Du finns hos mig
Min lille son har länge pratat om att han skulle dra ut visdomständer. Det har inte blivit av men idag var det dags. Han var och hälsade på sina gamla päron igår och bistod oss med lite hjälp, och då berättade han att gaddarna skulle ut idag. Jag är ju inte lika glad för att gå till tandläkaren som han av någon obegriplig anledning är. Min natt var lite orolig, kände ju som alla mammor att jag skulle ta hans plats om jag bara kunde (fast egentligen önskade jag det ju inte alls, en sådan led mamma jag är...). Fram på morgonkvisten drömde jag en väldigt levande dröm om tandläkarbesöket, vänligen se nedan:
Det var sonen, fast ändå jag, men ändå sonen - drömlikt rörigt. Jag satt hos tandläkaren och skulle dra ut tänder. En ansiktslös tandläkare visade mina framtänder och hörntänder och vad man kunde hitta på med dem. Hm, snarare en sorts skönhetsoperation. Nåväl, vad man än skulle dra ut så visste man att det skulle tillstöta komplikationer, så beslut om sövning hördes långt borta i drömmen. Hur sövningen gick till har jag ingen aning om, men min arm ramlade ut över sängkanten men det jag hade i handen ramlade inte på golvet. Jag visste att jag sov, men jag låg ändå och tittade på min öppna hand och plastbehållaren jag höll i. Det var typ nässpray eller en inhalator eller nåt, vet inte riktigt. Och medan jag låg där så ringde min klocka. Och vaken var jag därmed. Sonens tandläkarbesök? Det gick utan komplikationer.
 |
| Sövd? Snarare sovande. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar