Något som förgåtts
Drömmar är ju inte alltid av det goda slaget. Ibland kan de vara riktigt sorgliga. Det här är nog en av dem, för den handlade om en ung människas plötsliga död. Bland mina elever på träning fanns en syskontrio, tre bröder. I min dröm fanns det ytterligare två barn i syskonskaran, en yngre bror samt en lillasyster. Jag pratade med ytterligare en elev om en av brödernas kämparglöd. Och den kämparglöden fanns i verkligheten, den här lille pojken kämpade till han var högröd i ansiktet och våt av svett. Han hade samma namn som den döde brodern i min dröm. Varför pojkarna bytt namn vet jag inte, men den döde äldste brodern hette något annat. Men han är alltså inte död i verkligheten, bara i min dröm. Illa nog... Jag satt i alla fall i gympahallen, och som vanligt med drömmar så blir inte saker av. Jag satt där, i mina vanliga kläder, och insåg att så länge jag hade dem på mig så kunde jag inte träna. Man tränar inte i svarta jeans och vit skjorta. Jag gick ut ur mitt hus - plötsligt var jag hemma - gick upp mot parkeringen, satte mig i min SAAB som jag i verkliga livet för länge sedan gjort mig av med. Vädret var helt underbart! Det var grönt och lummigt som på försommaren, friskt och fuktigt efter ett nyfallet regn. Jag satte nycklarna i tändningslåset framför växelspaken och - kaboom, där ringde min väckarklocka. Jag hade knappt någon aning om var jag var eller varför klockan började ringa så okristligt tidigt, verkligheten var inte riktigt hos mig ännu. Det enda jag visste var att jag behövde skaka av mig den obehagliga drömmen, men jag ville inte glömma den riktigt än.
 |
| Den lummigaste jag kunde hitta... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar