fredag 30 september 2016

Reality - Kåseri September

September 2016


Ja, var ska jag börja...  Jo, vädret!  När jag började jobba 1 augusti tyckte jag det blev höst direkt, kallt och läbbigt.  Men vädret ångrade sig.  Hela september har varit en enda lång sensommar med värme och sol.  Det har varit så osannolikt att man inte ens kund komma sig för med att parkera sig i utemöblerna.  Fast ska jag vara ärlig så har det väl inte varit så mycket tid till det eftersom september även bestått av alla möjliga engagemang.  Jobb och träning i veckan i vanlig ordning, men även helgerna har varit fullspäckade.  Har det inte varit träning så har det varit jobb, och har det inte varit jobb så har det varit utbildning och har det inte varit utbildning så har det varit mamma.  Och har det inte varit något av detta så har det varit bekymmer.  Ja...  synd att en så skön månad varit en sån skitmånad!

Jag tappade min nalle...  Nu talar jag inte om den kramgoa nallen, utan den man pratar i.  Alltså, den blev levande!  Eftersom jag har stegräknare i den så är den med mig vart jag än går.  Förutom för stegräkningens skull så är det ett utmärkt sätt för mig att hålla reda på nallen, eftersom den annars har en tendens att ge sig iväg på egen hand genom att helt enkelt ligga kvar där jag sist lade den utan att minnas var det faktiskt var.  Och har man ingen ficka så sitter nallen i linningen.  Men den här kvällen blev luren lite wild and crazy, tog sats, och hoppade ur linningen.  Men den hade nog inte räknat med att landa platt på magen.  Den sprack från kant till kant!  Hade den varit levande på riktigt så hade tarmar och blod bara vällt ut och sabbat vår stenläggning!  Tro för all del inte att jag var oberörd, nej tvärtom.  Jag vakade vid nallens sida hela natten och den fick sova i min säng.  Men den lille är verkligen en kämpe, jag kunde ringa på den precis som vanligt trots att den fortfarande blödde (fick glassplitter på fingrarna).  Jag ringde runt till olika nallesjukhus och lyckades till slut hitta en vårdcentral på Mobilia.  Ok, två problem med detta:  Jag har mobiliafobi och jag hatar Mobilia.  Det kostade på kan ni tro!  Jag fick ju inte vara med under själva operationen, men det kändes som att nallen var i goda händer.  Det hela var över på en knapp timme.  Ärret försvinner aldrig, men det har gjort min gulleplutt starkare.  Vem vet, nästa gång den ger sig på ett dyk den inte klarar av så kanske den klarar sig helskinnad...

Som vanligt har folk i maktpositioner tillskansat sig fördelar som de inte har rätt till.  Att representanter för Svenska Kyrkan inte är ett dugg bättre än någon annan hr ju visat sig när de supit och rest på kyrkans bekostnad mer än en gång.  Hur motbjudande detta är går inte beskriva i ord.  Jag gjorde ett försök i ett tidigare kåseri när detta moraliska förfall blev känt för den (be)svikna allmänheten, men orden jag använde där är inte ens i närheten av vad jag tycker om dessa amöbor.  Att kalla dem amöbor är förresten en skymf mot amöborna!  Och nu har  - inte alls oväntat - politikerna i Malmö sällat sig till det här stimmet.  Förvånad är jag bara över att det dröjt så länge för journalisterna att gräva fram något om dem.  Klart det finns massor av skit även där!  Toppen på isberget, säger jag.  Politiker sitter i VIP-loge på MFF:s matcher (fotboll, faktiskt inte självklart för alla).  Och så klart betalar de ju inte detta själva, det kan man ju inte begära.  De representerar ju, det finns konton för sånt.  Att det är sig själva de representerar spelar tydligen ingen roll, representation är representation.  Det är bara det att jag vill inte betala för det!  Jag betalar inte för att gå på fotboll själv, varför skulle jag då betala för någon annan?!  Nä, just det!  (Tur då att jag slipper betala eftersom jag bor i Vellinge Kommun - väntar bara på vad jag behöver betala för dem...)  Det är väl sprit och rysk kaviar där också så klart, Ramlösa och ostfralla duger knappast.  Och detta fantastiska land som skryter med att vi inte är korrupta.  Det är vi visst!  Där är många tjänster som både tillsätts och skapas på golfbanan.  Du kliar mig på ryggen så kliar jag dig-typ.  Svågerpolitik - ett fantastiskt sätt att få in sin omhängde brorson i arbetslivet.  En flaska whisky funkar alltid för att få de bästa jobben hos entreprenören.  Och den där bjudresan till Thailand med alla unga flickor man orkar knulla på två veckor - den gav avkastning, den.  Finns det någon lägre stående varelse än en amöba?  I så fall är dessa KORRUPTA svenskar en sån!  Mutor, bestickning och korruption - ger dig allt du någonsin kan önska dig!  Bra reklam för Sverige, det...

Mina små barn...  Mina älskade små barn...  Inte så små längre, men ändå mina barn, och för mig är de alltid små.  De är på väg bort, flygfärdiga små fågelungar.  Jag är ingen elak fågelmamma som petar ut dem ur boet, de flyger själva.  Den äldsta har sökt lägenhet, ska bli sambo med pojkvännen sen rätt många år tillbaka.  Inte så lätt att alltid veta vad man vill, många upp och ner under åren.  Hon ville ha egen lägenhet, utan pojkvän.  Hon skulle bo själv, inreda själv, köpa och äga själv.  Inte så lätt när man inte har fast jobb.  Ja, då skulle det bytas jobb.  Det trillade in ansökningar hos utsedda arbetsgivaroffer, men ingen nappade på henne.  Deras förlust, säger jag ju då som en fullständigt partisk mamma.  Ny arbetsgivare finns fortfarande med i bilden, men efter en del diskussioner har jag fått den lilla dunungen att fatta att ett jobb med inkomst är bättre än inget jobb med ingen inkomst, även om man kanske kunde trivas bättre än man gör, och det har hon nog tagit till sig.  Men sist jag kollade så fanns hennes grejor kvar i hennes rum - överallt faktiskt.  När detta väl beger sig så kommer det bli bra, tösen är duktig på inredning!  Den yngre avkomman är inte lika flygfärdig, men han har börjat prata om lägenheter.  Gymnasievalet blev ju inte det han hade planerat först.  Det gick från teori till praktik.  Men denna vändning har gett det lilla pyret möjlighet att få jobb direkt efter skolan, vilket också ger honom inspiration till att planera sitt lilla liv alla redan.  Tror han kommer bli en ensamvarg med en egen lya, en MC och ett fritt jobb som elkille.  Tvärtemot vad jag trodde han skulle bli när han var liten...  Och tvärtom blev det med tösabiten.  Hon som satt i ett hörn och fräste som en katt så fort någon kom nära, hon har ett brett socialt liv och sitter inte hemma ensam många minuter.  Det måste hända något hela tiden.  Men lillkillen som pratade med allt och alla när han var liten, han sitter helst ensam på sitt rum och kuckilurar med musik i öronen.  Vad hände...?  Bara de är lyckliga, det enda som är viktigt för mig!

Månadens rubrik i Sydsvenskan:  Död man funnen på kyrkogård.  Eeh, jaha...?  Intressant input...



Musik:  "Bad Boys" med Inner Circle
              "Money money money" med ABBA






onsdag 28 september 2016

Reality - Äventyr i Vänersborg

Svenska Cupen 1 och Yoksa Cup - Taekwondotävlingar


Dag 1

Tanken var ju att jag skulle gått från jobb redan vid 15:30.  Anders i luren sa att det blir en halvtimme senare.  Jaja, lugnt, hade ändå jobb att göra.  Anders i luren igen sa att klockan nog blir 16:30 trots allt. Lönt då att jag bad om att få gå tidigare...  Men 16:30 stod han nere på parkeringen vid mitt arbete och Madde var vänlig nog att hoppa ut så jag kunde hoppa in - till mitten bak!  Värsta stället i en bil, om man inte hamnar i bagagen så klart.  Min väska åkte där, den stackaren.  Alltså, hur man än gör så går det inte att sitta bekvämt i mitten bak!  Kommer dock aldrig att förstå hur 3,5 timmar trots allt kan gå så fort, för ett-tu-tre var vi i Vänersborg.  Ingen behövde ut och kissa, ingen behövde äta, ingen krävde kaffe.  

Vänersborg...  Vad finns i Vänersborg?  De har ett Quality Hotel i alla fall, sannolikt också en träningshall, samt troligen lite vänervatten.  Såhär på en fredag fick vi åtminstone erfara hotellet.  Vi checkade in i receptionen, sen checkade vi våra rum.  Min kära rumskompis Ana hade redan kommit och det var så kul att se henne igen!  Det var ju inte så länge sen, men vi hade ändå en del att prata om.  Hur vi blev inhysehjon i förra tävlingen, till exempel.  Men äta måste man ju, så vi drog ner till restaurangen när det började kurra i magen.  Hamburgare och en tredjedels flaska vin och så var man på banan igen.  Och man måste ju vara pigg och vaken på det viktigaste mötet av alla - technical meeting.



Dags igen

Hon klarade sig på en flaska hela vägen

Mycket packning blir det

Ser rätt inbjudande ut faktiskt

Middagsdags i hotellrestaurangen

Kvällslektyr



Dag 2

Man var väl inte direkt pigg när Anas klocka ringde 06:15.  Men hon gick upp och duschade och jag låg och drog mig en stund till.  Jag brukar ju duscha på kvällen för att få bort all skit jag dragit på mig under dagen - allt för att få sova så länge som möjligt.  Men jag passade på att masa mig upp medan Ana duschade, knöt min slips i mörkret och utan glasögon, drog på mig kläder och allt jag kunde utan badrum.  Och vips var vi klara för frukost.  Kl 07:00 satt vi i frukostrestaurangen och käkade äggröra, yoghurt, bullar och drack både juice och kaffe.  Och sen kom domarmötet...  Nu hade jag ju fått lite heads-up, men det kändes ändå pirrigt när jag fick min egen lapp med mitt eget domarteam att ansvara för på min egen matta!  Teamleader...  Jo, det kan jag nog leva med.  Framför allt för att jag helt klart inte skulle komma att sitta på undantaget!

Vi tog en gemensam morgonpromenad genom ett sömnigt, kyligt och soligt Vänersborg från hotellet till tävlingshallen.  Underbar morgon!  Roligt att se så många bekanta ansikten igen, förutom både nya och gamla domare även coacher och tävlande.  Dock kändes leendena lite krampaktiga efter ett tag då vi insåg att den här tävlingen inte skulle bli lik någon annan.  Viktklasser och papper snackade inte så bra med varandra, så innan de hade grälat klart så var klockan ett på natten.  Vi det laget hade jag föst bort nyfikna och irriterade coacher som stod och bläddrade bland mina papper, letat efter Hamid så många gånger att han nog sinkade oss med minst en hel timme, dividerat med mig själv om jag skulle låta en ny domare gå matta för första gången, samt framåt småtimmarna kopplat på autopiloten.  Det var bara att köra...  Beundransvärda domare - inget gnäll, inget klagande.  På så sätt var det en fröjd att få vara teamleader, även om förutsättningarna inte var de bästa.

Pizza halv 2 på natten, en liten flaska vin inköpt för 60 kr i receptionen, lite småsnack med Ana innan vi knoppade in runt 02:30.



Min bästa slipsknut ever

Utsikt från mitt fönster

Vänersborg i morgonljuset

Domare på uppdrag

Det är här det händer

Världens bästa "Kerstin"

Pep talk

Hur länge ska vi behöva vänta egentligen

Nattamat

Välförtjänt


Dag 3

En liten men ack så välkommen sovmorgon.  Domarträff kl 08:30 i tävlingshallen som vi dessutom kom till i bil.  Det var ju utcheckning redan på morgonen, så alla grejor hamnade i bilen och vi med dem.  Mötet blev lite laddat då en domare uttryckte sitt missnöje med dagen innan.  Det var inte någon av mina domare, de var så snälla och väluppfostrade, så.  Ett par av dem tappade jag tyvärr, men jag fick så klart ett par andra istället.  Den ena var en frisk fläkt, den andre körde sitt eget race.  Men dagen gick problemfritt, åtminstone vad gällde tekniken.  En stackars spelare hamnade på mattan med en blödande tå, och läkaren fick komma löpande.  Hans tjänster hade nyttjats några gånger under dessa två dagar, men frågan är hur benyttade vi var av dem.  Eller vad sägs om detta:  Blodet forsar från en skadad tå, vi paketerar den med papper och idrottstape.  "Har du plåster eller bandage?"  "Fråga mig inte om sånt, jag är ingen ambulans!"  Motfrågan känns som "Är du läkare?"  Men jag höll min fred...

