En kväll i Mässan
Ja, som bekant så hänger jag i kyrkan en kväll i veckan. Som god katolik har man ansvaret att gå i mässan helst på söndagar, men jag har ett enormt behov av lugn och ro. Söndagsmässorna är så klart väl värda att bevista, men det innebär att jag måste köra iväg på förmiddagen, lämna familjen osv. För mig blir det lite av en chock att behöva göra det. Jag typ sover under helgerna, isolerar mig lite, vill helst inte ge mig ut och träffa folk. Det är därför jag trivs bäst i kvällsmässorna, färre besökare och ganska tyst och lugnt i största allmänhet. Det blir en stunds meditation för mig. Ett avtal jag på eget bevåg slutit med Gud, tror han förstår mig. Familjen är också viktig!
Meditation, ja... Vissa kvällar sätter sig hos mig mer än andra. Den här veckan var jag där på tisdagen, en välbehövlig stund i det kristna rummet efter dagens arbete. Just den här kvällen var speciell, kan inte riktigt svara på varför. Det var den Helige Josefs minnesdag, den 19 mars. Snälle, förstående, hänsynsfulle och ödmjuke Josef som hela Bibeln igenom fann sig i en undanskymd position. Han tänkte mer på Maria och alla andra än på sig själv. Det måste ha kostat på... Tänk själv att ens blivande bättre hälft blir gravid med någon annan, som man drömmer sig till är den Helige Ande. Så vaknar man och tycker att det är helt ok! Vi gifter oss ändå! Jag beundrar den tron, inte så lätt att ha idag minsann i vår materiella värld där de flesta tillber Mammon hellre än Jesus. Eller så tillber man någon annan och gör sitt bästa för att utplåna alla som inte tror likadant. Så för oss kristna är detta något att tro på... Och även om många tror att Bibeln är en saga, så tycker jag det är en vacker sådan. Tänk att bli älskad ovillkorligt! Tänk att någon valde att att plågas och dö långsamt för min skull! Jag tror att någon gjorde det för mig, då är det minsta jag kan göra visa respekt, tacksamhet och kärlek gentemot Honom. Och just den här kvällen i min älskade kyrka, så kändes detta mer påtagligt än vanligt. Jag behövde bara stänga mina ögon och säga bönerna och de övriga rituella orden som hör till, så kände jag lugnet och friden omsluta mig. Jag kände mig omhändertagen och att någon eller något fanns där hos mig. Det kan ha varit något av de väsen vi tillber och har valt att tro på, men det kan också ha varit någon beskyddare. Vad vet jag? Jag vet i alla fall vad stunden i kyrkan gav mig den här kvällen, och vad den alltid i olika utsträckning ger mig. När jag varit där känner jag ett lugn jag inte känner någon annanstans. Som att all den materiella världens måsten och tvång och stress bara plockats av mig. Varför rusa genom livet och försöka vara alla andra till lags? Stanna upp och reflektera över annat som är viktigare istället! Många mediterar för att känna så, jag går till kyrkan. Och där mediterar jag, typ...
Jag tror...
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
Och giv mig på nytt en frimodig ande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar