April 2018
Så möttes man av årets aprilskämt i Sydsvenskan. Innan mitt söndagströtta jag fattade att det var ett skämt så tänkte jag att detta förvånar mig inte ett dugg: Pågatågen döps om till mer politiskt korrekta namn. Tågen ska minsann inte vara lila längre, någon kan ta anstöt och känna att de är för "flickiga". Där kommer alltså feministerna in i bilden, för feminint får ju inget vara. Å andra sidan tycker ju inte feministerna att någon får vara för manligt heller, så manliga namn är ju absolut inte ok. Skulle något tåg kanske vara rosa och något blått? Rosa med pojknamn och blått med flicknamn hade väl varit något? Eller kanske något fullständigt neutralt? Gult och grönt? Nej, då kan man kränka andra. Hade varit synd om någon som solen inte lyser hos så ofta hade fått se ett gult tåg passera. Ett hån hade det varit! Samma sak med ett grönt tåg. Trist när det passerar betongdjungeln - haha, vi har grönt gräs, det har inte ni! Vitt eller svart hade varit ren katastrof: Ett vitt tåg, bejakar den vita människan. Ett svart tåg, rasistiskt. Svart får man ju knappt säga nu för tiden, ni minns väl glassen "Black". Nej, nej, det går inte! Lyckligtvis var ju detta nu ett aprilskämt (lite utvecklat av undertecknad), men jag slår vad om att det sitter någon därhemma i sin stuga och är besviken över att dessa namn- och färgändringar bara var ett skämt. Sorgligt, nu får man dras med de lila tågen med pojknamn... Och journalisterna som hittade på detta skämt - så kränkande gjort av dem! Hur tusan tänkte de?! Haha, jag tyckte det var kul! Äntligen någon som vågar göra narr av detta tramsiga politiskt korrekta etablissemang! Hoppas de inte blev åtalade och fängslade för det... Vad man får säga och inte säga börjar ju likna Pinochets Chile och andra diktaturers munkavlar på intelligent folk som använder sina hjärnor till att tänka med. Man lägger inte värderingar i precis allt man säger...
Tidigare delen av den här månaden har också präglats av fotboll och ännu mera fotboll. Det övergår mitt förstånd hur detta fjanteri kan vara viktigare än något annat. Ledaren i det stora landet i öst har ju varit i blåsväder med diplomatkrig och annat tjafs, precis som idioten i väst med sitt handelskrig. Men tydligen är det bara Putin som orsakar hot mot fotbolls-VM. Åh, hemska tanke! Tja, vad är väl världsfreden i jämförelse med fotbolls-VM? En piss i Nilen... Och när vi ändå är på ämnet: Tydligen drabbades jag av fotbollskaos en helt till synes vanlig onsdag. Jag slutar mitt jobb 16:30, och just den här onsdagen skulle jag vara på en viss plats kl 17:00. Den lilla sträckan brukar ta ungefär tjugo minuter att köra, från Frihamnen till Limhamn. Den här dagen tog det en timme och en kvart!! Enklaste vägen brukar vara genom Västra Hamnen, sedan Limhamnsvägen mot Limhamn. Nu var det stopp redan vid Jörgen Kocksgatan. Optimist som man är så tänkte jag att det är nog bara ett litet vägarbete eller så, så jag brydde mig inte om att vända och traggla. Hade inte varit lönt såg jag, när bilarna som gjorde just detta ändå slöt upp bredvid mig en halvtimme senare trehundra meter längre bort. Som vanligt när solen börjar titta fram så tittar vägarbetarna också fram. Nobelvägen ska få cykelväg (fattar inte varför, cyklisterna använder ju hellre gatorna ändå!), så där är kaos. Citadellsvägen är avstängd av för mig okänd anledning. Sen var också E22 avstängd ett par veckor, om nu det kunde påverka. Så tvärstopp vid klaffbron, sen tvärstopp vid Malmö Live, tvärstopp på Norra Vallgatan, fel beslut att ge sig upp i stan för där blev man ju inlåst bland enkelriktat och återvändsgator och galna cyklister. Så vad gör man? Jo, man kör åt motsatt håll! Det blev istället Excercisgatan, Föreningsgatan, Köpenhamnsvägen, Linnégatan och till slut - kl 18:15 - var jag där jag skulle vara. Det blev ett avsteg från mitt kära "Rockkanalen" på radion och ett par tryck ner till Radio Malmöhus för att kunna utröna vad kaoset berodde på. Ingen info överhuvudtaget! Bara någon fåntratt som tyckte det var en perfekt och underbar dag att cykla genom Malmö till MFF:s premiärmatch!! Så för att några leksugna stora pojkar, s k män, ska fjanta runt på en gräsplätt och sparka på en stackars boll så blir vi vanliga dödliga lidande för det! Fatta kedjan i detta! Jag vilar min väska...
Men det har varit en hel del vackra dagar den här månaden. Jag har hunnit få årets första snygga solbränna och på missade plättar årets första soleksem. Jag har suttit ute i loungemöblerna och läst en god bok, sett småfåglarna jaga varandra, lyssnat på grannarnas gräsklippare och högtryckstvättar, tittat på medan sonen och maken mekat med moppen, samt haft en liten igelkott på besök. Det här med moppe är en intressant historia. Varenda grabb har väl stått och mekat med sin moppe i alla tider. Jag börjar tro att moppetillverkarna medvetet ser till så mopparna går sönder så killarna ska ha något att hitta på samtidigt som de lär sig lite om motorer. Men det kan ju också bli en dyr historia eftersom det beställs grunkor från både när och fjärran. Och oftast helt förgäves eftersom det visade sig inte alls vara just den manicken som behövde bytas ut... Så den stackars moppen står fortfarande obrukbar på innergården. Jag tror dock inte den kommer användas så värst mycket mer, det står ju ett körkort för dörren. Men ändå, den lille vännen ska ju säljas.
Så blev det någon brasa på Valborg? Ja, på sina håll blev det ju det, men det har nog skett med största försiktighet. Valborg kom nämligen med stormvindar, sol, hagel och regn. Hade ju inte varit kul om det blåst iväg en och annan flamma, liksom...
Musik: "Sun in my eyes" med Sally Oldfield
"Motorcycle emptiness" med Manic Street Preachers
 |
| Moppen |
 |
| Kottekompis |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar