Inspiration - I natt jag drömde

Dimridåer

I natt gick det vilt till igen.  Kul med drömmar, men ibland blir det konstigt.  Det är jag i och för sig inte ensam om...

Jag och familjen befann oss i mormors gamla hus.  Jag var sjuk, riktigt sjuk, och hade inte lång tid kvar att leva.  Det handlade om timmar, kanske minuter.  Vad jag var sjuk i har jag ingen aning om. Jag var så klart ledsen, jag kände att jag hade mycket kvar att uträtta i mitt liv, och det fanns mycket som vi som familj inte hunnit göra tillsammans.  Jag var ledsen för allt vi inte hunnit prata om, saker vi tänkt göra men som aldrig blev av, platser vi skulle besökt tillsammans men aldrig hann med.  Men det värsta av allt var nog att maken och barnen var irriterade på mig för att jag var sjuk och ledsen...

Nästa dröm var det lite mer action i.  Jag tror inte jag var polis, men jag skulle ändå jaga ifatt en person som gjort något dumt.  Jag sprang efter honom, det var antingen en väg typ motorväg, eller en bro.  Den här personen lät sig dock inte fångas så lätt, han hindrade mig genom att skicka dimma och hav framför mig.  Någon hade varnat mig för att han skulle göra just detta.  Dimman föll som ridåer framför mig och jag fotograferade den för att använda som bevis.  Jag hann dock inte fånga personen i fråga förrän det blev dags för nästa nattliga upplevelse.

Jag och ett par stycken till var ute och körde.  Vi hade en bil framför oss, och plötsligt körde den av vägen i hög fart.  Den for nerför en slänt, ner på en åker och rakt ner i en damm, där den landade på taket.  Bilen vändes sedan rätt igen och jag kunde se personerna inne i den, hur åtminstone ett par av dem försökte ta sig ut genom att sparka ut vindrutan medan bilen sakta sjönk.  Det var en mamma med två vuxna döttrar, och mamman hade kört av vägen med flit eftersom hon ville ta livet av både sig själv och sina döttrar.  Jag ringde 112, men fick inte ur mig något annat än ett panikartat flåsande. När jag sen kunde prata igen kunde larmcentralen inte höra mig.  Kvinnorna i bilen tog sig ut, och kom upp till mig.  Mamman mådde inte bra.  Hon sa att jag skulle kontakta en person som i mitt verkliga liv är en bekant till mig.  Varför jag skulle ringa den här personen tyckte jag var konstigt och jag berättade att det var en bekant även till mig.  Plötsligt var det en massa folk överallt, och en mur som stod vid sidan av vägen hade en öppning.  Framför öppningen stod ett bord med en massa informationsblad på och rätt som det var kom den gemensamma bekanta från andra sidan muren fram till bordet och folkmassan.  Så jag behövde inte ringa...

Damm för en självmordskandidat - som tagen ur min dröm... (bild från internet)

 

Inspiration - I natt jag drömde

Fullt upp

När mina två nära och kära hade gått upp och kört till jobb kunde jag bara vända mig om och sova lite till.  Med ljus och värme i sovrummet blev sömnen lite orolig och väldigt drömrik.  När jag vaknade hade jag samlat på mig tre drömmar, men jag minns bara två.  Det kan kanske räcka...

Min lilla dotter var gravid!  Hon hade ett fast förhållande, men pappan/fästmannen var ingen som har någon verklighetsförankring.  Som i många drömmar så blandas saker hej vilt, och här vävdes åldrar in i varandra.  Jag satt och såg på min fina dotter där hon sprang omkring med julgranstomtar och skulle pynta.  Hon var så fin i sin röda plyschklänning med vita hjärtan och volanger, en klänning hon i både dröm och verklighet hade när hon var fyra år gammal.  Jag tyckte det var fantastiskt att den fortfarande passade henne...  Det var nog den lilla flickan jag såg trots allt.

Sedan skulle min man, min son och jag vara funktionärer i något jag inte hade någon aning om vad det var.  Min man skulle köra sin lastbil (i verkligheten hade han åkeri tidigare) och vi skulle frakta en massa kartonger med allt möjligt i.  Uppdraget kom från både mitt jobb - något annat än det jag gör i verkligheten - och min kyrka.  Vi befann oss i en stor lagerbyggnad med metallställningar á la Ikeas plocklager men utan hyllor.  Jag hade tömt en stor fyrkantig kartong på skräp, brev och post som skulle sorteras.  Medan jag höll på där kom en av prästerna i min kyrka.  Han hade sår i ansiktet och såg ledsen och bekymrad ut.  Jag frågade hur det var med honom, och han svarade att han inte mådde så bra.  Jag skulle precis presentera honom och min man för varandra, men maken hade bråttom till något han skulle göra, så jag tänkte att det fick vänta.  Strax bakom ställningen stod ett skrivbord med en massa papper och en telefon på, det var min arbetsplats.  En del av det sorterade från kartongen hamnade där och skulle skickas vidare därifrån.  Alla verkade känna mig, många kom och frågade efter saker och trodde jag visste allt.  En tjej undrade om jag hade sett hennes strumpor, ett par svarta med hål i.  Medan jag jobbade i lagret hade jag mina gamla slitna joggingbyxor med hål på knäna, men efter ett tag hade jag bytt till ett par smala svarta jeans.  Jag mindes inte i drömmen när jag gjort det bytet...

Och så den tredje drömmen som jag inte längre minns...

Bland såna här lagerhyllor packade vi upp tomma kartonger (bild från internet - uppenbarligen)

Inspiration - Bowie Lyrics Quotes Blackstar

How many times does an angel fall...

Inspiration - I natt jag drömde

Rena till tusen

I dessa tider är det ju viktigt att hålla sig ren.  Man ska tvätta händerna först och främst, men man ska ju inte glömma att tvätta resten av kroppen också.  Frågan är om alla ska bada på samma gång...  Och då menar jag verkligen "alla"...

Jag och några vänner befann oss bland en massa barn och ännu fler djur.  Mestadels fanns där hästar och grisar, men även andra små fyrfota vänner.  Barnen red på hästarna och grisarna sprang bredvid. Av någon anledning gick vi till ett badhus där det kryllade av folk.  Dock verkade det inte som att någon reagerade på att det kom in en flock grisar (hängbuksvin) och små ryttare på lika små hästar (falabella).  Inte nog med besöket i simhallen, alla djuren ville också bada och plaska.  Så falabellorna hoppade i vattnet med ryttare och allt, och svinen följde efter.  Jag och kompisarna satt vid bassängen och tyckte först att ojdå, kanske inte så bra, men sen tyckte vi mest det såg roligt ut. Typiskt att man vaknar innan man fått veta om någon tyckt att doppet var opassande...

Falabella - ingen stor häst direkt...  (bild från internet)

Reality - Påsk 2020

Påsken 2020

Den här påsken liknar ingen annan påsk.  Anledningen är ju i första hand corona så klart, men också för att jag i mig själv är mer kyrklig än tidigare år.  Men låt oss börja från början...


Skärtorsdagen

Denna dag är ju ingen helgdag, så det var jobb i vanlig ordning.  Eller... ja.  Jag var på mitt jobb och undrade mest vad jag hade gjort för ont.  Dagen segade sig förbi, och äntligen var den slut.  Det var jag också, kan jag intyga - slut som artist!  Nu skulle jag se fram emot några dagars ledighet, och jag skulle minnas anledningen till att vi firar Påsk.  Påsken är ju inte som julen, där barnen gläds åt julklappar och en stor, rödklädd, skäggig gubbe som delar ut desamma snarare än åt Jesu födelse.  Ja, om man inte räknar påskgodisjakt, där det heter att man ska hitta påskharen.  Den seden är inte så vanlig i det här landet.  Här klär man ut sig till häxa och går runt i husen och önskar glad påsk i utbyte av en liten peng eller godis.  Denna tradition (som jag är uppvuxen med) har numera ersatts av Halloween, ett amerikanskt påfund (eller irländskt om man så vill).  Men inga påskkärringar ringde på vår dörr det här året, har hänt bara en gång på 28 år!  Kanske lika bra...  Vi har inga pengar hemma och inte heller godis.  Skillnaden är att påskkärringar inte kastar ägg på ens ytterdörr...

Jag skulle bara hämta min bil på däckverkstaden, sen skulle jag till kyrkan för att ta lite sakrament såhär i påsktider.  Jag tyckte jag hade bra koll på kyrkans öppettider, så döm om min förvåning när den tunga dörren var ohjälpligt låst.  Vi var fyra stycken som var och drog i den, och alla fyra stod vi med långa näsor och läste anslaget som var uppsatt i sidoljuset.  Kyrkan hade stängt en timme tidigare!  Så ingen Kristi kropp för oss den här skärtorsdagen.  Hemma blev det också sparsamt umgänge.  Maken jobbade till sent på kvällen, och vår vana trogna passade sonen och jag på att äta sushi.  Rå fisk med ris och annat mojs är inget som faller maken i smaken (omedvetet rim!) så man får ta sina chanser.

Så småningom hittade maken hem...  Helt utpumpad efter 15 timmars arbetsdag intog han horisontellt läge och mottog en strykning voltaren på sitt kassa knä samt lite ryggmassage.  Detta efter en enklare måltid bestående av fyra wienerkorvar och lite potatissallad.  Stackars man!  Konstigt, men Danny Glover's replik från "Dödligt vapen" bara dök upp - I'm too old for this shit!

Påskharen?  

Långfredagen

Att slippa åka till sitt arbete i dessa tider var obeskrivligt skönt.  På något vis gjorde det inte så mycket då att jag vaknade kl 7 och hade svårt att somna om.  Eller, lite ändå.  En situation på jobb under gårdagen gjorde att jag hade svårt att behålla hjärnan i sömnigt läge, så när den händelsen dök upp i skallen var det kört.  Hjärnan gick på högvarv, och inte ens Glenda kunde rädda mig nu (Glenda är rösten i min insomningsapp).  Tror dock att jag lyckades dåsa till lite, livet spolades framåt någon halvtimme.  Jag vaknade med handen på bröstet och ont i huvudet, samlade mig en stund och gick sedan upp.  Männen i mitt liv gav inte ett ljud ifrån sig.  Sonen hade uttryckligen bett att få slippa gå upp tidigt, och mannen hade jag lovat att inte väcka.  Alltså kunde jag sitta och dricka kaffe, äta frukost och lösa gårdagens korsord och sudoku i lugn och ro innan jag serverade maken hans morgonkaffe.  Han låg och snarkade i godan ro, så kaffe blev stående på nattduksbordet och jag själv smög ut ur sovrummet så han inte skulle vakna.  Älskade man, idag ska du vila!

Och vilade gjorde han...  Jag gick ut på uteplatsen, satte mig med en filt om mig, tjock teddyhoody med luva, keps och solglasögon på och läste min senaste bladvändare.  Svår att lägga ifrån sig, den där boken...  Det var liksom värt att sitta ute i solen och den kalla vinden.  Maken uppenbarade sig efter en stund, kom ut i kalsonger, t-shirt och teddytofflor och gjorde höftvickningar.  Sen gick han in och åt frukost.  Så denna lugna fredag var just det - lugn.  Jag läste min bok, han vilade och sov på soffan.  När jag till slut vänt färdigt stolen efter solens gång gick jag in samtidigt som dottern klev in genom dörren.  Hon skulle äta middag med oss, så precis som i gamla tider satt vi hela familjen samlad och åt kroketter, ryggbiff, sallad och bearnaisesås.  Det var dock en person som saknades - svärmor.  Nu är det som det är.  Som boende i servicelägenhet får hon inte bjuda hem folk utifrån, och inte heller besöka folk utifrån.  Den lilla damen är 70+ och därmed i riskgruppen.  Meningen var att jag skulle sjungit i kyrkan i eftermiddags och meningen var att hon skulle kommit och lyssnat.  Men kyrkan är ju som bekant stängd, så hon missade ju inte direkt något.  Dock kunde vi inte bjuda hem henne till oss istället...  Tråkigt, men även om vi är friska så vet man ju inte.  En del har ju corona utan att veta om det.  Vi hade aldrig förlåtit oss själva om hon blivit sjuk efter att ha varit hos oss...

Så vad gör man istället nu när man inte kan gå i mässan denna för katoliker stora högtid?  Jo, man går ut på nätet!  Det är ju så klart inte samma sak, men det är bättre än ingenting.  Sist jag var i onlinemässa var jag i Visby, gången före den (Palmsöndagen) var jag i Jönköping.  Ikväll var jag i Lund.  Det är ju svårt att vara med live, liksom.  "Jag går in i sovrummet och går till kyrkan, kommer om en timme!"  Funkar inte...  Så jag har precis deltagit i långfredagsmässa i Lund, passar på när maken sover och sonen är ute med kompisar.  Jönköpingsprästen på palmsöndagen poängterade lite skämtsamt att han minsann såg oss onlinedeltagare.  Chipspåsar, första parkett osv.  Det skulle vara lika andäktigt som i kyrkan på riktigt, Gud ser oss.  Hmm...  Några chipspåsar brukar jag inte roa mig med, men om jag var lika andäktig som när jag sitter i min egen kyrka...  Får nog svara nej på den.  Uppkrupen i soffan, urtvättad t-shirt och joggingbyxor med hål på ena knäet.  Det hade jag aldrig kommit till kyrkan med.  Fast å andra sidan...  kläderna som en del församlingsbor har på sig i kyrkan skulle inte jag välja att ta på mig.  Mjukisbyxor med knälånga tunikor och sjalar över och stora kängor eller slitna gymnastikskor till det.  Ser värre ut än en tiggare utanför ICA...  Oops, sa jag det högt?  Ja, nästan...  Man behöver inte ha aftonklänning, men hallå!  Lite hyfs kan väl vår Herre vara värd?  Han hängde ju ändå på ett kors för oss, genomborrad av grova spikar till både händer och fötter.  Usch, vilket vidrigt sätt att ta livet av en människa!

Långfredag - en lång fredag för en viss person

Påskafton

Som vanligt vaknade jag tidigt, kunde inte somna om, startade Glenda, dåsade till och vaknade någon timme senare.  Så vad skulle den här dagen bära i sitt sköte?  Jag lyckades hålla långfredagen lugn utan att göra vardagliga saker, nu kunde man kanske släppa loss lite på påskafton.  Maken hade fått en fix idé att inte göra mig sällskap vid frukost, eftersom han påstod att jag tycker om lugn och ro vid frukostbordet.  Alltså ja, men att jag ofta äter frukost själv är ju för att männen i mitt liv inte ids gå ur sängen och jag orkar inte vänta tills de vaknar till liv.  Det kan innebära frukost till middag i värsta fall...  Så frukost ihop med morgontidningen, som vanligt.

Vädret var vackert även denna dag.  Lite svalare i vinden, men med en filt, teddyhoodie och ulltofflor så kunde jag läsa ut min bok.  Himla rälig, var tvungen att lägga den ifrån mig och överväga att inte läsa ut den alls.  Jag gillar inte spoilers, men för att kolla hur många sidor klumpen hade så råkade jag läsa något som gjorde att jag inte ville läsa mer.  Så för att lugna ner mig lite så pausade jag läsandet med en runda med gräsklipparen.  Gräset verkade inte så långt, men precis som frisyren så kan det vara ovårdat utan att vara långt.  Så det fick sig en ansning, och det blev genast ett helt annat gräs! Visst behövs lite åtgärder i form av dressning och lite frö här och där, men det får vi ta senare.  Rabatterna registrerade jag som potentiella hobbyprojekt för kommande dagar, nu fick det räcka med aktiviteter.  Jag inte bara läste färdigt min bok, jag tog fram kameran och fotograferade blommor och fåglar i trädgården.  Mina aktiviteter på FB är inte så ofta förekommande numera, jag är lite rädd om mina bilder och min integritet.  Dock försöker jag hålla omslagsbilden säsongsanpassad.  Det blev ingen vinterbild den här säsongen, för vi hade ju ingen vinter.  Alltså gick jag direkt från höst till vår. En påsklilja kunde ju passa tänkte jag, men jag hittade en strålande vacker pingstlilja!  Alltså, det är så läskigt...  Senast igår tänkte jag att det hade varit trevligt med pingstliljor i rabatten, de är inte lika vanliga som de gula strålande påskliljorna.  Men till det behövs lökar, så den tanken förflyttade jag in i framtiden.  Lökar sätter man på hösten.  Så vad hittar jag då påskaftons förmiddag?  Jo, en ensam pingstlilja...  Egentligen ska man inte placera motivet i mitten av fotot, det ger bättre effekt om man sätter det lite till kanten.  Men icke sa nicke, denna ska sitta i mitten!  Och det blev allt annat än tråkigt!  Och precis som väntat dök grönfinkarna upp igen.  Jag ville ha dem på bild också, och jag önskar att deras kvitter hade kunnat fastna på fotot.  Det är så ljuvligt vackert...  Jag hade mutat de små krabaterna med nya solrosfrön, och det dröjde inte länge förrän gottebordet fick besök.  De feta duvorna fick nöja sig med smulor från marken, de är för tunga för de spröda fröbehållarna.

Det blev lite ändrade planer den här påsken.  Maken hade tagit ut sig fullständigt på sitt arbete  så han var allt annat än sällskaplig.  Han ville vila, så jag och barnen fick fira själva.  Sonen och jag packade en kasse med inköpt påskmat och körde till dottern och firade påsk.  Vi hade mysigt i all enkelhet med vår sill, våra köttbullar och våra ägg.  Dotterns djur är ju underhållning i sig.  Den ena kaninen bet sonen i fingret, och det vägrade sluta blöda.  Så går det när man klappar på fel sätt...  Den andra kaninen är dock charmen själv.  Medan vi åt fick hon sitta i sin bur och sura, men när hon sen blev utsläppt var hon centrum av all uppmärksamhet.  Efter att ha bidat sin tid på mattan i hallen tog hon sats, skuttade in i vardagsrummet på två hopp, tjoade till, släppte en plutt och skuttade ut i hallen igen.  Hallå, vad var det där...?

Vi blev inte så sena.  När vi kom hem såg vi spår efter make/pappa, så han hade alltså lyckats ta sig ur sängen och gjort lite kaffe.  Muggen med en slatt kvar stod på det ställe maken brukar använda som avlastningsplats men som jag inte håller med om är ett bra ställe.  Muggen blev snabbt förflyttad till diskmaskinen.  Jag hade en sak kvar innan kvällen var fullbordad - mässan.  Påskvaka, viktigt!  Vart ska jag ikväll?  Det fick bli Jönköping igen.  Tyvärr filmar de för mobiltelefon, så bilden är ganska liten.  Men min gamla församling är trevlig att återbesöka, så det fick bli den ändå.  Hur mycket jag än tycker om att gå i mässan, så är det jobbigt att titta på en dataskärm.  Jag blir sömnig!  Den här vakan bestod av en massa mässande, trodde aldrig att det skulle ta slut.  Jag försöker ändå hänga med i församlingens sång och övriga deltagande, men mina "amen" släpade efter ibland.  Farligt att stänga ögonen, men jag gör det ofta när jag är fysiskt i kyrkan så jag tänkte det är i sin ordning att göra det nu också.  Men inte riktigt...  Jag brukar inte slumra till när jag sitter i kyrkbänken.  Hur som helst, jag sov inte jättemycket, och när ljuset tänts i kyrkan och glädjen över uppståndelsen var total så var jag vaken på riktigt.  Och sedan kunde jag läsa mail i mobilen, där körmedlemmarna svarat alla på vår körledares utskick tidigare på dagen:  Han är uppstånden, halleluja, glad påsk...  Och det är Han ju...  Nu börjar det bli som vanligt igen...

Påskmåltid

Påskdagen

Ja, gissa...  Jag vaknade vid sju, startade om Glenda, somnade igen.  Men den här morgonen sov jag längre än vanligt.  Klockan var kvart över nio när jag slog upp ögonen!  Det var länge sen jag sov så länge...  Men, så klart, hade jag huvudvärk.  Lite yr i pärat gick jag upp några minuter senare.  Morgonen upprepade sig:  Mannen i huset ville vila även idag, så det blev till att sysselsätta sig själv.  Men först mässan!  Eftersom maken kröp i säng igen efter frukost så kunde jag ju gå i mässan på förmiddagen, som sig bör.  Den andliga delen av påsken avklarad för idag.

Rabatterna fick sig en omgång idag.  Vädret var helt fantastiskt vackert, 16 grader varmt och inte alls kallt i den vind som knappt fanns.  Perfekt för lukning med andra ord!  Men man ska ju inte överdriva, så hälften av rabatterna blev rensade och resten får bero till en annan dag, kanske Annandagen...  Det var bra att börja redan nu med ogräset, så hann det inte rota sig så djupt.  Det värsta skräpet var mossan och - javisst, ni som minns:  Minirenfana!  Denna styggelse som ploppar upp som antenner i både gräs och rabatter.  Fult som stryk och fullständigt oövervinnerligt...  Men jag går där och drar i gräsmattan så fort jag får se eländet, och en del mejades ner av gräsklipparen igår.  Nåväl, efter anfallet av arbetslust tog jag fram en ny bok.  När man läst en så rafflande sak som Lazarus (passande i påsktider) så var det svårt att ta sig in i den nya boken jag gett mig i kast med.  Jag har längtat efter just denna bok, för jag gillar författarna och jag har läst deras tidigare böcker.  Men det långa kastet blev inte bra, den nya boken kommer inte riktigt till sin rätt...  Får väl se vad det blir av det!

Sonen uppvisade lite aktivitet denna annandag.  Inget han direkt slösade på oss, men egen aktivitet är bättre än ingen aktivitet.  Han tog sig in till stan ihop med kompisar, bl a Ikea fick sig ett celebert besök.  Den lilla avkomman köpte sig en riktig TV-möbel samt en ny skrivbordsstol.  Den gamla stolen samt emballaget till det nyinköpta hivades ut genom fönstret och åtminstone tomkartongerna packades in i bilen efter avslutat värv.  Stolen blev däremot liggande.  Ska bli intressant att se hur länge...  Efter skruvande, hamrande och städande drog hela sällskapet ut för att umgås med fler sällskap.  Med andra ord så blev undertecknad lämnad i sin ensamhet med ugnsgratinerad falukorv sen i onsdags.  Ett utmärkt tillfälle egentligen, så slapp jag slänga den.  Synd på så god mat...

Dö, ditt kryp!

Annandag Påsk

Första morgonen jag inte vaknat med huvudvärk!  Solens strålar trängde igenom persiennerna och det var varmt i rummet.  Glenda startade jag om ett flertal gånger, och hon gjorde sitt jobb.  Men jag sov inte så länge i taget, det var för varmt och ljust helt enkelt.  Upp ur sängen, fixade kaffe till maken, och idag var han pigg igen.  Inte lätt att vara mitt i livet med en kropp som inte vill det han vill.  Startsträckorna kan vara långa ibland, precis som arbetsdagarna som orsakade dem.  I väntan på mannen i mitt liv dukade jag fram frukost och gick ut och hämtade tidningen.  Alltså, jag gick ut och kollade om det var någon tidning.  Enligt mina uträkningar skulle inte tidningen komma förrän i morgon, men man kan ju ha fel (ja, faktiskt!!).  Och mycket riktigt - där låg en tidning!  Men det stod inte måndag på den, utan söndag.  Nej!!  Jag hade en tidning igår utan att veta om det!  Så igår blev det inga nyheter alls och idag blev det gårdagens nyheter.  Jag hade anat det, men trodde aningen var fel, och man vill ju inte grannarna ska se hur dum i huvudet man är som tror att det kommer en tidning på påskdagen - vilket det ju gjorde... 

Besöket till brevlådan övertygade mig om att detta skulle bli en dag inomhus.  Borta var den ljumma luften från gårdagen, nu kom måndagen med kyla, iskall vind och - snö och hagel!  Har bara väntat på det!  Aprilvädret...  De hade förvarnat på nyheterna, men eftersom de har fel ibland så hoppades jag att det skulle vara så den här gången med.  Fast å andra sidan, vad gör det...  Jag är ju ledig, har slutat stressa och kunde ändå ta dagen som den kom.  Jag tog faktiskt en promenad till affären.  Tur man har en vindtät jacka med kapuschong... 

Det blev en fin avslutning på årets Påsk, en riktig familjedag.  Sonen uppe i hyfsad tid, med orden "jag sticker till Sysav".  Vårt lilla Sysav här kunde han fetglömma, det var kö ända ut till rondellen. Tur man bor nära Malmö...  Jag erbjöd min assistans med att kånka ner en gammal hutsch som också skulle förpassas till de sälla jaktmarkerna på tippen, vilket var lättare sagt än gjort.  Hur kan ett så litet hutschkräk väga så mycket?!  När vi ändå hade chansen skickade vi med några förbrukade laminathyllor och en säck avlagda kläder.  Men på gräsmattan nedanför sonens rum låg en trasig gammal skrivbordsstol kvar, bortglömd och ensam...  Hur som helst, dottern kom också och förgyllde vår tillvaro.  Hon blev arbetssugen när hon såg hur kreativ brodern var.  Hon putsade alla våra fönster invändigt, samt dammsög ovanvåningen efter att lillebror städat undan saker som stått och skräpat hur länge som helst.  Kändes ju extra roligt då att få bjuda henne på middag.  Maken plockade fram sina kulinariska egenskaper och svängde ihop en laxplanka.  Bättre kunde det ju inte bli...

Så påsken är slut för i år, Jesus har dött och uppstått som vanligt den här högtiden, häxorna har flugit till Blåkulla, hönorna har värpt färgglada ägg och inga lamm har bräkt på det svenska påskbordet.

April, april...

Inspiration - I natt jag drömde

Kungligt

Jag vaknade i morse på min ofrivilliga semester, hörde maken trampa runt i hallen på väg ut för att köra till jobb.  Sonen var redan på väg till sitt, så jag kunde lugnt ligga kvar i min sköna säng, trots att jag var klarvaken och lika gärna kunde gått upp och fått ut något av morgonen.  Min insomningsapp, som jag utvecklat till ett beroende, hade tystnat.  Jag startade upp min favorit, en amerikansk hypnosterapeut som verkligen vet hur man får folk att somna bara genom att använda rösten, lugn bakgrundsmusik och havsvågor som avslutning.  Hon var nog inte ens halvvägs förrän jag hade somnat om, och morgonen blev i stället full av drömska äventyr.

Jag hade varit i USA, fått många nya vänner, och för att visa min tacksamhet för deras gästfrihet så köpte jag presenter till dem.  Jag gjorde små vikbara kort där jag skrivit några rader och bifogat något jag tror var pärlemorskimrande örhängen.  Några av flickorna hade även fått klänningar av mig, amerikansk stil med glitter och glamour.  Sen var jag hemma igen efter resan, och hemma var i det här fallet vårt gamla hus i Malmö.  Min mor var på besök, och jag minns mest hennes ryggtavla och en kortärmad tröja hon hade mycket förr i tiden när jag var barn.  Klänningarna fanns kvar hos mig, två av flickorna hade inte tagit emot sina.  En av dem var kort, hade inga axelband, men en bred veckad kant ovantill.  Den glittrade och skimrade också som pärlemor, åt det rosa hållet.  Den andra var likadan fast lång och skimrade i lila.  Eftersom ingen ville ha dem tog jag dem själv...

Sedan var det dags att röra på sig igen.  Nu var jag och maken i England.  Har ingen aning om var han blev av, vet bara att han fanns någonstans i närheten.  Vi skulle övernatta i något som mest påminde om ett vandrarhem.  Rummen var små och bestod bara av sängar, tror inte ens att det fanns fönster.  Dock delade jag rum med prins Charles!  Inget otillbörligt, tack och lov, hade varit pinsamt att ha våta drömmar om den engelske kronprinsen.  Jag såg honom inte ens, han hade gått upp när jag vaknade.  I rummet bredvid låg prinsessan Diana.  Jag gick in i hennes rum utan någon anledning alls, tyckte mest det kändes stort att vara så nära denna gudinna.  Inte heller henne såg jag, hon var i badrummet som låg precis utanför hennes rum.  Jag hörde henne tvätta sig därinne och undrade om det verkade påfluget att stå utanför och vänta tills hon kom ut.  Jag valde att inte vänta, något annat påkallade min uppmärksamhet.  Det var nog verkliga livet som avbröt mitt möte med Diana, jag vaknade ganska tvärt med huvudvärk och allmän förvirring över var jag var och vad klockan var och om jag kanske borde stiga upp...

