Spirit says...: Reality - Kåseri November

November 2016

Vart tog november vägen...? Nyss var det sommar, lite sensommar och sen tidig höst, och nu är det banne mig snart jul också! Första advent dök upp som ett mail i inkorgen (inte som ett brev på posten, såna får jag inte längre. Inte som är till mig i alla fall. Kanske grannen får dem...), och plötsligt var det dags att plocka fram julpynt igen. Ljusstakar, stjärnor, ljusslingor, julbyar, ljusmanschetter, mossa, osv. Det var ju typ i förra veckan som vi plockade ner eländet! Ja, var står det nu då? I loftgången, jag vet, men vad ligger i vilken kartong? Åh nej, mossljusstaken är borta!! Inte i den kartongen, inte i den andra, inte löst i loftgången, var är den?! Alltså, man ska väl inte döma sig själv på förhand, riktigt så förvirrad är jag inte. Den låg i en av kartongerna...! Jag hade missat den två gånger! Men nu är den full av mossa, tomtar och flugsvampar, och jag hittade även gamla oanvända paraffinljus att sätta i den. Föredrar ju stearin, men det blir tommare i lådan om jag använder något jag redan har. De spökaktiga ljusstakarna i storarumsfönstren är på plats, stjärnorna i sovrummet är på plats, ljusstakarna i Jacobs rum är på plats men kommer nog inte bli tända, och Rebecca fick en "ny" ljusstake eftersom den hon haft innan är borta. Vet inte var jag lagt den eller varför jag inte lagt den bland alla de andra. Hål i huvudet, antar jag... Stjärnorna i sovrummet gav ett inbjudande ljus, inbjudande nog att arrangera ett foto.

Det är som vanligt! Det blev kallt och risk för halka även i år. Vilken överraskning!! Ojdå, kanske man borde byta däck på bilen. Jag ringer idag så får jag säkert en tid i morgon. Yeah, right! En väntetid på två veckor blev det, och när dubbarna väl skruvades på så var det 8 plusgrader och inte tillstymmelse till något vinterväglag. Som vanligt, alltså! Och som vanligt vaknar man sent. Hoppsan, jag kanske skulle tvätta bilen innan så fälgarna är rena och fina till våren. Eller nej... Ingen tid till minsann. Alltså, Alzheimer light! Jag har så många tankar som snurrar i huvudet så jag vet inte längre vad jag gör i nuet. Finns säkert en diagnos för sånt, någon bokstavskombination man kan komma på.

Det känns som att man lever i en parallell värld. För det kan väl inte vara på riktigt som världens mäktigaste nation röstar fram en pajas till president?! Donald Trump - vilket skämt! En person som var i blåsväder redan under sin kampanj (har nog varit det i hela sitt liv av frisyren att döma) och visade synnerligen dåligt omdöme på respekt för andra människor lyckas med konststycket att bli världens mäktigaste man!?! Hur i hela fridens namn gick det till?? Tja, gott om pengar har han ju... Gör vad ni vill med den meningen! Det är så osannolikt att inte ens amerikanerna själva tror på det, så nu ska Wisconsin räkna om sina röster. Kanske fler kommer göra det. Hillary Clinton är för den sakens skull inte något vidare alternativ, men hon har åtminstone en annan politisk erfarenhet (hmm...). Den här clownen har bara en stor trut och gott om pengar. "Vi har ju kärnvapen, varför använder vi inte dem?" Bara tanken på att lämna detta otyg med koderna till missilerna ger mig mardrömmar...! Alltså, jag vet en annan liten man som sa det folket ville höra just då, och han lovade bröd och vatten till alla. Blev ju inte så bra där, han startade ju andra världskriget. Och samma land som han styrde över beslöt sig för att bygga en mur, att skilja på oss och dem. Tragedier även där. Alltså, jag fattar inte... Om jag nyper mig själv tillräckligt hårt så kanske jag vaknar upp till den riktiga världen. Världen där en riktig politiker valts till USA:s president, och där en riktig - och som vanligt totalt okänd - författare fått Nobels litteraturpris. Bob Dylan har svarat att han inte kommer till Stockholm, och Nobelstiftelsen är helt förfärad! Det var ju att inte ta dem på allvar! Alltså, vem tog dem på allvar när de nominerade Dylan...?

I samma veva som Klump - förlåt, Trump - blev högsta hönset i USA, uppdagades andra tragedier. Leonard Cohen dog. Ännu en personlighet ur tiden, ännu en personlighet som sa farväl till sina fans. Cohen gjorde det två gånger, för hans slut var tydligen inte så nära som han först trott. Åke Cato dog också, helt utan förvarning. Å andra sidan gjorde han ju inte så mycket väsen av sig efter att han slutade baka och laga mat tillsammans med Sven Melander. Och nu är även Fidel Castro borta. Där kan jag väl inte påstå att jag sörjer något nämnvärt... Även i den egna familjen har vi haft ett dödsfall! Vår lilla mysiga vädurskanin Totte - som för övrigt varit gästskribent här i bloggen - låg död i sitt hus ikväll när vi skulle fylla på mat och vatten. Vår lilla busis, borta helt oväntat... Nu blir det till att ägna mer tid åt kompisen som blev kvar, för någon ny minis blir det inte.

Jag har gjort något... Något som kan bli bra, utmanande och spännande. Det kanske räddar livet på mig. Det kanske minskar min stress. Eller så blir det totalt fel. Sug på den, ni...

Musik: "I'm afraid of Americans" med David Bowie
"The Wall" med Pink Floyd
"Hallelujah" med Leonard Cohen