Make förlorad
Man kan ju tro att jag inte drömt något på länge. Kanske har jag inte det heller, eller kanske har jag. Jag vet att jag har drömt, jag har vaknat med känslan av intensiva drömmar, men de flydde direkt när jag vaknade. Och fragment är inte mycket att berätta om.
Men den här gången var det klart och tydligt, den här gången har jag inte glömt. Jag, min son och min man befann oss i ett industriområde, omgivna av röda tegelbyggnader och slitna regnvåta vägar mellan dem. Vi skulle någonstans och beslöt oss för att ta en taxi därifrån. Taxin kom, och den kändes som min egen bil. Så stannade den plötsligt, och körde så nära en av tegelväggarna att den körde in i den. Sonen och jag gick ur bilen, och sen försvann chauffören med maken kvar i taxin. Jag blev helt kall. Vart tog chauffören vägen med min man? Vi var i Frinnaryd, det var mörkt och tomt och jag sprang och ropade, försökte ta mig uppför gatorna och hitta honom. Men sen tänkte jag att det kanske inte var på riktigt. Som alltid när jag befinner mig i situationer jag inte alls vill vara i så blinkar jag hårt och hoppas på att det är en dröm. Det är ju inte alltid så, men den här gånge var det. Jag vaknade, och maken sov bredvid mig. Tack och lov...!
 |
| Röd tegelvägg - inte alltid positiva associationer (Bild från internet) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar