Spirit says...: Reality - November som gått

November 2022

Förra månaden avslutades med en beskrivning av den nya mannen i mitt liv - massören med stort M. Jag bokade tid hos honom för tredje gången redan förra månaden som bekant, och nu var det dags. Eftersom ryggen ändå känts ganska bra den här månaden så bad jag honom även inkludera nacke och axlar, borde vara dags att klämma till de delarna också lite. Jag fick min vilja igenom, här klämdes och masserades en hel del och för undertecknad var det bara att bita ihop och försöka låta bli att kvida. Det lyckades inte speciellt bra. "Holy crap" undslapp mina sammanbitna läppar, och Massören svarade bara "jag förstår" och "den är lite tjurig, den där axeln". Hmm... Men ryggen, då? Jo, den fick sig lite mer behandling än jag önskat, men uppenbarligen behövdes det. När Massörens hårda nävar inte räckte till längre så kom ett riktigt tortyrredskap fram - elvispen! Åtminstone funkade den som en sån. Man satte en vibrerande maskin mot den ömma punkten, tryckte igång den och vips så vispade den runt bland muskler och nerver. Kommentaren jag lyckades klämma fram? "Shit pommes frites!" Töntigaste kommentaren ever, fick bara till svar ännu en gång "jag förstår det". Vad jag egentligen ville säga kan jag inte nämna här, då skulle jag bli exkommunicerad! Men vill man ha en massage med silkesvantar bara för det är skönt så går man till en SPA-inrättning. Detta är ett helt annat forum. Dessvärre så triggade det den här gången igång mer smärta och mina fötter fortsätter domna. Ingen skugga ska falla över Massören, men jag tror att det är dags att besöka kiropraktorn. Höften ligger troligen fel sedan några år tillbaka, och det onda Massören trycker ur min stackars bakdel är bara ett symptom och behandlingen egentligen onödig fram tills kiropraktorn gjort sitt. Läkarbesök med röntgen och sjukgymnastik har slagit mig, men primärvården när det gäller ryggar och kö till röntgen står inte så högt i kurs hos mig. Nej, än så länge kompletterar jag med egenvård. Fick en del övningar av maken, hans sjukgymnast var vänlig nog att bistå med lite förslag. Mitt problem sitter som jag misstänkt i vänsterhöften, för den poppar varje gång jag lyfter benet i sidled. Och jag har även investerat i gummiband, som alla talar sig varma om. Jag har dock inte kommit längre än till att ha packat upp dem och konstaterat att där finns tre stycken, tre nyanser av grått.

Dålig karma... Som bekant krockade min käre bättre hälft med ett djur på väg till jobb förra månaden. Det var troligtvis en hjort, inget rådjur finns i den storleken om det inte är genmanipulerat. Vi får nog aldrig veta det, det lyckligt ovetande djuret sprang oskadat sin kos. Maken springer däremot så lagom. Hans strävan att må bättre tvingar honom till både gymnastiska övningar och receptbelagda värktabletter. Kön till magnetröntgen är inte kort, tid har han i slutet av nästa månad. Trist att gå och ha så ont så länge, men straffet är ändå tidsbestämt nu. Hur som helst, skador kan alltid bli värre. Hyrbilen maken hade blev också mulad vid krock nummer två! Japp, ni läste rätt - krock nummer två. Ingen hjort eller ens en vildkanin den här gången. Den här gången hade han en diskussion med ett stort maskinsläp. Alltså inte ett sånt vanligt släp som gemene man har stående på sin uppfart, utan ett jättesläp som man kan frakta stora maskiner på. Maken kom körande på en smal väg. Bakom sig hade han en husbil. Han mötte en bil med ovan nämnda släp. Alla inblandade körde så långt ut till höger de kunde för att klara mötet. Föraren i den mötande bilen fick dock en snilleblixt och påbörjade en sväng till höger in på en liten väg. Vad händer då med ett släp? Jo, det far ju ännu längre ut i vägen. Och det var precis det som hände. Släpet svängde ut och vispade till makens bil så vänster framdäck och därtill hörande skärm fick sig en däng så bilen åkte ner i diket och blev mulad och obrukbar. Skuldfrågan var ju inte så mycket att diskutera, så det underlättade ju det hela. Men problemet blev: Vad händer med en människa som precis råkat ut för en olycka, försöker läka både fysiskt och psykiskt, och som kort därpå råkar ut för en olycka till? Även om denna inte förvärrade den fysiska skadan så orsakade den en förödande skada på psyket. Den skadan ska vi inte gå in på. Låt mig bara säga att det är en utmaning. Och som lök på laxen... En av makens bästa kompisar sympatikrockade! Här kan man inte hitta några förmildrande omständigheter, sitter man och pillar på telefonen så får man skylla sig själv. Det är olagligt, men om man struntar i lagen så återstår dumheten i att hålla på med luren medan man kör bil. Gör inte det!!! Prata i den är en sak, det kan man göra utan att ta i den. Men läsa och skicka SMS - urkorkat! Jag kan häva ur mig detta nu eftersom det inte blev några personskador hos varken kompisen eller den han krockade med. Åtminstone kompisens bil blev skrot (ironiskt nog har denna bil varit min käre makes bil en gång i tiden, kompisen köpte den), den andre (vars förare visade sig vara son till en typ som maken har en gås oplockad med) vet jag inte vad som hände med. Så nu letas det bilar, make har all tid i världen att bistå med att nagelfara Blocket.

Sonen fortsätter på sitt elektrikerjobb, har precis avslutat sitt första alldeles egna projekt. Som han har slitit på detta projekt! En stundande slutbesiktning gjorde att han jobbade till långt in på småtimmarna för att få allt klart till utsatt datum. "Hinner du?" frågade en lite bekymrad mor. "Nej!" svarade en krass son. Tydligen var det inte hela världen, småpill kan fixas i efterhand. Men det verkar ha gått bättre än han trodde, för slutbesiktningen var på torsdagen, den blev godkänd. På fredagen sjukskrev han sig då han jobbat med en infektion i kroppen hur länge som helst bara för att bli färdig. På lördagen satt han hos läkaren på primärvårdens akutmottagning, fick konstaterat öroninflammation och kom hem med en ask penicillin samt en liten tub örondroppar. Som om inte det var nog - han står på priolista för operation av ett envist nageltrång. Lille knatte, om jag kunde ta din plats...

Dottern däremot har bättre flyt. Hon har tidigare jobbat som flygvärdinna, men pandemin satte käppar i hjulet för den karriären. Det blev ett nytt jobb och därmed en ny karriär som gick käpprätt uppåt och hon fick mer och mer att göra eftersom hon var villig att jobba hårt och visa framfötterna. Det värsta med det är att det lätt blir för mycket och man är inte så nöjd med sin tillvaro. Då hjälper det inte att chefen är världens bästa och arbetskamraterna lika bästa. Gillar man dessutom inte ekorrhjulet 7-16 måndag till fredag så spär det bara på ens önskan att hitta en förändring i livet. Så efter två och ett halvt år på denna arbetsplats väntar nu en ny tjänst som kabinpersonal i början av nästa år. Inte samma flygbolag som sist, men det spelar mindre roll. Detta kan också bli hur bra som helst. Så glad som en speleman meddelade hon resultatet av en intervju hon kände hade gått riktigt bra. Älskade tös, här vill jag inte ta din plats, du är värd detta!

Men inte bara tragedier i denna familjen, jag har investerat i ett nytt skrivbord. Att jag har väntat så länge på det är för att jag inte kunnat bestämma mig för vad jag velat ha för sorts skrivbord. Maken tyckte jag skulle ha ett rejält skrivbord, ett man kan höja och sänka. Bra, visst, men det passar inte in i det rummet. Jag ville ha ett gammaldags skrivbord. Vi letade på nätet men hittade inte något med det där "Wow" jag ville känna när jag hittade skrivbordet med stort S. Men så en dag hände det - Skrivbordet fanns där, i lager, klart att beställa, rätt stil, rätt pris, rätt färg. Jag beställde och var som ett barn som väntar på tomten innan möbeln äntligen levererades till dörren. Prylen vägde över 30 kg och med en make som knappt kan gå var jag utlämnad till mina egna metoder att få in det i arbetsrummet. Jag "gick" paketet, hur lätt som helst. Det innebar att jag ställde det på högkant och flyttade hörnen framåt så paketet med min hjälp gick självt in till rummet där det skulle bli ett skrivbord. En beskrivning för "dummies", tillhörande verktyg, och en personlig snickarglädje så stod möbeln snart på sin plats. Så bra det blev!! Nu har jag en plats där jag kan sitta och spela piano och öva mina stämmor, en plats för min symaskin och lite andra pryttlar, samt en tom plats för min laptop när jag jobbar hemma. Så var sitter jag och skriver detta? Hmm, i köket...

Vi har haft snö! Det händer inte varje dag i Skåne. Det var minusgrader, lite snö och lite halka, mycket vackert i all sin enkelhet. Snön låg sin vana trogen inte kvar så länge, men för en person med sommardäck så gjorde det inte så mycket. Tid är bokad för byte av hjul, nu håller vi tummarna för att halkan håller sig borta bara en liten stund till. Nästa vecka är inte läge för hemarbete.

Musik: "Always crashing in the same car" med David Bowie