Reality - Mitt meditativa jag

Mindfulness

Man säger att en dos mindfulness är bra för själen.  Ok, vad är mindfulness?  Ordet i sig är kanske inte så svårt att begripa sig på, även om jag inte hittar något bra ord på svenska.  Beskrivningen skulle kanske bli "själslig närvaro".  Så vad är då själslig närvaro?  Jag vill gärna tro allt som har med skapande, meditation, yogaövningar, etc att göra är sunt.  Det är väl inte helt fel.  Men är det något för mig?  Ska jag sitta i lotusställning framför en tjock buddha, yr av rökelse, tumme mot pekfinger och utstöta "aoummm" med jämna mellanrum, eller hur går det till?  Ärligt talat - jag vet fortfarande inte.  Jag kör på mitt sätt.  Inte för att jag är i besittning av en buddhafigur (mina preferenser när det gäller gudar gjorde jag fullständigt klart i förra inlägget om mitt nya liv), men lite meditation eller något åt det hållet har jag börjat ägna mig åt.

Så hur blev det nu så, då?  Skallen behövde rensas rejält, det har varit stopp i den och inget kunde komma förbi längre.  Det är inte alltid jag kan sitta i kyrkan, jag får ju ha något när jag är hemma.  Ja, bön ägnar jag mig åt på hemmaplan, men många bäckar gör en större sjö (eller åtminstone en liten näckrosdamm). Det behövs kopplas bort TV-apparater, musikkällor, datorer och annat skröfs för att hjärnan ska kunna vila, men om skallens demoner inte lämnar en någon ro så blir det jobbigt.  Så fort det blir mörkt och tyst dyker de upp, som slingrande alger på botten av en tjärn - vackert men förrädiskt, tärande och farligt.  Får de grepp om dina fötter drar de ner dig i djupet, och det är en lång och tröttande väg upp till ytan.  Du andas, men får ingen luft.  Du sprattlar, men kommer ingenstans.  Du tittar, men ser ingenting.  Du lyssnar, men hör ingenting.  Du skrattar, men känner ingen glädje.  Du känner sorg, men kan inte längre gråta.  Då du fortfarande kunde gråta, spillde du så många tårar att de till slut sinade.  De demonerna pratar jag om. Dem vill du inte släppa in i ditt sinne igen, därför måste du ha något som får dig att tänka på annat.

Det är då man efter ett tips från en väninna laddar ner en app, som kan hjälpa till med detta.  Det finns mer än en, men när jag för att komma igång med en av dem skulle bli tvungen att registrera mig med namn och mail för att kunna ta del av fantastiska aktiviteter som att se mina dagliga framsteg, bokmärka favoritmeditationer eller utbyta meddelanden med likasinnade så lät jag den bero.  Att låta bli att registrera sig för att man inte anser sig behöva dessa grejor, det fanns inte.  Alltså var den registreringen inte för mitt bästa, utan för att någon vill hålla koll på mig och kunna förse mig med sånt jag inte anser mig behöva. Nej tack, en självisk apptillverkare som vill verka som motsatsen.  Sjas!  Jag kör istället en variant utan registrering, funkar rätt bra.  Jag har möjlighet att välja bakgrundsljud, jättefräckt!  För tillfället är det "skog" som snurrar på den skivtallriken.  Lite fåglar som kvittrar, hackspettar som hackar, lite trädsus. Vågor är inte heller helt fel, rogivande att lyssna på vatten.  Så får man då lyssna på en röst som ber en hålla koll på andningen samtidigt som man inte låter tankarna vandra iväg för långt.  Tankarna ska vara närvarande så man lägger märke till små detaljer.  Lät först lite märkligt, men jag ser verkligen tanken bakom det.  Däremot är det alltid något som stör när folk läser saker.  Den här damen gör inandningar där hon verkar fastna lite med tungan i gommen, som att hon är lite förkyld.  Och vad "uppmärksamhetsmuskel" är för en muskel har jag ännu inte kommit på...  Var sitter den?  Jag kan ligga och lyssna på detta och vara såå nära att somna.  Sen kommer "uppmärksamhetsmuskel" och förtrollningen är bruten.  Jag är åter klarvaken!  Suck, inget är fullkomligt...  Men jag låter i ärlighetens namn inte detta självkonstruerade ord förstöra min meditation.  Som kossan i Tjuren Ferdinand stannar jag upp, snöper på munnen, och lufsar sedan vidare.  Jag har fortfarande inte varit vaken tillräckligt länge för att ha hört klart 30-minutersvarianten.  Härom kvällen vaknade jag och appen var tyst som musen.  Och den var inte klar!  Antar att 30-minutaren låter en meditera lite för sig själv en stund...

I den här appen kunde man beställa små gratisnotiser.  Om man vill att appen spottar ur sig små visdomsord med jämna mellanrum så gör den det.  Så när jag sitter där och jobbar så skickar den små tänkvärda fraser till mig för att få mig att må bättre.  Rätt trevligt faktiskt...

Mindfulness behöver inte bara vara meditationer.  Min älskade dotter skaffade mig en målarbok som heter just Mindfulness, med tillhörande förpackning tuschpennor.  Det var en julklapp för ett år sedan, och jag var ett barn igen.  Jag fick en målarbok med tuschpennor i julklapp!!  Kan ju säga att inte något litet barn hade klarat av de bilderna.  Tyvärr kommer många bilder nog att förbli omålade, för med en vuxens ögon lär det bli omöjligt att fylla färg i de allra minsta fälten.  Jag ser inte, helt enkelt.  Men jag målar vad jag kan, och det håller mig sysselsatt i så många timmar huvudet klarar av.  Precis som när jag sitter för länge vid datorn så får jag ont på en punkt på höger sida i skallen, strax bredvid örat.  Det illvärker rakt in där, släpper inte förrän jag släpper det jag håller på med.  Priset man får betala för åldrande ögon skulle jag gissa.  Men skapandet ger mig sinnesro och en alldeles särskild tillfredsställelse att se alstret växa fram. Och utmaningen att hitta rätta färgerna och att inte låta två fält bredvid varann ha samma färg är inte alltid så lätt, men jag brukar känna en viss stolthet när jag betraktar resultatet.  Jag antar att det är en del av terapin...

Min omtänksamma app

Tar tid att måla