Inspiration - I natt jag drömde

Dimridåer

I natt gick det vilt till igen.  Kul med drömmar, men ibland blir det konstigt.  Det är jag i och för sig inte ensam om...

Jag och familjen befann oss i mormors gamla hus.  Jag var sjuk, riktigt sjuk, och hade inte lång tid kvar att leva.  Det handlade om timmar, kanske minuter.  Vad jag var sjuk i har jag ingen aning om. Jag var så klart ledsen, jag kände att jag hade mycket kvar att uträtta i mitt liv, och det fanns mycket som vi som familj inte hunnit göra tillsammans.  Jag var ledsen för allt vi inte hunnit prata om, saker vi tänkt göra men som aldrig blev av, platser vi skulle besökt tillsammans men aldrig hann med.  Men det värsta av allt var nog att maken och barnen var irriterade på mig för att jag var sjuk och ledsen...

Nästa dröm var det lite mer action i.  Jag tror inte jag var polis, men jag skulle ändå jaga ifatt en person som gjort något dumt.  Jag sprang efter honom, det var antingen en väg typ motorväg, eller en bro.  Den här personen lät sig dock inte fångas så lätt, han hindrade mig genom att skicka dimma och hav framför mig.  Någon hade varnat mig för att han skulle göra just detta.  Dimman föll som ridåer framför mig och jag fotograferade den för att använda som bevis.  Jag hann dock inte fånga personen i fråga förrän det blev dags för nästa nattliga upplevelse.

Jag och ett par stycken till var ute och körde.  Vi hade en bil framför oss, och plötsligt körde den av vägen i hög fart.  Den for nerför en slänt, ner på en åker och rakt ner i en damm, där den landade på taket.  Bilen vändes sedan rätt igen och jag kunde se personerna inne i den, hur åtminstone ett par av dem försökte ta sig ut genom att sparka ut vindrutan medan bilen sakta sjönk.  Det var en mamma med två vuxna döttrar, och mamman hade kört av vägen med flit eftersom hon ville ta livet av både sig själv och sina döttrar.  Jag ringde 112, men fick inte ur mig något annat än ett panikartat flåsande. När jag sen kunde prata igen kunde larmcentralen inte höra mig.  Kvinnorna i bilen tog sig ut, och kom upp till mig.  Mamman mådde inte bra.  Hon sa att jag skulle kontakta en person som i mitt verkliga liv är en bekant till mig.  Varför jag skulle ringa den här personen tyckte jag var konstigt och jag berättade att det var en bekant även till mig.  Plötsligt var det en massa folk överallt, och en mur som stod vid sidan av vägen hade en öppning.  Framför öppningen stod ett bord med en massa informationsblad på och rätt som det var kom den gemensamma bekanta från andra sidan muren fram till bordet och folkmassan.  Så jag behövde inte ringa...

Damm för en självmordskandidat - som tagen ur min dröm... (bild från internet)