Inspiration - Minnen från en by som en gång var

Kiosken - En samlingsplats för ungdomarna

Den lilla blå kiosken låg lite i utkanten av Frinnaryd, men ändå centralt.  Allt verkade ju vara både i utkanten och centralt, men det är väl så när det handlar om en liten by.  Det var inte särskilt långt att ta sig till kiosken, om man säger så.  Och tur var väl det, morfar skulle ha sin tidning varje kväll.  Ofta skickade han mig, men ännu oftare var det mormor som gick.  Ganska sällan var det han själv som gick dit och köpte den.  Jag var stolt som en tupp när jag fick gå dit.  Kavat och med känslan av att vara vuxnare än jag var med mina entalsår, ställde jag mig på tå och väntade på att Ella-Lisa skulle öppna skjutfönstret och säga hej.  Hon hade en fåtölj som stod i högra hörnan inne i Kiosken.  Där satt hon och läste medan hon väntade på kunderna.  "Aftonbladet" sa jag myndigt och snusförnuftigt när hon öppnat luckan.  Och aftonbladet blev det.  Den kostade inte mycket, kanske 2:50 eller så.  Ella-Lisa lade alltid undan Aftonbladet till morfar, för hon visste att han alltid ville ha sin tidning.  

Aftonbladet var ju så klart inte det enda man kunde handla i kiosken.  Den funkade som en förlängd arm till affärerna som stängde kl 18.  Kiosken stängde kl 20.  Man kunde förstås inte handla mjölk och sånt där, men glass, godis, pocketböcker och tidningar funkade alldeles utmärkt.  Pengarna lade man på en lite skålad glasplatta.  Jag har för mig att plattan var en grön läkerolask i glas, kanske 20x20 cm.  De små glasburkarna med smågodis stod till vänster, och de var fulla med sega råttor, hallonkolor, fotbollsklubbor, dumleklubbor, riff lakritstuggummi, lakritspipor osv.  I bortre vänstra hörnan stod glassfrysen med alla de gamla glassarna - ananaspinne, igloo, nötpinne mm.  Jag minns fortfarande hur det doftade av framförallt godis när Ella-Lisa öppnade luckan.

Godis och glass var inte det enda som lockade mig till kiosken.  På hyllorna rakt fram stod tidningar av den sorten jag gillade läsa:  Bamse, Pellefant och Kalle Anka.  En gång köpte jag en Fantomen till min kusin, för jag hade varit arg på honom och hade dåligt samvete.  Det blev dock inte uppskattat, för Fantomen hade inte färgbilder...

På utsidan hade kiosken löpsedlar av alla de slag.  Hur många tidningar kan man egentligen köpa?  Skiljer det så mycket på vad det står i dem?  På själva kiosken fanns löpsedlarna till Allers, Hemmets Journal, Svensk Damtidning, Hemmets Veckotidning, Allas, Hänt i Veckan mm.  Till vänster om kiosken fanns en rundad ställning med dagstidningarnas löp, samt även porrtidningar.  På den tiden fanns typ bara Se och Fib-Aktuellt.  Morfar läste dessa ett tag, och snäll som mormor var så köpte hon dem till honom.  Men hon tyckte inte om det...  Jag minns att hon gärna använde dem som dörrmatta i hallen.  Perfekt att kliva på med smutsiga skor!

Lilla Ella-Lisa...  Hon började bli till åren och ville pensionera sig, ha en lugn ålderdom ihop med sin man som var målare.  Därmed var kiosken till salu.  Den som köpte kiosken var Irja Fagerlund, en glad finska utan ett spår av sitt gamla språk.  Någon gång hjälpte även hennes man Asbjörn till, när Irja var upptagen på annat håll.  Han var i sin tur dansk, lite rödsprängt ansikte efter alltför många djupa tittar i glasen.  Irja fick en idé att hon skulle börja röka, för någon hade sagt att man gick ner i vikt om man rökte.  Hon var över 50 vid det laget...  Inte för att hon var så smal, men hon var absolut inte fet heller.  Liten och satt är nog en rätt hyfsad beskrivning.

Irja fick mig på andra tankar när det gällde tidningar och böcker.  När mina ental blev till tiotal så var det minsann dags att sluta läsa Bamse och Pellefant.  Jag prenumererade på Kalle Anka, så den tidningen kom aldrig på tal.  Nej, jag skulle läsa Starlet och Mitt Livs Novell, tyckte Irja, så då gjorde jag det.  Och jag började också köpa Allers-romaner i pocketformat.  Där protesterade dock Irja lite, kunde det verkligen vara något för mig.  Jodå!  Böckerna stod till höger i Kiosken, och jag fick luta mig lite in för att se dem.  Min blick gick alltid dit, när jag visste att en ny roman var på gång.  Jag tror även Sagan om Isfolket fanns att köpa i denna lilla kiosk.

Ja, kiosken var en samlingsplats.  Ibland var det kö när man kom dit, ibland stod byns mopedpojkar vid löpsedlarna.  Jag var alltid rädd för dem.  De sa alltid en massa dumt när man mötte dem, och ibland låtsades de att de skulle köra på en med sina moppar.  Så när de stod där var jag inte lika kavat.  Ibland vände jag och gick hem igen.  "Mormor, jag köpte ingen tidning, de stora pojkarna var där."

Sen kom dagen då inte heller Irja ville driva kiosken längre.  Jag tror det var svårt att få affärerna att gå ihop.  Byn började utarmas - affärer stängde, verksamheter slog igen, fler började handla i de större matbutikerna inne i Tranås.  Jag minns inte om det var Steinar eller Anders som nu var spekulant på kiosken.  Eller någon annan...  Villkoret var dock att han fick bedriva verksamheten hemifrån.  Det blev inte så populärt i byn.  Vid det här laget hade jag själv flyttat från Frinnaryd, men jag tyckte ändå att det var tråkigt om kiosken skulle lägga ner.  Faktiskt funderade jag på att själv ta över den, men jag visst samtidigt att mina ambitioner låg lite högre än ett liv som kioskinnehavare i en utdöende by i norra Småland.  Så kiosken fick gå hädan...  Ett tag fick den stå och förfalla med flagnande målarfärg och en grånande plywoodskiva istället för skjutluckan i glas.  De gamla löpsedlarna med sista veckans och dagens tidningar stod också kvar, vittnade om ännu en verksamhet som gick i graven.  Och nu finns inte längre ett spår av kiosken.

Bara vi som vet var den låg kan få bilder av en blomstrande tid i ett varmt och soligt och somrigt Frinnaryd.  Den lilla blå kiosken...  Barnen kom och köpte godis och glass, de äldre kom och köpte tidningar och mopedkillarna bara stod och pratade, köpte kanske nån dosa snus ibland.  Mynten klirrade på glasunderlägget, godispåsarna prasslade.  GB-glassvimplarna vid kioskens taknock vajade i vinden, och det susade i det stora trädet precis intill.  Ljudet av små träskor i gruset utanför, glittrande ekrar i cyklarna i cykelstället, glasspapper som slängdes i GB-papperskorgarna som var fastskruvade i kioskens framsida.  Av allt jag saknar i Frinnaryd så har kiosken en speciell plats i mitt hjärta.

Kiosken våren 1987.  Bild från Frinnaryds FB-grupp.

Här låg den en gång...