Det hela var över på fem timmar.  Klockan var 14:00 när vi körde sista matchen.  Trötta, nöjda, hungriga och hemlängtande körde vi tillbaka till hotellet för lite köttbullar och eftersnack, sen var vi på väg söderut.  Givetvis var Yigit kissig efter halva vägen, men ok då, låt pojken slå en drill.  Lite skönt för en annan att sträcka på benen även om jag inte handlade något som jag ändå inte var sugen på men som luktade så gott när de andra kom ut med det - korv, choklad, kaffe...  Skulle kanske ändå...  Men nej, inget velande!  Anders var på sitt hyggliga humör och körde oss hem.  Först släppte vi av Abtin, vilket resulterade i en uppretning av en annan bilist.  Vi riktigt kände hur han hoppade av ilska i sitt säte.  Men jag klev ur tyst och försiktigt, gjorde inget väsen av mig.  Somnade ovaggad?  Så klart...!



Ser likadant ut som vi lämnade det

Funkar det?

Kaleo!  Stilstudie av Abtin och Yigit

Nu behöver jag inte leta efter Hamid längre - här är han.  Och Hamid också.


  


torsdag 22 september 2016

Inspiration - Time to leave








I went quietly
Like my life
Like myself
I loved you, touched you
And you held me
You let me go
Now I'm leaving you my place
Just like Silver


-Cessna-








lördag 17 september 2016

Reality - Äventyr i Småland

Hälsa på mamma



Dag 1

Efter en ganska turbulent lördagmorgon med en rörig arbetsdag (ja, jobbar lördagar ibland) och ett mindre roligt besked om träningen, så satt jag äntligen i bilen på väg till Småland.  Det var ju inte första gången jag var i Småland och hälsade på släkten, men de senaste åren var jag där bara för min lilla mormors skull.  Då bodde jag hos min moster.  Min mamma bodde 13 mil därifrån och hade en sjuk gubbe och kunde sällan komma ifrån.  Nu har saker och ting förändrats en hel del.  Min mormor är borta sedan ett och ett halvt år, min mammas gubbe är också borta och mamma har flyttat tillbaka till Småland efter en hel evighet i Östergötland.  För första gången på jag vet inte hur länge skulle hon och jag bo i samma lägenhet.  Vår relation har inte varit den bästa på många år, så det kändes ju lite pirrigt.  Men nu är det slut med gammalt groll.  När hon lämnade Östergötland ville hon ju bo i barndomsbyn Frinnaryd, men eftersom Frinnaryd är så enormt tätbefolkat (hm) så fanns ingen lägenhet att få.  Istället blev det grannbyn Sunhult, där det fanns bättre med ledigt boende.  Så nu skulle jag alltså hälsa på henne i hennes lilla lägenhet i betaniahuset utmed väg 132 mellan Eksjö och Tranås.  Bilresan till Sunhult tog drygt 3,5 timmar med en kiss- och tankpaus och en fotopaus.  Ordning och reda har det alltid varit i det hemmet, så ett SMS till svar på min info om fotopaus som löd "vill du ha fika när du kommer, middag kl 19" var ju inte direkt någon överraskning.   Efter en knapp halvtimmes paus på Utsikten i Huskvarna var det raka spåret till Sunhult.

Givetvis var mamma på sin uteplats och tog emot mig, pekade var jag kunde parkera och hjälpte mig ut med bagaget.  Kaffet doftade ljuvligt och den hembakade citronkakan smakade riktigt gott.  Hon hade tänkt sig kladdkaka men det blev citronkaka istället.  Tack och lov för det!  Jag är så trött på kladdkaka att jag kan spy bara jag hör ordet.  Vi fikade i eftermiddagssolen och pratade på om allt och inget.  Sen var det dags för husesyn i den lilla lägenheten.  Betoning på liten, kan jag väl säga.  Jättegullig och mysig, men hon fick inte plats med alla sina möbler.  Inte för att hon har så mycket möbler, men...  Tur då kanske att hon fått nys om en trea i Frinnaryd!  Jag kunde höra på henne att hon redan flyttat ifrån denna lilla lya, men hon visste inte om det än.  Flytta två gånger på så kort tid tog ju så klart emot lite.

Ett par timmar senare gick vi och pimplade vin, rotade på vinden och lagade mat.  Min moster skulle komma på middag så vi tre damer i våra bästa år kunde sitta och prata skit halva natten.  Tyvärr tittade morsan lite för djupt i vinglaset, för ett tu tre hade jag vin över halva mig.  Mysbyxorna och den vita favorittröjan färgades farligt rött, åkte snabbt av min kropp och in i tvättmaskinen.  Byxorna blev rena, men tröjans vinfläckar hade nu förvandlats till kaffefärgade fläckar istället.  Jaja, lite klorin ska väl kunna fixa det, tänkte jag och brydde mig inte jättemycket.  Moster körde hem och vi som blev kvar kröp i säng.  Mamma i sin alkov och jag på en madrass i köket.


Utsikt över Vättern

Utsikt över Huskvarna

Mammas uteplats

Mormors gamla äggklocka, över 50 år gammal, funkar ännu!



Dag 2

Jag vaknade alldeles för tidigt!  Eftersom gårdagens obehagliga telefonsamtal suttit som en nagel i ögat hela tiden så fick det mig att börja fundera och grubbla och ilskna till, alltså kunde jag inte somna om.  När mamma gick upp var klockan kanske halv 9 och då var det definitivt dags att sätta fötterna i varsitt hörn i botten av sovsäcken och hasa ut i badrummet.  Morgonhumör som jag alltid haft gjorde ju att jag försökte smyga och göra mig så osynlig som möjligt, och sen ta tid på mig i badrummet så jag var någorlunda vaken när jag skulle bli tvungen att prata.  Att inbilla sig att man är osynlig i en knallblå sovsäck mitt i det enda rum som finns var ju rätt korkat...  Men ja, även detta gick bra.  Vi åt frukost, gick och lullade och pysslade lite, och sen blev det lägenhetsvisning i Frinnaryd.  Det var bara att konstatera:  Den lilla gulliga sunhultslyan kommer få stryka på foten för frinnarydstrean.  Alltså, jag får ju eget rum här när jag är och hälsar på!  Moster var ju med och tittade så klart, och henne drog vi sen med oss på en promenad i Frinnaryd.

Jag var på jakt efter fler foton att mata den här bloggen med, så det var en fotopromenad för min del.  Några hus, några tomter där där stått hus, några övervuxna stigar och så mycket av det gamla jag kunde hitta ligger nu i mitt fotobibliotek och bara väntar på att få publiceras.  Så det kommer bland frinnarydspärlorna så småningom.  Men som boende i Skåne så känns det ju som ett måste med en skogspromenad också, barrskog doftar oslagbart.  Stackars moster med sitt sargade ben gick med oss, men fort gick det inte.

Vi var tillbaka i Sunhult.  Min väska var packad och det saknades bara mat i magen och foton från Sunhult innan det var dags att styra kosan söderut.  Mamma stekte lax till oss och jag tog ännu en promenad för lite bilder.  Jag tillbringade ändå mycket tid i Sunhult, så även här finns minnen.  Här gick jag i simskola ett par somrar, här gick jag i skolan i två år (åk 5 och 6), här övade jag med diskantkören när jag var barn, här bodde flera av mina kompisar.  Ett par kompisars hus passerade jag på väg till hembygdsgården.  Det ena huset var inget konstigt med, men det andra...  Min gamla lärare vars dotter jag gick i skolan med, skulle ha vänt sig i sin grav om han hade vetat att hans hus blivit en raggarkvart.  Utanför stod en massa gamla bilar med "Raggarvargen" skrivet på...

Kändes som att regnet hängde lite i luften, men det kom inte många droppar.  Skönt...  Jobbigt att köra bil i regn.  På bara några timmar reser man i tiden.  Tillbaka hemma i mitt nuvarande liv efter att ha lämnat mitt gamla bakom mig.  Borde vara samma jag, men det är det inte...

Musik:  "Conversation Piece" med David Bowie

Svartån vid gamla bron

Ingvars hus som stått öde sedan han dog

Skogspromenad

Den här svampen ska man nog inte äta

En rejäl rotvälta

Sunhults hembygdsgård

Mjölkbudet var här

Klockstapeln vid hembygdsgården

Sunhults gamla skola, den jag aldrig gick i