April 2022
Något jag inte ska skriva om den här månaden är kriget i Ukraina och målandet av arbetsrummet. Det har jag gjort så det räcker de senaste två månaderna. Ber om ursäkt för det, kan inte förklara vad som hände. Men jag kan i alla fall tala om att rummet på ovanvåningen är färdigt och Putin krigar fortfarande. Så, färdigdiskuterat.
I övrigt har inte särskilt mycket hänt den här månaden. Våren har fortsatt gjort sina försök att ta över efter vintern vi aldrig riktigt fick eftersom det är Skåne vi bor i. Kallt har det däremot varit, och inte har det hjälpt ett dugg att vi inte har haft någon panna på flera veckor. Men som jag berättat om så är den nya pannan på plats, och med en månad tillsammans med denna pärla kan jag säga att den gamla pannan vet jag inte vad den höll på med. Ja, vattnet var varmt, huset var varmt, men det var inte på samma sätt som nu. Innan kunde vi frysa inomhus, svettas inomhus, men nu bara är det lagom varmt och vi varken fryser eller svettas inomhus. Den här pannan bara skickar ut värmen i varje vrå och dess värme strålar ut i vartenda element huset förmår. Den liksom bara finns... Finns gör också varmvattenberedaren rörpularen så vänligt ställde till oss. Den står i tvättstugan och är ohjälpligt i vägen, och inte kommer de och hämtar den. Jag har inte kunnat sätta tillbaka mina klädstreck, så tvätten hänger jag på tvättställningen Lina och platsen på Lina tar ganska snart slut. Flyttar runt en varmvattenberedare är inget du gör sådär i ett nafs på egen hand liksom...
Jag har gått en rond mot vår TV-leverantör. Kan inte minnas att man brukar vinna de ronderna, så jag hade ingen större förhoppning om att göra det den här gången heller. Men jag har aldrig gett mig utan en fight, så här kommer min match. Jag brukar betala de flesta räkningar via e-faktura, och det har jag gjort hela tiden till Canal Digital. Inga problem, har fungerat klockrent. Vi har vid ett par tillfällen anlitat deras konkurrent Viasat, och där har ingenting fungerat. Senaste gången blev det mycket dyrt för ingenting, och vi trodde att vi för alltid hade städat undan detta i vårt tycke högst oserviceminded företag. Men så kul skulle vi inte har det! Canal Digital och Viasat har slagit sina påsar ihop och kallar sig numera Allente. När jag först hörde talas om denna fusion så rasade hela min TV-värld. Detta kan aldrig bli bra, tänkte jag. Men vi börjar från början. I vanlig ordning vid förändringar som kan beröra en som kund så skickades det ut ett brev med info om att det inte skulle behövas någon handpåläggning alls för oss som kund hos blivande Allente. Vi skulle bara kolla i banken så att det blev rätt beroende på vilken typ av e-faktura man har (direktbetalning eller godkännande betalning). Jag kollade vår bank, och allt såg ok ut och fakturor drogs som vanligt. Till och med sista januari. Sen kom ett brev med info om att detta var vår faktura, pris plus faktureringsavgift, var god betala senast 28 februari. Men vad ända in i helskottas grönjävlar var detta?! Vi har e-faktura, har alltid haft och kommer alltid ha, hos banken ok, och nu kommer detta? Jag hade inte ändrat något alls, men e-fakturan hade försvunnit från banken - bara så där helt plötsligt! Ni kan tro att jag nagelfor senaste månadernas dragningar för att se så jag inte missat någon betalning. Nix, allt utan anmärkning! Jag ringde Allentes kundtjänst där jag blev hänvisad till banken. Jag ringde banken där jag blev hänvisad till Allente. Som vanligt, alltså när man ska städa upp det andra har skräpat ner. Tillbaka till Allente, för min kvinnliga intuition sa mig att det var där felet låg. Neej, de hade inte gjort något fel, jag hade nog missat någon betalning. Det kunde jag bevisa att jag inte hade. Men det var nog banken då som ändrat något. Nej, det kunde jag också garantera att de inte hade. Och i mitt mail till nämnda leverantör skrev jag helt enkelt att jag förväntade mig en kreditnota på faktureringsavgiften eftersom jag inte sagt upp e-faktura, inte missat någon betalning, och inte har en bank som möblerat om i mina betalningsinställningar. Och förresten, sa jag också, så har jag aldrig varit med om att man mister sin e-faktura pga en enda försenad inbetalning, om det nu hade varit fallet. Jag hade allt på det torra och man försökte ända in i det sista att slingra sig och lägga skulden på oss som kund. Men varför prata med röven när man kan prata med hjärnan? Till slut fick jag rätt person i mailen och hon garanterade att man skulle kreditera faktureringsavgiften på nästa e-fakturas dragning. Allt jag behövde göra var att gå in i banken och söka om e-faktura, för man hade gjort några ändringar efter sammanslagningen. Ha, där kröp det alltså fram!! Senaste dragningen av e-fakturan - faktureringsavgiften krediterad, case closed. Alltså, jag hade kunnat betala pappersfakturan och låtit det vara med det, men bara för att jag har ett par oplockade gäss med Viasat sen ett antal år tillbaka så tänkte jag inte ge mig den här gången. Jag blir varken rikare eller fattigare med faktureringsavgiften, men det var en ren principsak. Och vem vill sitta och känna sig lurad? Omöjligt att säga om det var ett medvetet försök av Allente att tillskansa sig faktureringsavgifter, men som min gubbe sa så hade de kunnat bli rätt så mycket rikare på dem eftersom de flesta kunder nog inte orkat bestrida det. Oavsett vilket - jag vann!! Och jag tror att det var gamla Canal Digitals kundtjänstrepresentant som hjälpte mig, för det var så de jobbade. Aldrig några bekymmer! Så nu bidar vi vår tid och överväger om vi ska välja Telia som leverantör istället, och göra oss av med parabolen. Känns lite förlegat nu för tiden, fungerar mest som duvtoalett. Kanske för att den riktigt antika TV-antennen också sitter kvar, en utmärkt plats för duvorna att sitta och hoa på. Och de tar i så de inte kan hålla sig!!
Ett halvår med fyrfackskärl... Jag har förstått att det konstigt nog finns människor som inte gillar dessa soptunnor. Kan inte förstå det! Sortera sopor är något vi får leva med att göra, och varför skulle vi inte göra det? Handlar vi saker i förpackningar så får vi ta ansvar för det. Men vi har blivit duktiga på det, det ser man ju bara på de flitiga besökarna vid miljöstationerna. Personligen tycker jag det är guld att slippa slänga förbrukade förpackningar i kassar som jag sen ska lasta in i bilen och köra till miljöstationerna. Maken kallade det för vår privata sysavhörna. Han hatade den! Ja, det var ju inte vare sig roligt eller fräscht, men vad skulle man göra? Jag hade ingen lust att ränna till containrarna var och varannan dag för att slänga ett par hopknölade mjölkpaket! Nu är det bara att öppna ytterdörren och tassa ut ett par steg och slänga dem direkt i tunnan. Kunde inte bli bättre! Och jag har blivit så mycket bättre på att sortera också dessutom. Jag tar isär både kaffeförpackningar och smörbyttor. Gjorde jag aldrig förr! Hålla på med att demontera bregottbyttor - alldeles för kletigt och fettigt, vill inte jag hålla på med. Men nu gör jag, för det åker som sagt var ut direkt i tunnan. Istället varar restavfallspåsarna hur länge som helst... Och de som inte gillar fyrfack, vad gör de? Enligt uppgift fyller en del tunnorna med stora vattenmeloner. Men hjälp mig förstå!! Köpa vattenmeloner för att korka igen en soptunna man inte vill ha! Det är för det första en styggelse att behandla mat på det sättet! För det andra, hur kan det vara en nackdel att sortera vid sin egen dörr? Större kärl ja, men så stora är de inte! Eller vill ni hellre glänsa i jättemercan där ni knappt syns för bilen är så stor, visa upp er för halva byn hur rediga ni är och sorterar ert skräp. Väx upp, era bortskämda låtsasmiljonärer! Vad är problemet?! Finns inget problem, bara korkade fåntrattar som inte hör det vackra i kråksången. Ibland undrar jag varför jag bor där jag bor...
Jag har till och med hunnit med en förkylning den här månaden. Det var inte så länge sen sist, men den gången var det värre, då var det corona. Det var det inte nu, den här gången satt allt i bröstet. Minst lika störigt! Min kropp satte i system att väcka mig två gånger under natten för att jag skulle hosta och skrälla och inte få sova. Klockan två och klockan fyra i en veckas tid, inte kul! Som min arbetsgivares policy säger så är man hemma när man är förkyld, och alltså var jag det. Efter lite feberyra natten till torsdagen så satte jag mig ändå och jobbade, skakig och förvirrad som jag var. Att jag var skakig berodde inte på någon feber, det var helt enkelt min "hostmedicin" som gjorde mig hög som en julgran. Jag har lite astma så min inhalator är min bästa hostmedicin då den vidgar mina luftrör. Men jag blir hög på den... Alltså använder jag den bara i yttersta nödfall och då så lite som möjligt. Hosta och rossel i alla ära, men det värsta av allt - kören! Jag fick skriva till vår körledare och sjuka mig, för man går inte och sjunger när man är sjuk. För det första hade det inte låtit särskilt bra, men framför allt vill man ju inte smitta någon. Vår körledare skulle ut på resa, hur hade det sett ut om hon fått bli hemma för att jag kommit dit och sjungit bara för att jag så himla gärna ville fast det ändå bara lät apa? Nej, så gör man inte. Men undrar hur länge det ska låta apa... Min röst har en tendens att leva sitt eget liv när där har varit ovälkomna gäster. Min chef och närmaste kollega undrade hur jag mådde när jag var tillbaka på kontoret, om det funkade att jobba. "Så länge jag håller käften" blev mitt svar. Krasst men sant, några telefonsamtal senare och hostattackerna var ett faktum. Men det går på rätt håll, nu får jag åtminstone sova...
Musik: "I fought the law" med the Clash
 |
| Vår på väg |
 |
| En sjuklings bästa vänner... |
 |
| Hur kan man inte tycka om dessa filurer...? |