Charles och Diana (bild från internet så klart, inget jag har i albumen...)

Reality - Mars som gått

Mars 2020

Vintern som aldrig kom lämnade ändå spår efter sig.  Kylan kom, temperaturen sjönk, och frosten smög in och lade sig på de platser där den trivs bäst, och klädde naturen i dova färger med glittrande skimmer.  En promenad en tidig morgon i Malmö...  Staden började vakna, mött av frisk och sval luft och solstrålar som har längtat efter att få värma oss.  Musiken i mina öron gjorde morgonen ännu vackrare och ännu mer lyrisk, och jag drömde mig bort bara en liten stund.  Men jag visste att det skulle bli kort, det vara bara ett enkelt möte med livet innan arbetet skulle ta vid.  Jag tog av mig lurarna och lyssnade på den lite sömniga staden.  Trafiken susade, tågen gnisslade och här och där hördes hammarslag och surret från olika maskiner.  Jag kunde stannat ute längre, men arbetet väntade.  Motvilligt öppnade jag dörren och gick in och stängde ute en ljuvlig morgon i sena mars.

Den här månaden kunde bli kort och enkel att sammanfatta - corona.  Men så lätt ska det inte bli.  Jag tänker ge den moderna pesten en helt egen historia, i det här inlägget kommer jag beröra den så lite som möjligt.

Sonen har fyllt 20 år!  Han hade redan innan bestämt att han skulle gå på systemet, precis som alla andra nyblivna 20-åringar gör på sin födelsedag.  Ja, han gjorde det också, men eftersom de inte hade det han tänkt sig så gick han igen.  Hans intresse för starka drycker har aldrig varit speciellt stort, men det finns ändå lite.  Systern såg dock till att behovet stillades och inhandlade en liten "gag gift" bestående av små shots.  Denna står ännu orörd...  Eftersom det är den tid det är och allt är besvärligt, så har firandet liksom kommit av sig lite.  Det blev en god middag i familjens trygga vrå och Syster hade dagen till ära bakat en tårta.  Den stackaren hade dock lite otur när hon skulle frakta bakverket. Först skulle bottnen svalna, sedan skulle den garneras, och så skulle den köras till päronhemmet.  Det hände något på vägen...  Jag kan intyga att tårtstackaren smakade betydligt bättre än den såg ut, även om far i huset hade vissa synpunkter på färskost i grädden...

Mars månad skulle bli en månad full av körövningar och framträdanden och en hel del kyrka i och med det.  Vår kära körledare hade plockat fram ett stycke till ensemblen, och detta stycke skulle kräva en hel del engagemang från oss alla.  Så entusiastisk som bara den bokade hon in övningar stämvis som sedan skulle leda till en sammansättning av dito verk.  Vi jublade väl inte direkt över att behöva köra till Lund och öva, men var gör man inte för den goda sakens skull...  Lund fick det bli eftersom vår körledare inte kunde öva med oss i Malmö, så tre sopraner avlöste tre altar i St Hans' församling en eftermiddag i början av månaden.  Det var en givande övning med både skratt och höga toner som avlöste varann.  Fler övningar planerades inför det stora framträdandet på Långfredagen en dryg månad fram i tiden.  Men ve och fasa - det som inte fick hända, det hände.  Körledaren blev förkyld och fick ställa in!  Några dagar senare blev ena sopranen förkyld!  Ytterligare några dagar senare blev tenoren och tillika solisten förkyld!  Aj då, detta såg inte bra ut... En av basarna är pensionerad läkare och fick då bli den som avrådde oss att öva på ett tag.  Och sen vet ju alla vad som hände...  Så nu är man tillbaka på sjunga i bilen i sin ensamhet, hur länge vet man aldrig.

Sonen har inte haft så mycket flyt med sin bil, tyvärr.  Det stackars åket har farit ut och in hos olika billäkare, men diagnos och behandling har inte riktigt gått hand i hand.  Sonen skickade ett par budbärare att handla nya höftleder (läs drivaxlar) och operationen av den vänstra ansågs lyckad.  Men knaket fortsatte och bilen fick in på ny kontroll.  Nya höftkulor (bussningar) sattes i, och sedan sprang bilen som en oljad blixt - tills knaket ändå kom tillbaka.  Suck!  Återstår byte av den högra också... Vid det här laget var avkomman färdig att ge sig på döda ting med knytnäven, men det hade bara resulterat i ömma knogar.  Som tur var hade vi redan en bokad tid för fyrhjulsinställning, som jag skulle hjälpa till med eftersom den firman är granne med mitt jobb.  Snäll mamma som jag försöker vara så lovade jag fråga om de kunde byta den andra drivaxeln samtidigt.  Nja, inte den dagen blev svaret, men en undersökning genomfördes.  Men nu blev det tveksamheter - vilken sida var drivaxeln bytt på?  Höger var ok men vänster läckte.  Men det var ju vänster som blivit bytt och höger som var kass...  Hmm...  Det blev till att åka tillbaka till den första läkaren som fick göra om och göra rätt, och när jag för andra gången lämnat det stackars åket till fyrhjulsinställning så ansågs fallet avslutat.  Hade varit bra om hjulfirman lämnat kvitto på rätt kund också...  Blir ett nytt besök där.

Maken har både haft flyt och inte.  Det älskade jobbet fick vingar och kastade av honom på vägen, dvs han blev uppsagd.  Inte för att han hade hittat på något bus, utan för att hela firman skulle omorganiseras och personal sägas upp.  Han var bara en i högen.  Modstulen och vingklippt satt han i soffan med hängande huvud och tyckte att nu var livet slut.  För första gången hade han ingen plan B och nytt jobb i hans ålder, kommande lågkonjunktur samt i pestens tid skulle inte bli helt lätt.  Men han slickade såren och tog fatt i livet, precis som han alltid gör och som jag hela tiden visste att han skulle göra.  Så efter avslutat jobb på gamla firman samt en semesterdag så började han direkt på nytt jobb.  Dock var det slut på sötebrödsdagarna, nu blev det till att slita på riktigt.  Det är ju inte direkt normalt att lyfta sammanlagt ett ton på en dag, så den trots allt gamla och slitna kroppen fick en hel del stryk.  Det innebär i praktiken att undertecknad ännu en gång fått plocka fram de varma händerna och massera nacke, rygg, vader och inte minst knä.

Mitt kära jobb...  Det flyter på men det haltar lite.  Våra supportavdelningar arbetar i en sluten bunker, och att ta sig in i Fort Knox hade varit betydligt mycket enklare.  Som alla arbetsplatser uppmanas man att byta lösenord med jämna mellanrum, och jag säger inget om det.  Men vi har många ställen vi ska logga in på och det uppdateras inte per automatik i alla program.  Och man måste själv ändra och joxa lite för att komma in i mailen och på servern.  Denna specifika gång ville det sig inte överhuvudtaget, och jag var nära att explodera av frustration och ilska över hur något kan vara så omständigt och antikt!!  Lösenordet bytt, grönt på de flesta ställen.  Men jag kom inte in på servern och mailen krävde inloggning.  De vanliga åtgärdena funkade inte och alltså kunde jag inte jobba, satt som ett fån och tryckte på bok, konsol, tidning, bil, lampa och fan och hans mormor utan att komma någon vart.  Och inte kunde jag ringa supporten eftersom vi har ip-telefoni och jag inte kunde logga in i telefonprogrammet pga felet jag behövde supporten till!  Det är emot alla mina principer att använda min privata telefon för arbetsrelaterade saker, men så blev det nu i rena ilskan.  En vänlig själ i andra ändan hjälpte mig och så var det bara att göra si och så.  Men nej...  Så blev det inte!  Bok, konsol, tidning, bil och lampa ännu en gång tills tangenterna gick varma, sen blev det nytt samtal till supporten.  Den här gången svarade en dam med kraftig brytning och det stod ganska snart klart att hon och jag inte förstod varandra.  Hennes röst och tonfall påminde mest om Siri och svaren bestod mest av "okej", så till slut bad jag på ett vänligt sätt om ett sugmärke och ringde sen om igen tills jag fick fatt i den första supportkillen.  Nu fick han inte lägga på förrän jag var inloggad och klar, och till slut - efter tre timmar - kunde jag börja sköta mitt arbete.  Smidigt, va?  Sen har vår lärportal mage att skicka ut uppmaningar på interna digitala kurser, utan att kunna ta emot inloggning.  Jag har lösenord, men det accepteras inte.  Länk finns till återställning av lösenord, men trycker jag på den länken så finns inte sidan.  Och inte heller finns det någon avsändare att skicka mail till om hjälp med detta prekära problem.  Det är en "no reply"-mail.  De kan kamma sig, jag lägger inte ner mer tid på detta trams!  Men våra kollegor på supporten är flitiga med att skicka ut mail om ett program som inte fungerar, och hur de försöker åtgärda detta.  Problemet är bara att ingen av oss har hört talas om detta program, så ingen vet vad det används till eller vad exakt hos oss inte skulle fungera för att det programmet strular.  Bättre att fokusera på program som finns och hur man fixar de som inte funkar.

Så sonens bil är sjuk, maken är öm både här och där, och kaninen är också krasslig.  Dottern tog det lilla livet till veterinären för vaccinering och kom ut med medikamenter mot en inflammation i bakbenen, troligtvis orsakad av någon parasit.  Så hur det gått med den behandlingen återkommer jag till nästa månad.

Ta hand om er där ute!


Musik:  "I'm so sorry" med Imagine Dragons

Jag sjuk?  Bara relaxar lite här...

Då...

...och nu

Hembakad födelsedagstårta - mums!

Vinterns tappra försök

En tidig morgon i mars...