Inspiration - I natt jag drömde

Drömgungan

Det är inte så ofta jag drömmer mardrömmar, men i natt gjorde jag det.  Det låter kanske inte så, men mitt inre verkade anse det.

I min hemby Frinnaryd fanns ett stort vitt hus som kallades Haga.  Det var ett vackert hus med fyra lägenheter, två däruppe och två därnere.  Haga finns inte längre, det revs någon gång på 80-talet.  Det huset är så klart i lika varmt och ljust minne bevarat som allt som har med min barndoms Frinnaryd att göra.  Därför är det desto märkligare att just detta hus figurerar i en mardröm.  Och varför i Frinnaryd.  Hm, nja, detta kan vi ju återkomma till i framtida inlägg.  Allt är inte vad det verkar vara.

Haga var i drömmen allt annat än vitt.  Det var kolsvart överallt, och det fanns knappt några väggar kvar.  Ute var det becksvart, inne var det becksvart, väggarna som fanns kvar var becksvarta.  Och mitt i alltihop hängde en stor gunga som var lika svart som allt annat.  Jag gungade så högt det var möjligt, och även om jag var helt ensam i ruinerna av det vackra gamla Haga så fanns känslan av min man i min omedelbara närhet.  Men det fanns också något ondskefullt över hela platsen, och jag vaknade av att jag jämrade mig av ångest.  Och jag kunde ha svurit på att jag fått ett slag i huvudet i samma ögonblick som jag vaknade.  Jag var vettskrämd där jag låg och svettades under täcket, men jag vågade inte vända mig om och riskera att se något som jag bara förnam närvaron av. 

Hur skulle jag kunna somna igen nu...?  Tur man har en meditationsapp med sövande inslag... 

Så nära man kan komma...

Bild från internet - redigerad