September 2017
Världen har varit i blåsväder den här månaden. Det har varit storm i Europa och det har varit storm ute på världshaven. Mitt älskade Florida fick sig en hurring av både Irma och Harvey, men kärringen är ju som vanligt värst och hotade svepa med sig både Florida Keyes och Miami Beach. Snyft, vad hade Florida varit utan Key West och Ocean Drive... Lyckligtvis klarade sig min familj uppe i the Panhandle, även om beredskapen varit stor. Men dessa stormar vet man aldrig vad de hittar på. Man tror man vet hur de ska röra sig, men de väljer att vända kappan efter vinden. Man kan inte lita på något! Men blåsväder behöver inte betyda stormigt väder. Det kan betyda svaj och kaos på andra sätt. Världen är illa ute - riktigt illa. Det sitter en elak clown på ena sidan världshaven och en elak clown på den andra. Den ene skjuter raketer och den andre svär och delar ut öknamn och och hot till höger och vänster. Två narcissister, två psykopater, har hela världsfreden i sina feta och uppsvällda händer. Bägge två lika galna och farliga nog att trycka på knappen bara för att se vad som händer. Den lille mannen i huset med marängkupolerna känns som den snälle farbrorn jämfört med dessa två. Och för säkerhets skull övar man inför den förestående katastrofen. Aurora och Zapad övas på varsitt håll, men samtidigt. "Det kallas för terrorbalans och dansas av Öster och Väster." Öva känns meningslöst. När galningarna är färdiga finns det inget kvar att försvara...
Man kan deppa över världsläget så mycket man vill, och det gjorde den lilla kaninen. Helt plötsligt lade hon bara av. Hon satt i ett hörn, ville inte äta, ville inte dricka, ville inte röra sig, ville inte bry sig om omvärlden alls. Hon kunde inte mutas med maskrosblad, och hon smet inte iväg när vi öppnade dörren och gick in till henne och matskålarna och vattenbehållarna stod orörda. Telefonen gick varm till veterinären. Vad kan det vara? Vaccinerad mot kaninpest? Check på den! Mot nya kaninpesten också? Hmm, nej... Alltså, dåligt! Djuret är nyvaccinerat och har inte fått det senaste?! Jag kommer spöka för er i drömmarna om hon dör i kaninpest, tänkte jag desperat och undrade hur det kunde bli så. Den enda veterinären stod och opererade, så åka in till djursjukhuset på kvällen och sätta sig var inte ett alternativ. Morgonen därpå kunde däremot funka. Om det nu skulle komma en morgondag för den lilla... Jag satt därute i buren ensam med lilla kaninen, klappade henne och pratade med henne. Regnet smattrade på hennes plåttak men det var ljummet i luften och helt vindstilla. Det var mörkt och jag kände henne mer än jag såg henne. Hennes mjuka päls var fuktig av regndropparna men hon stannade ute i den friska luften hellre än att gå in i det torra huset. Eller så var hon för apatisk för att vilja röra sig. Med en klump i halsen och ett värkande hjärta gick jag in för kvällen. Det fanns inte mer jag kunde göra. Men natten blev orolig, och jag sov nästan som i ett feberrus. Jag sov en stund, vaknade till, sov lite till... Varje vaken sekund upptogs av en liten pälsboll ensam ute i mörkret och regnet. Och när morgonen kom och det var dags att köra till jobbet var jag helt säker på att jag skulle hitta en död kanin ute i buren. Ibland älskar jag att ha fel! Den lilla hade vaknat till liv. Hon skuttade lite försiktigt runt i sin bur, och hon kom fram till mig. Och hon ville ha maskrosblad! Ingen kaninpest här inte, hon behövde bara komma över sin lilla depression över att vara singel. Men ont ända in i själen gör det att veta att denna goa lilla sötnos känner sig ensam och ledsen... Så nu får hon mer uppmärksamhet än någonsin! En massa maskrosblad varje morgon, och en knäckebrödskiva varje kväll. Och vi pratar en stund varje dag, lite puss och klapp ska hon också ha. Och någon gång ibland får hon komma in i huset. Inte för att vi inte vill ha henne inne hos oss, utan för att vi inte gör henne en tjänst. Tänk själv, tvingas sitta i varmaste ytterkläder i någons knä med varma händer överallt på en. Då tar man av sig den varma pälsen och kan inte ta den på sig igen när man kommer ut...
Jag har försökt börja ett nytt liv. Ett liv utan svordomar. Jag har kommit på mig själv med att använda ett inte alltför vackert språk ibland helt utan anledning. Man behöver inte slänga in "fan" och "jävlar" i var och varannan mening, det funkar precis lika bra utan. Det är lite som att sluta med alkohol eller tobak, skulle jag gissa. Tobak använder jag inte alls, men lite alkohol slinker ner med jämna mellanrum. Ibland väljer jag att avstå alkohol om jag behöver fokusera på annat, men villig att ge upp det för all framtid är jag inte. Så svordomar i vardagstal tänker jag lägga av med, men om jag är irriterad och till och med arg så är det lite patetiskt att klämma till med "Tusan också". Så bara för att sporra mig själv att varva fan och tusan så tvingar jag mig att böta 1 krona för varje runt ord som hoppar ur min mun - en svärpott. Jag blir ju inte rik direkt... På en knapp månad är jag uppe i 44 kr! Med andra ord så har jag lyckats vårda mitt språk ganska väl efter jag infört svärpotten. Så vad ska jag nu göra med denna förmögenhet som jag tvingat mig själv att betala till mig själv? Tja, det blir en liten utfyllnad när jag investerar månadens sparande. Alltid blir det en liten utfyllnad till en extra aktie. Och det kan ju behövas nu när regeringen ska ta ifrån en ens surt ihopsparade pensionspengar. Parasiter!
Ja, parasiter! Man gjorde om pensionssystemet och folk uppmanades att spara till sin egen pension. Så gjorde ock Spirit! Sen fick regeringen för sig att man inte skulle få göra avdrag i deklarationen för detta sparande, utan man skulle betala skatt en gång till på något man redan skattat för. Nehej ni, glöm det! Så det blev investeringssparkonto istället med schablonavdrag på en helt acceptabel summa. Men det lilla roliga varade ju inte så länge. Aha! En vanlig arbetande person sparar till pension, det ska vi minsann öka skatten på! Ja, så bidrar man ju till att staten får ytterligare 790 miljoner i kassan. Till vad? Vård, äldreomsorg och skola tror jag ju inte kommer få del av det. Snarare bostadsrätter till män med tre fruar och 16 skrikande ungar!
Den lokala ICA-butiken har genomgått en total makeover. Knappt man hittar nu. Men bortsett från det så har det blivit betydligt bättre med plats. Flera gångar har blivit bredare och planlösningen är helt annorlunda. Bärkorgen har fått små vagnar att åka på och den som handlar behöver inte bära bärkorgen. Fiffigt, va? Dragkorgarna är borta. Lika så bra, det var ändå ett stort svinn på dem. Men av någon outgrundlig anledning så står man och köar bland godiset! Alltså, är det någon sorts strategi? Att det sista man ser innan man lämnar bygget är stora chokladkakor och kartonger med praliner? Om köerna blir långa så står man där och lockas av detta i evigheter (för den som nu har det begäret)! Tja, så brukar det ju vara. Men köerna har man gjort sitt bästa att minska. Folk som scannar själva har flera stationer att checka ut vid. Och det finns snabbkassor där man checkar ut själv om man har 10 varor eller färre. Denna sista kategori har jag använt mig av två gånger. Och bägge gångerna blev det avstämning! Alltså, avstämning på 10 varor, är det ens lönt? Och ut kommer man ju inte heller, man måste scanna kvittot för att öppna grinden. Första gången jag råkade ut för detta så var expediten ännu mer förvånad än jag, hon visste inte ens att avstämningsfunktion fanns på dessa betalstationer. Alltså trodde jag att jag gjort något fel, såna nymodigheter är för svåra för mig att begripa mig på. Och så nu sist. Vi var två kunder vid utcheckningen, båda fick avstämning. Och det tog ett tag innan expediten kom galopperande, så där stod man i snabbkassan och såg dum ut, såg tiden ticka iväg helt i onödan eftersom man valt snabbkassa av en anledning, samt då funderade över om den obemannade snabbkassan med självbetjäning verkligen var någon snabbkassa eftersom man alltid får avstämning. Alltså, vad är oddsen att jag ska åka på avstämning båda gångerna jag använt mig av denna pryl? Inga alls, skulle jag vilja säga... Nej, ICA, den där slumpgeneratorn får ni nog justera lite, den är för högt ställd. Själv kommer jag välja den vanliga kassan i fortsättningen, den går mycket fortare...
Och ännu en personlighet ur den svenska komedifaunan har gått ur tiden - nu är det Hasse Alfredsson som har roat oss för sista gången. Hasse, jag hoppas du och Loffe sitter på samma moln, då blir det livat uppe i himlen! Även Gud kommer le!
Musik: Funhouse med Pink
Mitt eget land med Olle Adolphson
 |
| Likheten är slående |
 |
| Jag vill inte vara med längre |
 |
| Jag sov på saken |
 |
| Hemingway House i Key West - bortblåst? |
 |
| Bimini, Bahamas - bortblåst? |
 |
| Mina pensionspengar - definitivt bortblåsta |
 |
| Hasse Alfredsson - borta |
