Fisk lite här och var
När jag drömde den här drömmen så kändes den klar och tydlig och jag tyckte att den nog blir lätt att komma ihåg. Jag minns det mesta, men känslan av den är i stort sett borta. Bara för att jag ska kunna skriva drömmarna här så brukar jag anteckna stödord inför kvällen då jag har tid och ork. Men klockan fyra på morgonen, yrvaken och utan glasögon så blir det vad det blir när man försöker plita ner stödord i mobilen. Jag tänkte att det kommer väl aldrig att ens vara läsbart. Så illa var det förvånansvärt nog inte, så vi gör ett försök.
Den här drömmen var en rejäl blandning. Jag har en make som älskar att fiska, jag hade ett barndomshem som jag saknar, en av mina bästa chefer tänker jag på ibland, och nyheterna hade ett inslag av fiskestopp av torsk.
Min fd chef Eva fanns med hela drömmen igenom - hon och några gamla kollegor, gissar jag. Jag vet inte vad hon gjorde, jag bara minns att hon var där och jag minns hennes röst. Vi befann oss i mormors gamla hus, och där låg fisk lite överallt. I slutet av ledstången när man kommit upp på övervåningen balanserade 125 kg fisk i en helt vanlig djup tallrik. De var filéade men skinnet var kvar, så de påminde väldigt starkt om torsken som landade i plastbackarna på nyhetsinslaget. Någon hade till och med börjat hälla ströbröd över filéerna så de skulle kunna stekas. Men fisken var oätlig. Vi hade 125 kg fisk och den var oätlig! Jag vägrade ta det till mig och då blev min man fiskaren arg på mig. "Den går inte äta, vad är det du inte fattar!?!" Så där fick jag stå och titta på mina torskfiléer, med skinn och ströbröd på, se dem ligga och stirra på mig i all sin oätlighet. Under tiden vaknade jag, funderade lite över den här drömmen av alla saliga blandningar tills jag lyckades somna om.
 |
| Några sådana här med ströbröd i en tallrik... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar