Spirit says...: Reality - Äventyr i Småland

Hälsa på mamma

Dag 1

Efter en ganska turbulent lördagmorgon med en rörig arbetsdag (ja, jobbar lördagar ibland) och ett mindre roligt besked om träningen, så satt jag äntligen i bilen på väg till Småland. Det var ju inte första gången jag var i Småland och hälsade på släkten, men de senaste åren var jag där bara för min lilla mormors skull. Då bodde jag hos min moster. Min mamma bodde 13 mil därifrån och hade en sjuk gubbe och kunde sällan komma ifrån. Nu har saker och ting förändrats en hel del. Min mormor är borta sedan ett och ett halvt år, min mammas gubbe är också borta och mamma har flyttat tillbaka till Småland efter en hel evighet i Östergötland. För första gången på jag vet inte hur länge skulle hon och jag bo i samma lägenhet. Vår relation har inte varit den bästa på många år, så det kändes ju lite pirrigt. Men nu är det slut med gammalt groll. När hon lämnade Östergötland ville hon ju bo i barndomsbyn Frinnaryd, men eftersom Frinnaryd är så enormt tätbefolkat (hm) så fanns ingen lägenhet att få. Istället blev det grannbyn Sunhult, där det fanns bättre med ledigt boende. Så nu skulle jag alltså hälsa på henne i hennes lilla lägenhet i betaniahuset utmed väg 132 mellan Eksjö och Tranås. Bilresan till Sunhult tog drygt 3,5 timmar med en kiss- och tankpaus och en fotopaus. Ordning och reda har det alltid varit i det hemmet, så ett SMS till svar på min info om fotopaus som löd "vill du ha fika när du kommer, middag kl 19" var ju inte direkt någon överraskning. Efter en knapp halvtimmes paus på Utsikten i Huskvarna var det raka spåret till Sunhult.

Givetvis var mamma på sin uteplats och tog emot mig, pekade var jag kunde parkera och hjälpte mig ut med bagaget. Kaffet doftade ljuvligt och den hembakade citronkakan smakade riktigt gott. Hon hade tänkt sig kladdkaka men det blev citronkaka istället. Tack och lov för det! Jag är så trött på kladdkaka att jag kan spy bara jag hör ordet. Vi fikade i eftermiddagssolen och pratade på om allt och inget. Sen var det dags för husesyn i den lilla lägenheten. Betoning på liten, kan jag väl säga. Jättegullig och mysig, men hon fick inte plats med alla sina möbler. Inte för att hon har så mycket möbler, men... Tur då kanske att hon fått nys om en trea i Frinnaryd! Jag kunde höra på henne att hon redan flyttat ifrån denna lilla lya, men hon visste inte om det än. Flytta två gånger på så kort tid tog ju så klart emot lite.

Ett par timmar senare gick vi och pimplade vin, rotade på vinden och lagade mat. Min moster skulle komma på middag så vi tre damer i våra bästa år kunde sitta och prata skit halva natten. Tyvärr tittade morsan lite för djupt i vinglaset, för ett tu tre hade jag vin över halva mig. Mysbyxorna och den vita favorittröjan färgades farligt rött, åkte snabbt av min kropp och in i tvättmaskinen. Byxorna blev rena, men tröjans vinfläckar hade nu förvandlats till kaffefärgade fläckar istället. Jaja, lite klorin ska väl kunna fixa det, tänkte jag och brydde mig inte jättemycket. Moster körde hem och vi som blev kvar kröp i säng. Mamma i sin alkov och jag på en madrass i köket.

Utsikt över Vättern

Utsikt över Huskvarna

Mammas uteplats

Mormors gamla äggklocka, över 50 år gammal, funkar ännu!

Dag 2

Jag vaknade alldeles för tidigt! Eftersom gårdagens obehagliga telefonsamtal suttit som en nagel i ögat hela tiden så fick det mig att börja fundera och grubbla och ilskna till, alltså kunde jag inte somna om. När mamma gick upp var klockan kanske halv 9 och då var det definitivt dags att sätta fötterna i varsitt hörn i botten av sovsäcken och hasa ut i badrummet. Morgonhumör som jag alltid haft gjorde ju att jag försökte smyga och göra mig så osynlig som möjligt, och sen ta tid på mig i badrummet så jag var någorlunda vaken när jag skulle bli tvungen att prata. Att inbilla sig att man är osynlig i en knallblå sovsäck mitt i det enda rum som finns var ju rätt korkat... Men ja, även detta gick bra. Vi åt frukost, gick och lullade och pysslade lite, och sen blev det lägenhetsvisning i Frinnaryd. Det var bara att konstatera: Den lilla gulliga sunhultslyan kommer få stryka på foten för frinnarydstrean. Alltså, jag får ju eget rum här när jag är och hälsar på! Moster var ju med och tittade så klart, och henne drog vi sen med oss på en promenad i Frinnaryd.

Jag var på jakt efter fler foton att mata den här bloggen med, så det var en fotopromenad för min del. Några hus, några tomter där där stått hus, några övervuxna stigar och så mycket av det gamla jag kunde hitta ligger nu i mitt fotobibliotek och bara väntar på att få publiceras. Så det kommer bland frinnarydspärlorna så småningom. Men som boende i Skåne så känns det ju som ett måste med en skogspromenad också, barrskog doftar oslagbart. Stackars moster med sitt sargade ben gick med oss, men fort gick det inte.

Vi var tillbaka i Sunhult. Min väska var packad och det saknades bara mat i magen och foton från Sunhult innan det var dags att styra kosan söderut. Mamma stekte lax till oss och jag tog ännu en promenad för lite bilder. Jag tillbringade ändå mycket tid i Sunhult, så även här finns minnen. Här gick jag i simskola ett par somrar, här gick jag i skolan i två år (åk 5 och 6), här övade jag med diskantkören när jag var barn, här bodde flera av mina kompisar. Ett par kompisars hus passerade jag på väg till hembygdsgården. Det ena huset var inget konstigt med, men det andra... Min gamla lärare vars dotter jag gick i skolan med, skulle ha vänt sig i sin grav om han hade vetat att hans hus blivit en raggarkvart. Utanför stod en massa gamla bilar med "Raggarvargen" skrivet på...

Kändes som att regnet hängde lite i luften, men det kom inte många droppar. Skönt... Jobbigt att köra bil i regn. På bara några timmar reser man i tiden. Tillbaka hemma i mitt nuvarande liv efter att ha lämnat mitt gamla bakom mig. Borde vara samma jag, men det är det inte...

Musik: "Conversation Piece" med David Bowie