han blev röd i ansiktet. Han var ju en av de mest upptagna musikerna i hela orkestern. Där var dock några stackare som inte hade så mycket att göra. Undrar om de får betalt per insats? I så fall var den anställningen en dålig affär... Triangelspelaren, cymbalisten och bastubeblåsaren. Den sistnämnde blev så uttråkad att han lämnade sin plats och gick och ställde sig vid nödutgången. Jag misstänker att han hade lite roligt med sin mobiltelefon...
Alltså, svensk handel blir inte rik på våra firanden av Mors Dag! Inte Fars Dag heller direkt, men mer om det i november. Jag gnuggar händerna, känner oss immuna mot alla påtryckningar utifrån. Familjeliv och lite fokus på mig själv är vad jag menar med Mors Dag! Sonen bor ju kvar hemma, men dottern sms:ade och undrade om hon fick komma hem och äta middag med oss för det var Mors Dag. Hmm, är det? Det var min tanke när jag ändå spontant svarade att det var klart att hon fick. Så helt plötsligt vaknade alla i min närhet och servade mig med både det ena och det andra. Maken dammsög och sonen plockade i ordning på tomten. Själv planterade jag några blommor som maken tagit hem. Lite ögonfröjd får man ju ha, även om mina ögon drunknar i mina alldeles fantastiska rhododendron. Morfar hade varit stolt där... Ja, sen var det bara att sitta i solen och läsa en bok. Mat? Den fixade männen i det engmanska hushållet. Grillad entrecôte med potatiskroketter, sallad, bearnaise samt grillade champinjoner.
Till slut: Varför finns det så många idioter i trafiken och varför tror de flesta av dem att övningskörare är lovligt byte? För övrigt kan jag inte för mitt liv begripa hur Ross Poldark kunde sätta på Elizabeth när han har Demelza!
Musik: "Jag vill ha en egen måne" med Ted Gärdestad
"My Death" med David Bowie
 |
| I min lilla lilla värld... |
 |
| ...av blommor |
 |
| Bästa barnen - älskar er tills evigheten upphör att finnas |
