Spirit says...: Inspiration - Den Ofrivillige 50-åringen

Min mans födelsedag

Makens födelsedagar har alltid gått till historien på ett eller annat sätt. Jag var ju inte med på hans barndomstid, men vad jag har förstått så var firandet av födelsedagar inte populärt ens då. Det har hållit i sig. Min make är en mycket snäll och osjälvisk person som hellre gör som andra vill än som han själv vill. Andra vill fira honom, då låter han sig firas fast han själv föredrar "business as usual". Är det någon dag man verkligen ska få bestämma själv vad man vill göra så är det väl just den dagen...? I vår egen lilla familj har vi tagit för vana att bara fira själva. Antingen tar vi en liten bit tårta eller något liknande, eller så går vi ut och äter, eller så gör vi både ock. Men nu var det ju 50...

Det började redan för några månader sedan. Han gick och grubblade på vad han skulle göra på sin födelsedag, för något måste det ju bli. Jag begärde semester, bytte arbetspass och krånglade så allt skulle passa med denna stora dag och andra aktiviteter som fyller min höst. Check på den! Och vart skulle vi då? Flyga nånstans? Weekendresa till London? Till Rom? Till Köpenhamn? Till Stockholm? Njaaeee... Inte direkt någon bra idé. Skagen? Sjukt dyrt! Ystad Saltsjöbad? Ännu sjukare dyrt! Hemma då? Nej, då kommer de bara och hämtar honom för att ta ut honom nånstans. Den kära äkta hälften velade ända in i det sista, och beslutet blev trots allt att bli kvar hemma och jobba - "business as usual". Risken att någon oönskad person skulle komma och ta ut honom på äventyr var eliminerad på hans eget lilla vis enligt honom själv, så alltså var detta det bästa alternativet. Fråga mig inte vad hans eget lilla vis är för ett vis, jag ansåg det bäst att inte fråga...

Så kom då veckan då allt skulle ske - eller inte. Han lilla killkompisgäng skulle ta ut honom på Monster Steakhouse i Västra Hamnen dagen före födelsedagen, det var redan bestämt sen länge och inget konstigt. Nyklippt och fin låg han på soffan och kopplade av, glad som en speleman, när jag kom hem från jobb. Måste in och duscha nu, vad ska jag ha på mig, var är mina nya jeans, vilken skjorta ska jag ha, är den struken, mörka strumpor får jag ha, kavaj eller jacka, kan jag ha den här jackan över kavajen, blir de här skorna bra...?? Som värsta fruntimmer som ska på fest! Och han skulle "bara" ut och äta med grabbarna... Jag själv kunde inte annat än småle, dels på hans beslutsångest, men också för att han trots alla turer var glad!

Så kom Dagen... Jag började tidigt med att skicka SMS och sen ringa. SMS kunde han ju inte annat än svara tack på, telefonsamtalet blev dock inte så långt. Åh, mycket att göra, har inte sovit, måste fortsätta jobba bla bla. Jaja, det blir andra bullar när jag kommer från jobb tänkte jag och jobbade vidare jag också. På vägen hem stannade jag förbi blomsterbutiken och handlade 10 röda rosor av det lite längre slaget. Riktigt vackra, om jag får säga det själv. När jag öppnade dörren till huset var det dock något som inte riktigt var som det brukade. Det var rent tyst, soffan var tom, och lite överallt hängde dekorationer av det lite ovanliga slaget. Dottern... När maken sedan själv klev in över tröskeln snurrade ögonen i otakt när han försökte bringa klarhet i vad det var som var annorlunda. Dock fick begrundandet av dessa tjusiga dekorationer vänta lite då det blev dags att köra in till Malmö för restaurangbesök nummer 2. 50-årsdagen firades på St Markus Vinkällare, inne i valven vid öppna spisen och svensk flagga på bordet. Mat och dryck, vad önskas? Pressen av att behöva bestämma sig... Buffén blev man ju erbjuden redan innan man satte sig, men det skulle mannen absolut inte ha. Det går ju inte äta något som stått framme och som andra pillat i. Men åsynen av detta dignande bord fick honom att ändra sig och både han, dottern och sonen valde detta alternativ. Min svärmor och jag är av det lite bekvämare slaget och valde att bli serverade piggvar utan att behöva lyfta så mycket som ett finger. Men åter till dotterns utsmyckning: Ballong, vimplar, hatt, visselpipor och annat låg och väntade på födelsedagsbarnet efter restaurangbesöket, och det skulle bara användas innan den 13:e blev till den 14:e.

Men firandet var inte slut därmed. Nästa firande kom på lördagen, den här gången med bror och hans familj. Lilltösen där passade på att fylla 13 så där blev det två flugor i en smäll. Blivande (?) svärsonen var också på plats den här kvällen när vi berikade Monster Steakhouse ännu en gång med vår närvaro.

Grattis till världens bästa man!

Musik: "Happy Birthday" med Stevie Wonder