Spirit says...: Reality - Mars som gått

Mars 2020

Vintern som aldrig kom lämnade ändå spår efter sig. Kylan kom, temperaturen sjönk, och frosten smög in och lade sig på de platser där den trivs bäst, och klädde naturen i dova färger med glittrande skimmer. En promenad en tidig morgon i Malmö... Staden började vakna, mött av frisk och sval luft och solstrålar som har längtat efter att få värma oss. Musiken i mina öron gjorde morgonen ännu vackrare och ännu mer lyrisk, och jag drömde mig bort bara en liten stund. Men jag visste att det skulle bli kort, det vara bara ett enkelt möte med livet innan arbetet skulle ta vid. Jag tog av mig lurarna och lyssnade på den lite sömniga staden. Trafiken susade, tågen gnisslade och här och där hördes hammarslag och surret från olika maskiner. Jag kunde stannat ute längre, men arbetet väntade. Motvilligt öppnade jag dörren och gick in och stängde ute en ljuvlig morgon i sena mars.

Den här månaden kunde bli kort och enkel att sammanfatta - corona. Men så lätt ska det inte bli. Jag tänker ge den moderna pesten en helt egen historia, i det här inlägget kommer jag beröra den så lite som möjligt.

Sonen har fyllt 20 år! Han hade redan innan bestämt att han skulle gå på systemet, precis som alla andra nyblivna 20-åringar gör på sin födelsedag. Ja, han gjorde det också, men eftersom de inte hade det han tänkt sig så gick han igen. Hans intresse för starka drycker har aldrig varit speciellt stort, men det finns ändå lite. Systern såg dock till att behovet stillades och inhandlade en liten "gag gift" bestående av små shots. Denna står ännu orörd... Eftersom det är den tid det är och allt är besvärligt, så har firandet liksom kommit av sig lite. Det blev en god middag i familjens trygga vrå och Syster hade dagen till ära bakat en tårta. Den stackaren hade dock lite otur när hon skulle frakta bakverket. Först skulle bottnen svalna, sedan skulle den garneras, och så skulle den köras till päronhemmet. Det hände något på vägen... Jag kan intyga att tårtstackaren smakade betydligt bättre än den såg ut, även om far i huset hade vissa synpunkter på färskost i grädden...

Mars månad skulle bli en månad full av körövningar och framträdanden och en hel del kyrka i och med det. Vår kära körledare hade plockat fram ett stycke till ensemblen, och detta stycke skulle kräva en hel del engagemang från oss alla. Så entusiastisk som bara den bokade hon in övningar stämvis som sedan skulle leda till en sammansättning av dito verk. Vi jublade väl inte direkt över att behöva köra till Lund och öva, men var gör man inte för den goda sakens skull... Lund fick det bli eftersom vår körledare inte kunde öva med oss i Malmö, så tre sopraner avlöste tre altar i St Hans' församling en eftermiddag i början av månaden. Det var en givande övning med både skratt och höga toner som avlöste varann. Fler övningar planerades inför det stora framträdandet på Långfredagen en dryg månad fram i tiden. Men ve och fasa - det som inte fick hända, det hände. Körledaren blev förkyld och fick ställa in! Några dagar senare blev ena sopranen förkyld! Ytterligare några dagar senare blev tenoren och tillika solisten förkyld! Aj då, detta såg inte bra ut... En av basarna är pensionerad läkare och fick då bli den som avrådde oss att öva på ett tag. Och sen vet ju alla vad som hände... Så nu är man tillbaka på sjunga i bilen i sin ensamhet, hur länge vet man aldrig.

Sonen har inte haft så mycket flyt med sin bil, tyvärr. Det stackars åket har farit ut och in hos olika billäkare, men diagnos och behandling har inte riktigt gått hand i hand. Sonen skickade ett par budbärare att handla nya höftleder (läs drivaxlar) och operationen av den vänstra ansågs lyckad. Men knaket fortsatte och bilen fick in på ny kontroll. Nya höftkulor (bussningar) sattes i, och sedan sprang bilen som en oljad blixt - tills knaket ändå kom tillbaka. Suck! Återstår byte av den högra också... Vid det här laget var avkomman färdig att ge sig på döda ting med knytnäven, men det hade bara resulterat i ömma knogar. Som tur var hade vi redan en bokad tid för fyrhjulsinställning, som jag skulle hjälpa till med eftersom den firman är granne med mitt jobb. Snäll mamma som jag försöker vara så lovade jag fråga om de kunde byta den andra drivaxeln samtidigt. Nja, inte den dagen blev svaret, men en undersökning genomfördes. Men nu blev det tveksamheter - vilken sida var drivaxeln bytt på? Höger var ok men vänster läckte. Men det var ju vänster som blivit bytt och höger som var kass... Hmm... Det blev till att åka tillbaka till den första läkaren som fick göra om och göra rätt, och när jag för andra gången lämnat det stackars åket till fyrhjulsinställning så ansågs fallet avslutat. Hade varit bra om hjulfirman lämnat kvitto på rätt kund också... Blir ett nytt besök där.

Maken har både haft flyt och inte. Det älskade jobbet fick vingar och kastade av honom på vägen, dvs han blev uppsagd. Inte för att han hade hittat på något bus, utan för att hela firman skulle omorganiseras och personal sägas upp. Han var bara en i högen. Modstulen och vingklippt satt han i soffan med hängande huvud och tyckte att nu var livet slut. För första gången hade han ingen plan B och nytt jobb i hans ålder, kommande lågkonjunktur samt i pestens tid skulle inte bli helt lätt. Men han slickade såren och tog fatt i livet, precis som han alltid gör och som jag hela tiden visste att han skulle göra. Så efter avslutat jobb på gamla firman samt en semesterdag så började han direkt på nytt jobb. Dock var det slut på sötebrödsdagarna, nu blev det till att slita på riktigt. Det är ju inte direkt normalt att lyfta sammanlagt ett ton på en dag, så den trots allt gamla och slitna kroppen fick en hel del stryk. Det innebär i praktiken att undertecknad ännu en gång fått plocka fram de varma händerna och massera nacke, rygg, vader och inte minst knä.

Mitt kära jobb... Det flyter på men det haltar lite. Våra supportavdelningar arbetar i en sluten bunker, och att ta sig in i Fort Knox hade varit betydligt mycket enklare. Som alla arbetsplatser uppmanas man att byta lösenord med jämna mellanrum, och jag säger inget om det. Men vi har många ställen vi ska logga in på och det uppdateras inte per automatik i alla program. Och man måste själv ändra och joxa lite för att komma in i mailen och på servern. Denna specifika gång ville det sig inte överhuvudtaget, och jag var nära att explodera av frustration och ilska över hur något kan vara så omständigt och antikt!! Lösenordet bytt, grönt på de flesta ställen. Men jag kom inte in på servern och mailen krävde inloggning. De vanliga åtgärdena funkade inte och alltså kunde jag inte jobba, satt som ett fån och tryckte på bok, konsol, tidning, bil, lampa och fan och hans mormor utan att komma någon vart. Och inte kunde jag ringa supporten eftersom vi har ip-telefoni och jag inte kunde logga in i telefonprogrammet pga felet jag behövde supporten till! Det är emot alla mina principer att använda min privata telefon för arbetsrelaterade saker, men så blev det nu i rena ilskan. En vänlig själ i andra ändan hjälpte mig och så var det bara att göra si och så. Men nej... Så blev det inte! Bok, konsol, tidning, bil och lampa ännu en gång tills tangenterna gick varma, sen blev det nytt samtal till supporten. Den här gången svarade en dam med kraftig brytning och det stod ganska snart klart att hon och jag inte förstod varandra. Hennes röst och tonfall påminde mest om Siri och svaren bestod mest av "okej", så till slut bad jag på ett vänligt sätt om ett sugmärke och ringde sen om igen tills jag fick fatt i den första supportkillen. Nu fick han inte lägga på förrän jag var inloggad och klar, och till slut - efter tre timmar - kunde jag börja sköta mitt arbete. Smidigt, va? Sen har vår lärportal mage att skicka ut uppmaningar på interna digitala kurser, utan att kunna ta emot inloggning. Jag har lösenord, men det accepteras inte. Länk finns till återställning av lösenord, men trycker jag på den länken så finns inte sidan. Och inte heller finns det någon avsändare att skicka mail till om hjälp med detta prekära problem. Det är en "no reply"-mail. De kan kamma sig, jag lägger inte ner mer tid på detta trams! Men våra kollegor på supporten är flitiga med att skicka ut mail om ett program som inte fungerar, och hur de försöker åtgärda detta. Problemet är bara att ingen av oss har hört talas om detta program, så ingen vet vad det används till eller vad exakt hos oss inte skulle fungera för att det programmet strular. Bättre att fokusera på program som finns och hur man fixar de som inte funkar.

Så sonens bil är sjuk, maken är öm både här och där, och kaninen är också krasslig. Dottern tog det lilla livet till veterinären för vaccinering och kom ut med medikamenter mot en inflammation i bakbenen, troligtvis orsakad av någon parasit. Så hur det gått med den behandlingen återkommer jag till nästa månad.

Ta hand om er där ute!

Musik: "I'm so sorry" med Imagine Dragons