Spirit says...: Reality - Nej det inte slut än

Det är bara början

Nej, det är minsann inte slut! Långt därifrån - corona är här för att stanna, så vi måste vänja oss vid det och lära oss leva med det. Att det skulle vara över är bara som folk tror eftersom man lättat på restriktionerna. Viruset finns därute, redo att slå till när man minst anar det. Vem som säger vad bryr sig viruset inte det minsta om. Det har dessvärre i detta kaos blivit "vi och de". En del tar det som en självklarhet att vaccinera sig medan andra totalvägrar. Jag förstår bägge sidor, men ändå har jag svårast för de där som vägrar. De begränsar för alla oss som valt att vaccinera oss, och de tänker inte på vad de utsätter vårdpersonalen för om de skulle bli svårt sjuka. Vissa länder sätter nu hårt mot hårt - ovaccinerade måste visa upp negativt test eller bevis på att ha haft corona och därmed ha antikroppar, eller så får de helt enkelt vaccinera sig för att komma in på krogen eller konserten eller få det där jobbet de drömt om. Jag vaccinerade mig, men inte först och främst för min egen skull, utan för andras. Att jag sen skulle komma att dra nytta av det själv blev ju en bonus.

Min närmaste chef ringde hela teamet i panik, berättade att hon testat positivt för corona. Alla hon varit i kontakt med skulle testa sig, enligt min arbetsgivares coronapolicy. Jag hade inte träffat henne efter det tillfälle hon misstänkte att hon blivit smittad, men eftersom jag själv börjat känna mig tjock i halsen så testade jag mig också för säkerhets skull. Första förkylningen på över två år. Negativt - precis som jag trott. Jag jobbade redan hemma pga förintelsekonferensen, så jag var kvar hemma med förkylningen eftersom det är så det är sagt. På helgen blev det sämre... Tvärstopp i näsan och ont i ansiktet när jag böjde mig ner. Bihåleinflammation, tänkte jag och fortsatte jobba hemifrån. Men på tisdagen tänkte jag att det fick vara nog med hemarbete, dags att återgå till verkligheten. Bara för att vara säker testade jag mig igen. Jag satt där och höll koll på utslaget, allt såg ut som det skulle. Men, vad...?! Va?!! Ett streck till!!? Men det ska det ju inte vara!! Jag spände ögonen i testet, försökte återkalla det där sista lilla strecket som verkligen kämpade sig till synlighet, precis innan tiden rann ut. Kanske falsklarm, tänkte jag men vem vågar chansa...? Alltså, jag blev så chockad att jag höll på att svimma där jag satt på min skrivbordsstol framför min laptop. Jag fick lägga mig på golvet med benen i vädret - två gånger! Vad gör man sen, tänkte jag i mitt förvirrade tillstånd. Det måste väl anmälas? Inget svar hos vårdcentralen. Då fick det bli sjukhuset i Trelleborg. Den förvånade sköterskan som svarade undrade om jag ville prata med någon särskild om detta. Något anmälningskrav finns alltså inte... Ok, då blev det till att informera alla jag träffat. Alla testade sig och alla var negativa. Puh...! Men var har jag snappat upp eländet? Vaccinerad till fullo, blodgrupp O, inte varit mer utsatt än innan... Finns bara ett ställe - ICA-Toppen! Om folk har ignorerat uppmaningen att hålla avstånd tidigare, så flåsar de en i nacken nu. Så vaccin och O-blod är ingen garanti... Jag vill i alla fall tänka att jag har gjort mitt bästa för att inte belasta en redan hårt pressad sjukvård, och jag hade kanske också blivit betydligt sjukare om jag inte varit vaccinerad. Och jag var ju inte särskilt sjuk egentligen, bara en vanlig förkylning t o m utan feber. Så jag går inte omkring och tänker att jag har haft corona, för så ser jag det inte. En förkylning som spårade ur lite. Men tur att vi hade toalettpapper hemma, för hade vi inte haft det så hade det säkert varit mycket värre...

Det som störde mig mest var brist på lukt och smak. Trist - riktigt trist! Man har ju läst skräckexempel där folk varit av med dessa sinnen i veckor, tom månader. Träna luktsinnet kan man tydligen göra, så det fördjupade jag mig i. "Sätt dig i en lugn och avslappnande miljö. Andas in de essentiella oljorna, en i taget, låt dem sjunka in..." Men vad är detta, någon slags sponsrad meditation? Nej, man tager vad man haver, tänker inte skicka varken make eller barn att handla väldoftande oljor så jag kan träna näsan, resonerade jag. Löjligt! Så jag började med en klick handsprit, körde ner näsan i den och sen gick ögonen i kors. Jösses amanda, nu tog jag död på luktsinnet för all framtid, tänkte jag lite självironiskt. Dagen efter kunde jag känna dofter igen... Jag vet att lukt och smak går hand i hand, men här blev smaksinnet frånsprunget. Lukt 75%, smak 25%. Men det gjorde inte så mycket, det var på G...

Nästa test tog jag på lördagen, på söndagen kunde jag gå till kyrkan för första gången på två veckor. Och på måndagen var jag tillbaka på kontoret, också det efter två veckor. Det där med jobba hemma, tur det finns. Men att inte kunna gå vart man vill när man vill är allt annat än kul. Och bara för att man inte får lov så är det ju just precis det man vill göra! Alltså, t o m gå och handla kändes som det absolut roligaste man kunde göra.

Så nu har man både hängslen och svångrem - vaccin och antikroppar. I'm invincible!