Spirit says...: Reality - Äventyr på Västkusten

Romantisk Spa-weekend

Jag och maken hade funderat en tid på att ta en helg och bara ägna tid åt varann. Välbehövligt och på tiden! Allt från Vejles gamla sanatorium till lyxhotell i Polen ögnades igenom på nätet, men till slut fick det bli Smögens Havsbad. Vi är glada för västkusten men inte för gungande färjor, och Vejle blev dyrt så det förslog. Ledigheter ordnades på jobb och behandlingar bokades in. Och såhär blev det...

Dag 1

Maken hade tagit ledigt helt och hållet, och jag smet från jobb någon timme efter lunch. Vi kom iväg som planerat och körde lugnt i fredagens eftermiddagstrafik. Det värsta att ta sig förbi skulle ju bli Tingstadtunneln i Göteborg, men den flöt faktiskt på bra den här gången. Att man några mil senare placerat ut rödljus mitt i ingenting och satt dem på längsta tänkbara intervall, det var en historia vi inte planerat. Inte för att vi direkt behövde stressa, men bord var bokat till kl 19:15 i restaurangen, och innan dess skulle vi hitta en parkeringsplats, checka in, och sen upp med resväskan på rummet. Parkeringen var det svåraste momentet, det blev Smögen by night. Humöret var väl inte direkt på topp hos någon av oss, så viljan att äta var inte lika stark som snålheten. Vi hade ju betalat för kalaset, då skulle det ju ätas också.

Oduschade, trötta och griniga sattes vi vid ett bord för två mitt i restaurangen. Jag tycker inte om att sitta mitt i... Jag vill kunna kura ihop mig vid ett fönster, eller åtminstone en vägg, helst utan Autobahn bakom ryggen. Men man får inte alltid som man vill. Den skånska och den västgötska dialekten krockade lite, och med en man som är lite smått bullerskadad och unga servitriser som pratar i falsett så kunde det ju bara gå på ett sätt... Här kan fantasin få flöda... Trerättersmenyn dök upp på bordet framför oss. Parmaskinka med äppelkompott, uer på pumpakräm samt Crème Brylé med kaffe var det som serverades, och även om det låter mycket så var det inte alls mycket. Mätt blev man ju, men det var ju ingen åkarmiddag direkt. Som maken och hans kompisgäng kallar den typen av upplägg: Två korslagda ärtor och en stråle sås. Lite mat var kanske vad som behövdes, för sen var humöret på väg tillbaka igen. Vi slog oss ner i sofforna i foajén, pratade lite, och som vanligt intogs ett glas vin av undertecknad hustru. Det blev dock inte långlivat, för maken fick rusa iväg till hemlighuset. Den goda uern hade inte varit så god trots allt...

Uer - godare än den ser ut

Bild från internet

Spa-helgen kan börja

Dag 2

Det som skulle varit en mysig fredagkväll på ett mysigt hotell blev till en orolig och sömnlös natt med alla möjliga tankar i en uttröttad skalle. Uttröttad var också mannens hela kropp, och den ville inte ha någon frukost nere i matsalen. Hotellfrukost hade vi betalat för, så den skulle till varje pris intas, ansåg den snåla smålänningen, och masade sig ner med löfte att ta med kaffe upp till den matförgiftade äkta mannen. Aptiten var väl inte den bästa hos mig heller, men en halv tallrik vaniljyoghurt med hemmagjord müsli och en kopp kaffe lyckades jag trycka ner medan jag grubblade djupt på hur den här helgen skulle bli. Vi kanske skulle stannat hemma trots allt...

Men vem dök upp om inte mannen i mitt liv? Han hade besegrat den griniga uern en gång för alla och tagit sig ner till mig i matsalen. Pigg som en lärka, faktiskt. Det var ju synd att låta mig sitta själv därnere... Så efter att ha tömt både kaffebehållaren och kakfatet var vi redo för lite äventyr i grannbyn Kungshamn. Kvällens middag i hotellets restaurang avbokades, middag i Kungshamn bokades istället.

Romantiken blomstrade, solen sken och hösten på västkusten kunde inte vara ljuvligare. Vi parkerade i centrum och promenerade runt i lilla Kungshamn, i jakt på typ ingenting egentligen. Maken ville klippa sig, men ingen frisör hade tid med honom. Men skam den som ger sig, om inte Muhammed kan komma till berget så får berget komma till Muhammed. Vi köpte en trimmer! Och den som skulle hantera den skulle bli jag! Tja, inget jag inte gjort innan, så det skulle väl inte bli några problem. Denna pryl hittade vi på Bertils Järn nere vid kajen, och det var en butik man kunde tillbringa en hel del tid i. Inte bara järn här inte, här fanns prylar för alla. Trimmer fanns, små gulliga skyltar att hänga lite här och var i stugorna, söta små prydnadssaker, husgeråd, lampor, klockor och annan kuriosa. Slänga lite käft får man ju göra, så på något vis kom bloggen på tal. Expediten tyckte att nu kunde jag skriva att jag varit på Bertils Järn i Kungshamn. Mission accomplished...

Även om man kunde tillbringat ännu mer tid i Kungshamn så hade vi ju tider att passa. Är man på Spa-weekend så ska man ju spaa också, så våra behandlingar ville vi ju inte gå miste om. Så tillbaka på hotellrummet, lite tid till mys och småprat, och sen ner för att bli ompysslad av främmande händer. Maken fick börja. Under tiden satt jag i bubbelpoolen och sen i ångbastun och filosoferade över livet och hur det hade artat sig under åren. Det var varmt och skönt både i jacuzzin och i ångbastun, terapi för en frusen själ. Behandlingen var terapi också i sig, massage med varma stenar. Riktigt skönt med dessa varma och lena lavastenar, men det störiga är allt oväsendet runt omkring. Det blaskas med vatten och klirras med stenarna, så det blir inte samma lugn och ro som en taktil massage. Det fanns förresten inte att välja, så det var bra med det. Men jag kan inte klaga, det var riktigt skönt! Och hon hade så mjuka händer... Maken hittade jag halvliggande i en solstol vid poolen, helt utmattad av värmen inne i spaet. Bredvid honom låg en fet blaffa som tyckt synd om fel personer, så vi lämnade spaet för egentid på hotellrummet.

Mina frisörkunskaper fick skakas fram och maken fick en fjunfri nacke. Det var också skönt att få duscha och göra sig i ordning, stryka kläder och piffa till ansiktet så gott det gick. Och vips så var vi redo för röda mattan! Helgen till ära hade jag rotat fram ett par högklackade skor jag använt endast en gång tidigare. Den gången fick skorna stå bredvid och titta på medan jag dansade i strumplästen. Ingen dans den här gången, skorna stannade på. Vi skulle ju inte gå så mycket, bara mellan bilen och Hamnkrogen i Kungshamn. Och vilken mat! Egen Toast Skagen till förrätt, pepparstek till mig och glaserat lamm till maken till huvudrätt, och endast maken valde dessert. Pepparsteken var mörare än Monster, så till slut åt jag bara för det var förföriskt gott. Den här lilla krogen ville vi inte lämna, helt klart en av de bästa restauranger vi varit på. Och vilken artig personal! Inte för att hotellets personal på något sätt var oartig, men dessa var mindre stressade och kunde ta sig mer tid med oss. Denna ljuvliga lördag avslutades i hotellbaren med en kopp kaffe innan vi fortsatte mysa i våra sängar som hela tiden gled isär...

The Next Day

Utsikt från vårt fönster

Bertils Järn, charmigaste affären nånsin

Mysiga Kungshamn

Paus i shoppingen

Dessert på Kungshamns Hamnkrog

Dag 3

Dags att åka hem. Men först hotellfrukost med allt vad det innebär! Den här morgonen var aptiten som den skulle så nu blev det bullar, croissants, små wienerbröd, scrambled eggs, bacon, prinskorv, kaffe, juice... Satt som smäck! Tur hade vi att detta var helgen vi återgick till vintertid, annars hade det blivit stressigt. Klockan var nästan 9 när jag vaknade, alltså hade jag sovit till sommartid kl 10! 10:30 stängde frukosten och 11:00 skulle vi vara utcheckade. Men nu hade vi en timme extra på oss. Alltså beslöt vi oss för att ta en liten promenad nere vi hoddorna. Kameran hade jag med, och här skulle fotograferas. Men det var kallt i vinden - riktigt kallt! Maken valde bort kepsen, för den hade blåst till havs. Och jag var glad att jag hade vinterjackan. Slutade ändå med huvudvärk av den iskalla vinden. Men jag fick mina foton, och sen var vi på väg. Det blev helt plötsligt bråttom, för hamnkaptenen hade ringt och sagt att Minna höll på att slita sig nere i Falsterbokanalen. Förtöjningarna var spända som bågsträngar. Lilla Minna, hitta inte på något dumt, hjälp är på väg! Svågern med son var hjälpsamma och fixade till denna prekära situation, och Minna reste sig med en hel meter tack vare det. Så mycket vatten hade blåst in i kanalen under natten. Stormen Ingolf!