Inspiration - I natt jag drömde

Revisited

I natt känns det som att jag gått tillbaka till gamla hjulspår.  Jag är gammal ryttare och jag är gammal kampsportare och jag är förvirrad (ibland).

Jag irrade omkring i olika byggnader, mest kontorskomplex, gick in där jag inte hade att göra.  Det var som att jag letade efter något.  Men folk som fanns där körde inte iväg mig utan pratade med mig som om de kände mig.  Jag stötte på en kvinna som talade sig varm om judo.  Hon stod framför mig, svettig och ivrig, och tyckte bestämt att jag skulle börja med det.  Jag lyssnade och nickade och gick vidare, tyckte väl inte att det var något för mig.  Så jag gick ut på gatan, till ett soligt och varmt Malmö.  Miljön känns i vaket tillstånd bekant, men det närmaste jag kommer är entrén till Aq-va-kul, det skamfilade gamla badhuset.  Entrén låg bara närmare trottoaren, som var betydligt bredare än den är i verkligheten.  Medan jag stod utanför kom en före detta bekant förbi, utan att hälsa på mig. Skönt, tyckte jag, ingen jag ville återuppta bekantskapen med.

Sedan var jag på nästa ställe och irrade.  Den miljön är mer oklar, men känns som att det var mer ute i friska luften.  Nu pratar vi hästar, nämligen.  Hur det nu gick till så blev det bestämt att jag skulle börja rida igen.  Sen undrade jag hur det skulle gå till.  Min man tycker inte om hästlukt, och den dag jag gav upp mina älskade hästar var nog en av hans bästa dagar.  Ingen mer hästlukt i huset!

De som förstår sig på drömmar och vad de betyder säger att det inte alls har att göra med saker man nyligen gjort eller kan relatera till i verkliga livet.  Jag håller inte med!  Just nu håller jag på att avsluta mitt engagemang inom kampsport och det är inte helt lätt gjort.  Och jag får frågor om jag kommer tillbaka.  Hästar håller jag inte på med längre annat än att älska dem.  Igår letade jag dock efter en bisarr bild jag sett på nätet, och den bilden med döda hästar har etsat sig fast på min näthinna…

Winnipeg, Canada 1926
Bild från internet

Inspiration - I natt jag drömde

En värsting till syster

I natt har jag blivit ovän med en av mina närmaste kollegor.  Vi var i 20-årsåldern, skulle jag gissa. En ålder full av intriger mellan flickor, konkurrens och allt vad det innebär.  Jag minns att vi var fyra, men förutom min kollega Sara så vet jag inte alls vilka de andra var.  Några "random" antar jag.  Vi skulle i alla fall fixa något, ordna någon aktivitet.  Medan vi stod och pratade och planerade så kom en birgittanunna förbi.  Hon hade sitt karaktäristiska dok på sig, men en stor minkpäls som ytterplagg. Antipäls som jag är så tänkte jag inga goda tankar om detta beteende, men det var i det här fallet en parentes.  Sara var inte särskilt snäll mot mig.  Hon gick emot mina idéer och ignorerade mig nästan helt och hållet.  Jag tyckte det var dumt av henne, för det gick förbi en nunna och eftersom jag är katolik så fanns det ingen lämpligare än jag att planera vad det nu var vi planerade.  "Du vill alltså inte att jag är med alls på detta?" frågade jag henne lite ilsket.  "Nej", svarade hon kort och bestämt. Jag blev så klart arg och berättade precis vad jag tyckte och tänkte om henne.  Det hjälpte inte.  Sen blev det ett mellanspel i drömmen.  Jag gick omkring i en stor byggnad, liknade mest en stor maskinhall fast utan maskiner.  Golvet var fullt av vatten och emellanåt försvann jag bland mörker. Sen var jag tillbaka hos Sara, frågade henne om hon kommit på bättre tankar.  Ja, det hade hon sa hon.  Men hennes överlägsna blick sa något annat, så jag skrek "Dra åt helvete!!" åt henne innan jag vaknade.

Jag gick förbi Saras kontor i förmiddags.  Hon satt och pratade med en annan kollega, men jag han få in ett finger mot henne och säga:  "Du och jag ska ha ett snack!"  Lilla snälla Sara, hon var genuint intresserad av min dröm och skrattade gott åt alltihop...

Birgittasyster (vaxdocka)
Bild från internet

Inspiration - I natt jag drömde

På semester med en buse

Årets första dröm blev årets första inlägg.  Men visst har jag drömt innan i år, bara inte särskilt sammanhängande för att bli intressant som ett inlägg.  Och sen finns det ju drömmar man kanske inte vill berätta om...

Både jag och maken jobbar ganska mycket.  Förr jobbade åtminstone maken ännu mer än han gör nu.  Detta sorgliga faktum gjorde att vi sällan åkte på semester tillsammans.  Det var antingen fiskeresor för honom eller domarresor för mig, alltså på varsitt håll.  Men i den här drömmen hände det som jag inom mig har längtat efter i så många år - vi skulle ha semester tillsammans.  Nu blev det väl kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig.  Maken var arbetsklädd, vilket innebar vit t-shirt och gula varselshorts.  Och med på resan var också en bekant till honom, en långhårig typ med ett skamfilat rykte.  Han sades vara yrkesmördare.  Denne typ har ingen motsvarighet i verkligheten!  Vad han än var så hade han också vit t-shirt och gula varselshorts.  Och det märkliga var att maken satt på en bänk i skuggan medan jag försökte ha en konversation med yrkesmördaren.  Inget djupare samtal, kanske bara en kommentar om den vita Messerschmitt som någon trampade runt i på den lilla sjön i södra Frankrike, där vi befann oss på denna semestern.  Och jag undrade samtidigt om den här mannen skulle mörda mig, och om maken i så fall var medveten om det...  Medan jag funderade på det så betraktade jag alla båtar och amfibiebilar på sjön och undrade samtidigt hur länge jag skulle få leva...

Jag betraktar inte detta som en mardröm.  Det är bara att konstatera att jag sett för mycket TV på sista tiden.  Ett program som handlade om Messerschmitt, ett program som handlade om södra Frankrike och ett program som handlade om långhåriga mördare.  Och min egen inneboende dröm om att vi snart kan ha en riktig semester tillsammans, jag och världens snällaste make...

Messerschmitt - finns ej som amfibievariant