Inspiration - I natt jag drömde

 Det är bara vatten

I natt har det handlat om vatten.  Och en hel del av det, ska sägas.  I första drömmen var jag på semester, jag och några andra för mig okända mänskor.  Det stormade rejält och vågorna gick höga.  De gick så höga att fåglarna fastnade under dem och var nära att drunkna.  Sen gick vi in och bevittnade stormen genom fönstret.  Fönstret liknade mest ett akvarium, för där utanför simmade hajar.  En haj fick syn på oss inne i huset, tog sats och sprang mot oss för att krossa fönstret och komma åt oss.  Vi var så klart livrädda för vi hade ingenstans att ta vägen.  Men vi hade tur, för rutan höll.  Hajen blev yr och gav sig iväg.

I dröm nummer två fanns inget vatten.  Jag och dottern var inhysta hos en mycket vänlig dansk dam med små barn.  Riktigt varför vi bodde hos den här damen vet jag inte, men jag tror vi var i flyttagen.  Vi hade en lägenhet vi skulle tömma, och vi hade även vår lilla kanin.  Men eftersom vi bodde hos den vänliga danskan och allt var stökigt så glömde vi helt och hållet bort kaninen.  Hon hade varit ensam hela dagen och varken fått mat eller vatten.  Då fick vi lite ångest...

Sen var det vatten igen i dröm nummer tre.  Jag befann mig bland vänner jag kände förr i tiden, från guideskola och folkhögskola tror jag.  Jag hade en tendens att glömma saker (en viss förankring med verkligheten där), och det mesta av det jag glömde låg på botten av både sjöar och åar.  Ville jag ha tag i dem så fick jag bada helt enkelt.  I vissa fall kunde jag även fiska upp dem men av någon anledning blev det inte att jag gjorde det.  Det sista badet var dock helt onödigt.  För det första så handlade det om Svartån, min i verkligheten stora skräck sedan barnsben.  Skräcken fanns inte riktigt i drömmen.  Men jag hade gjort mig i ordning i håret och jag hade lagt en omsorgsfull makeup, och klätt upp mig.  Det var liksom underförstått att det var fiske som gällde i det här fallet, men av någon anledning hoppade jag i plurret med en axelryckning och tyckte att jag kunde fixa om mig efteråt.  Vattnet var gyttjigt och fullt med tång, och jag höll på att inte ta mig upp igen för jag fastnade i tången.  Den liksom slingrade sig om benen och vattnet var tjockt och segt.  Men jag kom upp, och i handen hade jag en ljusblå nalle.  Den hette Rudolf Valentino och hade varit min följeslagare under ett antal år i in ungdom.  Och sen vaknade jag.  

Undrar om det kan finnas något underliggande i drömmar.  Många säger det, men att det inte betyder det man tror att det betyder.  Om jag drömmer att jag drunknar så betyder det något helt annat.  I det sista fallet fastnade jag i dyn i Svartån och jag fiskade upp en nalle som jag hade med mig överallt som ung (inte barn).  Den här nallen ligger i min hög med projekt i mitt "nya" arbetsrum, för jag har tagit fram honom från min trunk med gamla kramdjur.  Kanske en undermedveten tanke av att det är dags att göra det jag tänkt - tvätta honom.

Gamla åbron över Svartån i Frinnaryd

Rudolf Valentino - resekompisen