Inspiration - Röster

En annan typ av passion

Som sagt, en hobby på väg bort ur mitt liv. Så vad göra istället? Jag måste ju göra något. Ränna i kyrkan är nog så trevligt, men ibland behövs det mer för att släcka törsten. Så jag beslöt mig för – efter en tids övervägande – att gå med i kyrkokören. Tvekan handlade om två saker: Existerade den överhuvudtaget? Jag hade läst om den på kyrkans hemsida, men aldrig hört den sjunga eller hört någon prata om den. Kanske inte så kul då… Men först och främst har det handlat om att jag inte ville att ett intresse skulle avlösas av ett annat. Då skulle jag vara där igen – borta från familjen och hemmet mer än önskat. Men man kan ju prova och försöka hålla en vettig balans i det hela. Så när hemsidan uppdaterade info om kören så gjorde jag slag i saken.


Måndagen den 23 september slog jag upp dörrarna till skolsal 3 för första gången, och jag blev mottagen med öppna armar. Trevligt! Jag har hittills bara gått i kyrkan och inte lärt känna någon i församlingen. Inte så konstigt, har väl inte direkt varit så social. Å andra sidan är det ingen som har närmat sig mig heller (förutom då den äldre herren som bad mig läsa i somras). Vill man umgås med andra församlingsmedlemmar så kan man börja med att gå i högmässan på söndagar och sen hänga på till kyrkkaffet efteråt. Nja… Jag går ju inte särskilt ofta på söndagsmässorna och kaffe med samkväm känner jag mig fortfarande inte redo för. Men kören kunde ändå vara kul, jag har ju sjungit i kör i halva mitt liv nästan. Och vilka goa människor där var! ”Så roligt, välkommen, du behövs verkligen, hoppas du stannar” osv. Och man blev inkastad i verksamheten direkt. ”På söndag sjunger vi i båda mässorna, vi träffas i kyrkan kl 9.” Ojdå, ingen sovmorgon den söndagen… Men jag var där vid 9, vi övade, vi sjöng, och det var jättekul! Måste skärpa mig med söndagsmässorna i största allmänhet, tänkte jag, jag tycker om att höra vår kyrkoherdes predikningar. Men så är vi där igen – helgen är vigd åt familjen, kan inte bli varje söndag. Jag tror att Gud har full förståelse för det här, Han vet allt om hur vi har haft det.


Framträdandena i mässorna gick jättebra, och vi fortsätter sjunga och ha hur roligt som helst tillsammans. Och övningsdag är ändrad från måndagar till tisdagar, och som då lägligt krockar med taekwondo. Kanske ytterligare ett tecken på var mina prioriteringar ska ligga…

Sjung för Herren