Barnen
Mina knattar och jag... Jag saknar dem som små, jag saknar dem som stora när de inte längre finns hemma. I den här drömmen förenade jag det bästa av två världar - mina barn och mina morföräldrar. Jag och barnen var hos mormor och morfar, vi sov i deras sängkammare. Sonen sov i morfars säng och jag i mormors, mellan oss kom dottern och smög sig ner. Hon hade varit ute och festat och bränt pengar skulle det visa sig. Hon erkände att hon gjort av med 25 000 kr i fyra omgångar, vilket hon hade lite panik över. "Det var ju inte bra", tyckte jag, "det var ju precis det du inte ville göra". "Jag vet", svarade hon. Maken var också på ingång, men han gick inte vilken väg som helst. I verkligheten (och även i drömmen fast på ett annat sätt) fanns en liten balkong vid mormors och morfars sängkammare. Det var på andra våningen så man kunde inte använda den som varken utgång eller ingång. Fast i drömmen kunde man det. Maken hade nyckel och låste upp utifrån och kom in i sängkammaren. Han var där av en annan anledning än besök, ungefär som att han hade något slags ärende.
Sen går vi vidare till nästa del av drömmen. Det var nu dagtid och jag och dottern skulle ut och ha lite kul. I verkligheten hade hon absolut inte varit främmande för att gå ut och ta ett glas vin med mig (om jag nu hade druckit vin), och det var hon inte heller i drömmen. Vi satt vid ett långbord i någon som mest liknade en matsal. Hon hade ett glas rött vin medan jag inte hade något alls. Runt omkring oss satt hennes kompisar också och gav några kommentarer om att dottern hade mamma med sig. Inget elakt, de tyckte vara det var kul att morsan fick hänga med ut.
Det där får vi göra verklighet av någon gång...
 |
| Balkongen högst upp i bild. Inte direkt någon huvudingång. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar