Inspiration - Minnen från en by som en gång var

Livsmedelsaffärer - samlingsplatser för uppehället

Som barn kunde jag välja och vraka bland affärerna i Frinnaryd.  Vi hade Konsum, Allvins och Sterner.  Sterner blev så småningom Britt-Maries Livs.  Britt-Maries Livs är dock inte så länge sen att det känns som ett nostalgiskt minne från en tidig barndom.


Konsum

Först och främst var det Konsumhuset - ett vitt hus mitt på torget.  Jag ska fatta mig kort här.  Den här affären fanns för så länge sen att jag inte har många minnen från den, och det jag minns är min konstiga uppfattning som ett litet barn.  Hade affären funnits idag och jag gått in där i samma tidsera och med samma inredning, hade det sett helt annorlunda ut.  Men vi ser vad det blir.

Konsumhuset hade en liten trappa med ett grönt räcke upp till dörren.  Tror den gröna färgen var ganska ljus, lite matt och solblekt.  På det här räcket hade min tunga sitt första möte med ett vinterkallt järnräcke.  Det mötet varade en stund...  Det var en traumatisk upplevelse, och med mina få år av erfarenhet av detta livet och mitt logiska tänkande av samma anledning, gjorde att jag trodde jag skulle sitta fast där för all evighet.  Hur jag kom loss minns jag inte alls.  Hur som helst, mitt minne av Konsum ger mig en känsla av en mörk inredning.  Uppe i taket hängde något, kanske en leksak.  Till höger fanns disken med kassaapparaten och Britt-Marie som stod och tog betalt.  (Det var samma Britt-Marie som långt senare öppnade Britt-Maries Livs.)  Det borde ha varit handel rakt över disk, så var det på den tiden.  Jag måste tyvärr lämna Konsum dithän, minns bara att affären fanns och att jag fastnade med tungan på räcket en kall vinterdag.

Konsum var ett ganska stort vitt hus som låg mitt på torget i Frinnaryd.  Ute på torget brukade alltid byns gemensamma julgran stå.  Den dansades både in och ut, har jag för mig.  Definitivt ut,  när vi dansat färdigt drog någon ut sladden och vips så var julen slut....

Konsumhuset det lilla vita vid korsningen till vänster, ovanför röda Bygdegården längst ner till vänster 
Bild från Frinnaryds facebooksida

Här dansades det ut många jular - bild från Frinnaryds facebooksida

Sterner / Britt- Maries Livs

Sterner tog över sin affär efter sin far, som jag inte alls har något minne av.  Sterners första affär låg på vägen bort mot stationshuset, på vänster sida.  Även detta hus var vitt, ganska lågt och litet, inkilat bland gröna träd och buskar.  När man kom in i affären pinglade en klocka och farbror Sterner kom ut i butiken.  Han hade en mörkblå handlarrock på sig, och han var stor överallt.  Hans ansikte var stort och runt och han hade stora glasögon enligt det mode som rådde på tidigt 70-tal.  Han hade mörka strumpor i sandaler och då såg man tydligt att även hans fötter var stora.  Jag undrade alltid varför farbror Sterner var så stor, och mormor sa att han hade vatten i kroppen.  Det var ju det som syntes tydligt på hans fötter.  Men hans hjärta var också stort, han var en väldigt snäll person.  Nu var väl det här förfarandet vanligare förr, men handla på krita var aldrig omöjligt hos farbror Sterner.  Det var ju ofta man slank in i affären utan att ha blivit ombedd att handla något, och då hade man ju sällan eller aldrig några pengar med sig.  "Kan jag skriva upp?" var det bara att fråga, och det kunde man ju alltid göra, minns inte att han någonsin nekade.  Glasskontot kunde bli ganska omfattande på sommaren, men i den här lilla byn kände alla alla, och man litade på varandra.

Så småningom växte farbror Sterner ur sin lilla affär på dåvarande Järnvägsgatan.  Skulle tro att det hade att göra med att det började bli omodernt att handla över disk.  Nu skulle kunden själv gå och plocka sina varor, och han skulle bara slå in dem och ta betalt.  Förr var det rakt över disk som gällde. Peka och säg vad du ska ha så får du det samlat framför dig och packat i en kasse.  Det var service, det...  Sterners gamla affär var rent för liten för den nya verksamheten.  Istället flyttade han in i Fritzells hus ett stenkast bort.  Här hade man grönsaksdisk och glassdisk på höger sida, kött och ost rakt fram, kolonial i hyllor mitt i, pappershandel och porslin i en separat avdelning till vänster, och så papper och godis i hyllorna till vänster.  Farbror Sterner själv stod vid sin disk direkt till vänster när man kom in.  Till en början hade han sin antika kassaapparat fortfarande.  Det tog ett tag att slå in siffrorna i den, och sen fick man veva på en spak så åkte lådan med pengarna ut med ett pling.  Men vem hade bråttom på den tiden?  Nej, här stressade man inte i onödan.  Så skönt det var på den tiden...  Ingen stress...  Och man kunde fortfarande kritsa både glass och godis.

När farbror Sterner inte orkade längre gav sig Britt-Marie in i affärsbusinessen igen.  Hon tog över efter honom och öppnade Britt-Maries Livs.  Det var väl ingen större skillnad egentligen, man kunde kritsa hos henne också.  Faktiskt kunde man kritsa så mycket att hon inte brydde sig om hon fick betalt eller inte.  Snällt av henne, men kanske inte så bra för affärerna...  Britt-Marie hade dessutom den servicen att hon kunde leverera hem ibland.  Det gjorde hon ibland till mormor.  Britt-Marie bodde på Solhem, grannhuset, så hon tog med sig varor hem till mormor ibland.

Farbror Sterner hade typ en sån här kassaapparat, dock något mindre "fancy"
Bild från internet

Här inne låg Sterners gamla affär

                                   

Sterners gamla affär - bild från Frinnaryds hemsida

Fritzells hus - fönstren närmast var lagret, dörren närmast personalingång, och dörren i mitten entrén till affären

Allvins

Sist med inte minst - Allvins affär.  Den drevs av Ingemar och Ulla - eller snarare av Ulla, hon hade skinn på näsan, den damen.  Hit gick man nog trots allt oftast, det låg mest centralt.  Men mormor var alltid mån om att vara rättvis, så hon växlade mellan Allvins och Sterner / Britt-Marie så ingen skulle känna sig förfördelad.  Allvins var ett stort gråbrunt hus, såg allmänt tråkigt ut.  Ett par små trappsteg ledde en upp till dörren (inget krav på handikappsanpassat på den tiden, minsann), och precis som i övriga fall var det rakt över disk man handlade.  Den här affären minns jag som betydligt större än de andra.  Disken upptog större delen av affären, men där var gott om plats till hyllor bakom den.  Och bakom disken fanns förstås personalrum och lager.  Allvins hade så gott om plats att de kunde göra en egen ombyggnad när rakt över disk var omodernt och det var självservice som gällde.  Nu ställde man kassan till höger och smågodis precis bakom.  Rakt fram i mitten stod alla kolonialhyllor.  Till höger fanns kyldiskar och på långsidan bakom kolonial fanns glassen.  På samma vägg fanns också plats till lite kläder, typ trosor och strumpor.  På gaveln till vänster, mittemot kyldiskarna som låg på andra gaveln, fanns pappershandel och en del husgeråd.  Sen hade Allvins ett stort skyltfönster ut mot gatan och missionshuset och här fanns linne - handdukar, lakan, dukar, etc.

Allvins var kanske inte jätteglada för att låta en handla på krita, men visst hände det.  Det de däremot ställde upp med otaliga gånger var att ställa ut en påse med varor på trappan om man inte hann ner till affären innan stängning.  Min lilla mormor hade inte jättemycket tid alla gånger, helst inte vår och höst när det var högsäsong i morfars trädgård.  Om ingen kunde gå och handla åt henne så var det bara att ringa Allvins så ställde de ut en påse på trappan så kunde vi hämta efter stängningsdags och betala vid nästa besök i affären.

Lite konkurrens var det så klart mellan butikerna.  Farbror Sterner gjorde inte mycket väsen av sig, men Allvins såg mer om sitt hus.  När Sterner la ner var de herre på täppan, bara hotad av kiosken som drog mycket folk.  Sen blev det andra bullar när Britt-Marie startade, de båda verkade glädjas åt varandras små ekonomiska svackor.  En del svackor blev djupare än andra, och Allvin vad den affär som var sist att lämna skeppet.  De fanns kvar långt fram under mina tonår.

Huset står kvar men ser mest ut som ett kriminellt näste med sina fördragna gardiner och förfall pga bristande underhållning.  Ingen vet vad de sysslar med därinne.

Allvins affär när det begav sig - bild från Frinnaryds facebooksida

Allvins idag - en sorglig syn.  Ovanvåning var Allvins bostad, deras entré vid den lilla verandan på gaveln.  Bakom fönstren till vänster om dörren hittade vi handdukar och andra tygvaror.  Bakom fönstren till höger fanns kassan, frukt och grönt, samt godiset.

Inspiration - Bowie Lyrics Quotes Space Oddity

I tear my soul to cease the pain

Reality - Kåseri April

April 2018

Så möttes man av årets aprilskämt i Sydsvenskan.  Innan mitt söndagströtta jag fattade att det var ett skämt så tänkte jag att detta förvånar mig inte ett dugg:  Pågatågen döps om till mer politiskt korrekta namn.  Tågen ska minsann inte vara lila längre, någon kan ta anstöt och känna att de är för "flickiga". Där kommer alltså feministerna in i bilden, för feminint får ju inget vara.  Å andra sidan tycker ju inte feministerna att någon får vara för manligt heller, så manliga namn är ju absolut inte ok.  Skulle något tåg kanske vara rosa och något blått?  Rosa med pojknamn och blått med flicknamn hade väl varit något?  Eller kanske något fullständigt neutralt?  Gult och grönt?  Nej, då kan man kränka andra.  Hade varit synd om någon som solen inte lyser hos så ofta hade fått se ett gult tåg passera.  Ett hån hade det varit!  Samma sak med ett grönt tåg.  Trist när det passerar betongdjungeln - haha, vi har grönt gräs, det har inte ni!  Vitt eller svart hade varit ren katastrof:  Ett vitt tåg, bejakar den vita människan.  Ett svart tåg, rasistiskt.  Svart får man ju knappt säga nu för tiden, ni minns väl glassen "Black".  Nej, nej, det går inte!  Lyckligtvis var ju detta nu ett aprilskämt (lite utvecklat av undertecknad), men jag slår vad om att det sitter någon därhemma i sin stuga och är besviken över att dessa namn- och färgändringar bara var ett skämt.  Sorgligt, nu får man dras med de lila tågen med pojknamn...  Och journalisterna som hittade på detta skämt - så kränkande gjort av dem!  Hur tusan tänkte de?!  Haha, jag tyckte det var kul!  Äntligen någon som vågar göra narr av detta tramsiga politiskt korrekta etablissemang!  Hoppas de inte blev åtalade och fängslade för det... Vad man får säga och inte säga börjar ju likna Pinochets Chile och andra diktaturers munkavlar på intelligent folk som använder sina hjärnor till att tänka med.  Man lägger inte värderingar i precis allt man säger...

Tidigare delen av den här månaden har också präglats av fotboll och ännu mera fotboll.  Det övergår mitt förstånd hur detta fjanteri kan vara viktigare än något annat.  Ledaren i det stora landet i öst har ju varit i blåsväder med diplomatkrig och annat tjafs, precis som idioten i väst med sitt handelskrig. Men tydligen är det bara Putin som orsakar hot mot fotbolls-VM.  Åh, hemska tanke!  Tja, vad är väl världsfreden i jämförelse med fotbolls-VM?  En piss i Nilen...  Och när vi ändå är på ämnet:  Tydligen drabbades jag av fotbollskaos en helt till synes vanlig onsdag.  Jag slutar mitt jobb 16:30, och just den här onsdagen skulle jag vara på en viss plats kl 17:00.  Den lilla sträckan brukar ta ungefär tjugo minuter att köra, från Frihamnen till Limhamn.  Den här dagen tog det en timme och en kvart!!  Enklaste vägen brukar vara genom Västra Hamnen, sedan Limhamnsvägen mot Limhamn. Nu var det stopp redan vid Jörgen Kocksgatan.  Optimist som man är så tänkte jag att det är nog bara ett litet vägarbete eller så, så jag brydde mig inte om att vända och traggla.  Hade inte varit lönt såg jag, när bilarna som gjorde just detta ändå slöt upp bredvid mig en halvtimme senare trehundra meter längre bort.  Som vanligt när solen börjar titta fram så tittar vägarbetarna också fram.  Nobelvägen ska få cykelväg (fattar inte varför, cyklisterna använder ju hellre gatorna ändå!), så där är kaos.  Citadellsvägen är avstängd av för mig okänd anledning.  Sen var också E22 avstängd ett par veckor, om nu det kunde påverka.  Så tvärstopp vid klaffbron, sen tvärstopp vid Malmö Live, tvärstopp på Norra Vallgatan, fel beslut att ge sig upp i stan för där blev man ju inlåst bland enkelriktat och återvändsgator och galna cyklister.  Så vad gör man?  Jo, man kör åt motsatt håll!  Det blev istället Excercisgatan, Föreningsgatan, Köpenhamnsvägen, Linnégatan och till slut - kl 18:15 - var jag där jag skulle vara.  Det blev ett avsteg från mitt kära "Rockkanalen" på radion och ett par tryck ner till Radio Malmöhus för att kunna utröna vad kaoset berodde på.  Ingen info överhuvudtaget!  Bara någon fåntratt som tyckte det var en perfekt och underbar dag att cykla genom Malmö till MFF:s premiärmatch!!  Så för att några leksugna stora pojkar, s k män, ska fjanta runt på en gräsplätt och sparka på en stackars boll så blir vi vanliga dödliga lidande för det!  Fatta kedjan i detta!  Jag vilar min väska...

Men det har varit en hel del vackra dagar den här månaden.  Jag har hunnit få årets första snygga solbränna och på missade plättar årets första soleksem.  Jag har suttit ute i loungemöblerna och läst en god bok, sett småfåglarna jaga varandra, lyssnat på grannarnas gräsklippare och högtryckstvättar, tittat på medan sonen och maken mekat med moppen, samt haft en liten igelkott på besök.  Det här med moppe är en intressant historia. Varenda grabb har väl stått och mekat med sin moppe i alla tider.  Jag börjar tro att moppetillverkarna medvetet ser till så mopparna går sönder så killarna ska ha något att hitta på samtidigt som de lär sig lite om motorer.  Men det kan ju också bli en dyr historia eftersom det beställs grunkor från både när och fjärran.  Och oftast helt förgäves eftersom det visade sig inte alls vara just den manicken som behövde bytas ut...  Så den stackars moppen står fortfarande obrukbar på innergården.  Jag tror dock inte den kommer användas så värst mycket mer, det står ju ett körkort för dörren.  Men ändå, den lille vännen ska ju säljas.

Så blev det någon brasa på Valborg?  Ja, på sina håll blev det ju det, men det har nog skett med största försiktighet.  Valborg kom nämligen med stormvindar, sol, hagel och regn.  Hade ju inte varit kul om det blåst iväg en och annan flamma, liksom...


Musik:  "Sun in my eyes" med Sally Oldfield
             "Motorcycle emptiness" med Manic Street Preachers

Moppen

Kottekompis