Palmsöndagen
Idag är det Palmsöndagen. Till minne av Jesu ankomst till Jerusalem. Han red in på en åsna och folket jublade medan de strödde palmblad och bredde ut sina kläder framför hans väg. Som vi alla vet så slutade det där besöket i Jerusalem inte särskilt bra för Jesus, men han räddade mänskligheten genom sitt offer. Så här inför påsk är det mycket kyrka. Fastetid, korsvägsandakt, hög tillgänglighet till biktbåsen och så har kyrkan "klätts av". Blommorna vid altare och pulpet är borttagna och krucifixet är övertäckt. Och varenda psalm vi sjunger klingar i moll. Vackert, men väldigt tungt och sorgset. Ja, det är väl inte den muntraste tiden under kyrkoåret, men dock den viktigaste. Och visst är det en tid full av eftertänksamhet för den enskilde katoliken. En tid då man rannsakar sig själv, känner efter hur viktig tron är och vad den betyder för en. På det personliga planet kan jag säga att jag växer med varje påsk.
Efter att pandemin blev utsparkad ur vårt samhälle så firar vi åter mässa ohämmat. Möjligheten finns vid högtider som brukar generera mer folk är vanligt att sitta i en annan sal och streama mässan. Så blev det idag under firandet av palmsöndagen. Men det kändes som att de flesta ändå valde att vara i kyrksalen, för där var det fullt. Och jag som brukar gå med håven kunde knappt komma fram längst ner vid biktstolarna där flera besökare stod ganska tätt. Och med håven på en lång käpp är det en utmaning. Jag är lika rädd varje gång att jag ska sticka ut ögonen på någon med den käppen... Än så länge har jag lyckats låta bli, men folk brukar väja lite för att slippa få sig en känga.
Men vi ska väl börja från början... Jag var tidig till mässan idag. Jag brukar gå på högmässan som börjar kl 11, men då vår biskop Anders skulle hålla mässan idag så tänkte jag att det var bäst att vara tidig. Det var fler som tänkte så, dock förvånansvärt få. Jag och min nyvunna väninna kom ungefär samtidigt, och vi parkerade oss först i vapenhuset. Men varför stå där och uggla när man kan besöka den tidiga mässan också? Så vi smög in och ställde oss nere vid biktstolarna, och när den mässan var slut gick vi fram till vår favoritrad och tog plats. Pust, vi fick en sittplats och det blev en bra sådan. Vi hade precis slagit oss ner och hunnit avsluta den inledande enskilda bönen när kyrkoherden meddelade att vi skulle börja mässan utomhus. Jaha... På med ytterkläderna igen, små funderingar på vad vi kunde lämna kvar för att markera vårt revir, och sen ut på kyrkotorget. Palmkvisten man tagit vid ankomsten till kyrkan skulle välsignas där ute av biskopen och sen skulle vi gå i procession runt kvarteret medan vi sjöng. Fick mig osökt att tänka på Teneriffa, där jag med en hel buss turister fick berätta om katolska kyrkans traditioner med helgonfirande och hur det funkade med avstängda vägar i samband med att man vandrade byn runt med ett helgon på en bärstol. Det var bara att vänta... Det hade det varit här också, men trafiken var inte så tät den här blåsiga och kylslagna men soliga söndagsförmiddagen. En och annan fotgängare stannade upp och tittade på oss där vi gick och sjöng i vår procession, och jag kunde inte annat än känna stolthet. Jag är stolt över min religion, min tro, min Jesus. Och jag fick en misstanke bekräftad - vi har tre klockor. Jag har inte vetat hur många klockor som brukar ringa till mässa varje söndag, men jag har försökt lyssna in. Två klockor har jag varit säker på, trott mig höra en tredje. Och jag hade hört rätt - tre klockor. Och i årets upplaga av Församlingsbladet (en artikel jag inte hade hunnit till) står till och med vad de heter - Maria, Johannes och Stefan (Jungfru Maria, Johannes Döparen och St. Stefan). Om man får lov att vara lite humoristiskt vanartig - Mia, Jonte och Steffe, do your thing! Och ringde gjorde de punktligt kl 11:00, en fröjd att höra som alltid.
Och som alltid lämnade jag kyrkan med hjärtat fullt av glädje och huvudet ekande av psalmsånger. Och med en palmkvist i handen, välsignad av Kardinal Biskop Anders Arborelius. Välsigne dig, du ödmjuka och vänliga biskop Anders...
 |
| Välsignade palmblad |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar