Reality - Kåseri Januari

Januari 2017

Jaha, så var det nytt år - igen!  Jösses, vad tiden går!  Håret har blivit gråare, huset har blivit äldre, hälften av barnaskaran planerar att lämna boet, kaninen skuttar långsammare, gräset har blivit mossigare (eller inte) och brevlådan har fått fler bucklor.  Själv har jag fått lite förnyad inspiration, så trots att jag tömt ut en hel del redan den här månaden så ska jag rota fram ännu lite mer.

Nyårsdagen var inte så mycket att säga något om.  Lite vin till maten och sockersöt alkoholfri cider till tolvslaget gjorde ju att det blev en lugn dag.  Tror inte jag gjorde något alls den dagen, faktiskt.  Inte ens tittade jag på Ivanhoe!  Ivanhoe kan aldrig bli Kalle Anka på julafton, hur han än försöker.  Att sitta och titta på en hjälte som bara ligger och stönar i en vagn i två timmar klarar jag inte av, inte heller se en stilig fiende offra sitt liv för en kvinna han aldrig kan få.  Nej, då är en god bok eller lite skrivande bättre.  Men helgerna var inte på arbetstagarnas sida den här gången, så ganska snart var man tillbaka i trallen igen.  Måndag 2 januari - tjena!  Man har en tendens att gå in i en bubbla när man är ledig en storhelg, så att masa sig ur sängen kl 6 den dagen var mer än tungt.  Och inte hände det ett dugg mer på jobb än hemma!  Skillnaden var att jag reste 13 mil för att sitta och stirra ut i tomma intet, plus att jag fick betalt för det.  Ja, jag inser det motsägelsefulla i den meningen - resa 13 mil, få betalt...  Hmmm...

Som jag har antytt i tidigare inlägg så har min bil varit på sjukan.  Det började på Lucia.  Ja, jag har sagt till den att ta det lugnt, men lucianatten är svår att hålla den hemma.  Favoritpartajet, spelar ingen roll vad jag gör!  Alltså blev det ju som det blev.  Den hostade till några gånger, men lade sig sen platt och vägrade resa sig.  Typ som Ivanhoe på Nyår...!  Det blev ut och in på sjukan, ingen visste riktigt vad det var för fel på den stackaren.  Flera prover togs, men det blev ingen fullträff med medicinen.  Det blev lite vila hemma på uppfarten, sen blev det ambulans in till det dyra sjukhuset på Djurhagegatan.  Fler prover och till slut en stor operation.  Torsdagen den 19 januari blev den utskriven och det blev kramkalas när vi sågs igen!  Att lasarettet snuvade mig på en semesterresa talar vi tyst om, det vill jag inte ens tänka på.  Jag och min bil är tillsammans igen, det är viktigast just nu.

Världen ska vara orolig nu.  Det sitter en galning vid rodret i det stora landet på andra sidan pölen.  Det känns lite som en dålig komedi, en framtidsvision, där någon föreställt sig USA som en parodi och där Donald Trump var president.  Och alla satt och skrattade...  Det skrattet fastnade i vrångstrupen den här månaden, för denna livsfarliga narcissist är faktiskt president nu.  Kan inte låta bli att undra hur man kan neka immigranter inresa till ett land som självt består av 90 % immigranter. Han själv hade inte blivit president om inte hans förfäder blivit insläppta där en gång, och hade inte hans fruar blivit insläppta hade han ju inte heller blivit gift med någon av dem.  Så om nu de farliga terroristerna intar USA så vet invånarna hur indianerna kände det en gång i tiden...

Usch, tråkigt med politik...  Detta är inte en politisk blogg!  Kan bara inte låta bli att ta upp detta lite för det är så bisarrt och absurt.  Dock är det roligare att prata om min trädgård!  Igår satte jag kaffet i halsen när jag tittade ut och såg en rovfågel på planket.  Min käre make älskar småfåglar och gör allt som står i hans makt att få hit dem.  Vi hänger ut talgbollar och fågelfrö, och senast nu står ett stiligt fågelbord med hus därute också.  Sorgligt nog har inte en enda pippi av det mindre slaget besökt huset, kan inte nog beskriva hur ensamt det ser ut där det står!  Någon har väl flugit förbi, och en koltrast satte sig på taket utan att gå in eller ens närma sig talgbollarna.  Nej, istället satt en duvhök på planket och skator, kråkor och kajor på gräset.  De små har inte en chans...


Lämplig musik:  "I demand a better future" med David Bowie
                            "Loving the Alien" med David Bowie

Passande filmer:  "Cars" från Pixar
                            "Pocahontas" från Walt Disney

Nya fågelbordet

En besökare

USA:s nya president - en del är för hemskt att publicera, helt enkelt

Reality - Min Dag

Min födelsedag

Så var den då här - årets födelsedag.  Vilken i ordningen tänker jag inte tala om!  Endast ett fåtal invigda känner till antalet år jag vid det här laget lagt bakom mig.  Plus alla de som envisas med att jag måste redovisa mina personuppgifter för att få släppa en fis på en statlig toalett...

Ledigt från jobb var ju givet.  Underbart skönt var det att slippa morgonstressen med Idiotvägen norrut och istället få ligga kvar i sänghalmen och dra sig så länge det behagade den här drottningen.  Med åldern och de vanliga rutinerna har dock kommit att det numera inte blir så länge.  Alltså klev jag ur sängen runt 9-tiden, bryggde mitt kaffe, läste min morgontidning, åt min frukost, löste dagens sudoku och bara njöt av tystnaden och ledigheten.  Övriga familjemedlemmar var inte lika pigga som jag (förutom dottern som smugit upp och åkt till jobbet) så de sussade gott tills jag tyckte att nu var det dags att gå upp.  Den yngre är väl hyfsat duktig på att gå upp för egen maskin, men den äldre...

Den här dagen skulle njutas...  Vi tog bilen och körde norrut, ända till Malmö (ca 2 mil) för en dag på spa.  I månader hade vi stött och blött vad vi skulle hitta på, men ett antal kriterier gjorde att vi till slut fastnade på dagspa i Malmö, Victoria Park.  Dottern skulle ta sig dit för egen maskin - eller stadstrafikens - men vi andra tre klev in i receptionen efter en stunds letande efter en lämplig parkeringsplats i lagom tid för utdelning av diverse attiraljer samt en guidad tur i bygget.  Dessutom väntade en korg med läckerheter på mig, en present från makens fiskekompis, som lägligen bor i området.  Väldoftande är väl synd att säga, men som tur är smakar det inte som det luktar...  Nåväl, det var bara att stövla in i omklädningsrummet och byta om.  Strax före kl 13 kom dottern med andan i halsen, inte riktigt medveten om att hon hade tre minuter på sig att göra sig redo för sin ansiktskläm.  Om hon kom en minut för sent så var det nog inte mer än så.

Maken och dottern försvann en timme så det blev jag och sonen som fick sysselsätta oss själva under tiden.  Blev lite som råttorna på bordet; vad ska vi nu hitta på…?  Inte för att man kan räkna med att ha ett helt spa för sig själv, men i största möjliga mån vill man ju slippa främlingar.  Två pratiga tanter hade slagit sig ner i jacuzzin och satt där och tjattrade och bubblade i godan ro.  Hmm, alltså ingen jacuzzi i nuläget.  Solhimmel då?  Ja, det kunde ju passa!  Eftersom jag skulle på massage kl 14 var det ju rätt skönt att slippa ligga där blöt och obekväm.  Sonen satte himlen på 30 minuter och 23 grader miamisol och så lade vi oss där och myste i D-vitaminlamporna.  Men ve och fasa – tanterna hade klättrat upp från jacuzzin och begett sig mot solhimlen!  Slut på den friden…  ”Vet inte hur denna funkar, blir man solbränd här eller är det bara ljus, i så fall ligger inte jag här” bla bla bla.  Men solen fick tydligen tanterna att hålla mun, så det blev inte så illa som jag befarat.  Och när de inte blev ett dugg bruna så gick de.  Och det gjorde sonen också, rätt ner i den kalla poolen.  Kvar blev jag i min ensamhet, utlämnad till att filosofera över mitt liv och alla gångna år, över människor som kommit och gått i mitt liv, allt jag gjort och inte gjort, bra saker, dåliga saker, saker jag skäms över, saker jag är stolt över, saker jag ska göra som jag undrar är rätt, saker jag längtar till, situationer jag undrar hur jag hamnade i osv.   Det gick ändå ganska fort att ta sig igenom de tankarna.  Det var typ tio min kvar av soltiden och sen fick det bli lite bastu.  Ville ju fortfarande inte bli blöt innan massagen.

Bastu nr 1:  Aromabastu.  Här kom en påminnelse av åldern direkt.  För det mesta brukar man ju inte få basta med badkläder på, så den lilla skylten utanför ville jag ju läsa ifall det handlade om regler.  Men då det verkar korkat att ha glasögon i en fuktig badmiljö så fick de ligga kvar i skåpet.  Alltså kunde jag inte läsa!  Med tanke på att det var glasdörrar och väldigt öppet överallt så tänkte jag att badkläder nog inte skulle tas av…  Det var nog snarare en beskrivning av bastuns påverkan på mitt välbefinnande samt meningen med att ha en pelare med färgskiftande och mentoldoftande kristaller mitt i det varma och torra lilla utrymmet.  Tid för meditation, kanske?  Jag lever ännu i okunskap om detta…  Men jag tog en liten badfilt och slog mig ner här.  Det doftade friskt och jag tänkte att det nog vore en bra idé för den yngre avkomman att sitta här ett tag och låta kristallerna öppna upp den täppta näsan.  Önskan om det var väl inte så brinnande just då, man kunde ju missa sin massage.  Men den stora klockan utanför bastuentrén visade klart och tydligt att vi hade 10 minuter på oss att njuta av värme och väldoft.

Bastu nr 2:  Ångbastu.  Jag var ju tvungen att prova även denna innan massagen, bara en liten stund...  Jag såg genom glaset att det gick en slinga ledlampor runt i utrymmet, men det var det hela.  Ångan lämnade rinniga vattenspår i dörrens glas så det var ju bara att dra slutsatsen att det var ganska fuktigt därinne.  Och ja, det var det.  Sonen följde med in hit, kändes inte lika djupsinnigt med kristaller och jox.  Mosaiksoffor och en ångkastare på ena väggen gav oss några minuters njutning innan vi fick återvända till verkligheten och klockan som ständigt styr oss, för 50 minuter kroppsbestrykning.

Behandling:  Aromamassage.  Maken och dottern satt klara och avslappnade i "väntrummet" när jag och sonen kom ut där.  Det blev ett stilfullt byte av stafettpinnar och så var det jag och sonen som låg på varsin brits.  Han skulle ha hot stone-massage och från vad jag förstod så hade det varit skönt.  En man av få ord...  Jag skulle prova en massage som för mig var ny.  Tänkte att den nog skulle vara lite lik taktil massage, en typ av massage jag tycker hör hemma i spamiljö.  Fast egentligen hade nog min kontorsnacke snarare behövt en klassisk svensk massage, precis som maken.  Men samtidigt - en avslappnande och avstressande lavendelmassage lät alltför bra för att välja bort, så den vann i konkurrens med ingefära och fänkål.  Där låg man på britsen med nyllet i ett hål och andades in lavendel så man blev helt purrig i huvudet.  Jag kan ju inte ha sett så vacker ut underifrån...  Den unga söta tösen som masserade mig hade världens varmaste och mjukaste händer, så det var bara att slappna av och flyta bort någonstans långt bort.  Mmm, njutning...!  Tills det började klia mitt på vänster skinka!  Killing the moment big time!  Om jag ignorerar det så försvinner det, tänkte jag och låg där och försökte utöva någon sorts tankeöverföring till min ädla bakdel.  I helskotta heller!  Det blev bara värre, och nu övergick tankarna till planering av ett lämpligt tillfälle att flytta handen till skinkan för att få slut på lidandet.  Aaah, sådär ja!  Njutningen återställd! Lite svårt som jag har att bli servad och ompysslad så funderade jag på hur det är att vara massös.  Tänk att behöva stå och knåda kroppar av varierande kvalitet, den ena efter den andra, dagarna i ända.  Stackars tös!  Tänk om någon har stinkande fotsvett!  Eller nagelsvamp!  Så äckligt!!  Eller om någon ligger och fiser eller om magen för oväsen...!  Jag försökte tänka att de som jobbar med detta faktiskt har gjort ett yrkesval en gång i tiden och att de får betalt för det och att det är helt frivilligt.  Det fick jag tänka på när jag vände på steken till ryggläge och avslutande ansiktsmassage.  Munnen drogs ut och upp nästan till öronen, måste ha sett mer än lovligt komiskt ut.  Fick mig osökt att tänka på Jokern i Batman...

Man valsade ut lite yr i huvudet, uppför trappan och upp i serveringen.  Dottern och jag skulle vara nyttiga och äta varsin sallad med ett glas vin till.  Männen i våra liv kom och gjorde oss sällskap trots att de inte ansåg sig behöva någon mat.  Dryck av olika slag slank dock ner.  Lite tid fanns kvar efter den sena lunchen, så nu skulle det njutas till sista minuten.  Jacuzzin stod på mitt schema, den hade jag ju undvikit före massagen.  Den låg tyst och stilla och lampan lyste grönt, bara att kliva i tänkte vi.  Men två danska tjocksmockar tänkte likadant, och eftersom deras trinda kroppar var närmare så vann de över oss.  Hrmpf!  Där är ju plats till sex personer, men alltså...  Dottern är inte lika folkskygg som jag, så hon tyckte vi kunde bada tillsammans, så fine, så fick det bli.  Tjocksmockarna fick tycka vad de ville.  Vet inte om de brydde sig, men de gick upp efter en stund och lämnade oss där.  Så där satt vi till slut hela familjen och bubblade i värmen.  Maken var först att återvända till omklädningsrummet.  Vi som var kvar fortsatte njuta av bastu 1, bastu 2, bastu 1 igen samt poolen.  Poolen fick stå för avkommorna, jag hade bestämt mig för att inte utsätta mig för någon form av kyla den här dagen.  Och till och med jag fick tillstå att det var skönt att komma ut i luften efteråt, efter all den värmen och allt det välbefinnandet.

Dagen efter - för det blev ju ett restaurangbesök också.  Det var vi mycket medvetna om inte skulle funka samma kväll som dessa varma njutningar.  Rådhuskällaren fick bli målet för vår hungriga låga den här kvällen.  "Svärsonen" kom med en ros från sin mamma, en ensam liten röd.  Ja, sen så fick vi ju vänta på svärmor, som missuppfattat tiden.  Men med den ankomst hon gjorde så började vi undra om hon verkligen uppfattat tiden alls...  Men fint folk kommer ju sent heter det, tänk inte på att vi var hungriga.  Maten - när vi väl fick äta - var utsökt och till och med jag klämde ner en marängsviss till efterrätt.

Kvar på Rådhuskällaren blev rosen...  Vi kom ihåg den när vi korsat Stortorget, men ingen av oss ville ännu en gång skära oss genom rökmolnet som de hesa och pergamentgula kärringarna åstadkom utanför entrén.  Rosen hade nog ändå inte överlevt det...



Musik:  "Forever Young" med Alphaville
             "Thursday's Child" med David Bowie
             "The Rose" med Bette Midler

Blomsterbud redan 9:30 på morgonen

Skåp 75 på Victoria Park Spa

Poolområdet - bild från Internet

Baren - bild från Internet

Blommor och annat gott

Rosen

Inspiration - Bowie Lyrics Quotes Blackstar

I know something's very wrong

Reality - Äventyr i Trelleborg

International Referee Seminar

Dag 1

Detta är inte en resa egentligen, men det hade varit det om jag gått den här utbildningen någon annanstans.  Och eftersom den varade i fyra dagar så får den ändå betraktas som en resa.

Det var väl inte bästa veckan att ge sig ut på det här äventyret.  Kaos på jobb, kollegan på semester, och så lämnade jag min avdelning tom.  Men ta och ge är ju mottot, jag jobbade hemifrån så mycket jag kunde. Det tog ju inte så lång tid att komma underfund med att jag var långt ifrån ensam om att inte stå högt i kurs hos kollegorna.  "Snälla, inget Facebook, jag är sjuk idag" hette det hos ett flertal när jag gick runt med min kompis Kameran.  Eller "Jag får sparken snart", "Jag är inte poppis just nu", osv.  Tror jag slapp rätt lindrigt undan trots mitt dåliga samvete, jag fick till och med höra "Grattis" och "Hur gick det, hade du kul?" osv när jag kom tillbaka till jobb.

Det kryllade av vitklädda när jag kom till Parken.  Kön till registreringen var bara en bråkdel av kön till Påvens mässa, men tog dubbelt så lång tid.  Faktiskt så lång att vi fick börja utbildningen och sen smita ifrån ett fåtal åt gången, annars hade inte kursen kommit igång före lunch.  Lunch fick jag för övrigt inta hemma, då jag kände plikten kalla och datorn vänta.  En fördel var att jag fick köra den vackra kustvägen mellan Höllviken och Trelleborg i solsken, regndusch, blåst och vågor.  Svanar och andra sjöfåglar låg och guppade på vågorna i det bleka ljuset av kall januarisol och lätta regnmoln. En mycket vacker dag...

Mätt i magen och nyfiken på eftermiddagen körde jag tillbaka till Trelleborg, direkt till Söderslättshallen.  Nu blev det handsignaler.  En del var gamla bekanta signaler, men också en hel del nya.  Hmm, så ska man komma ihåg att glömma kyong-go, för den finns inte mer...  GM Chakir stod på podiet och dirigerade vad vi skulle göra, men när han sen gav oss fria händer att träna på allt och sen försvann så började råttorna dansa på bordet.  Den ena lilla grupperingen efter den andra dök upp här och var på den stora blå ytan i hall A, det fanns typ inte mer att öva.  Man ville ju spara armbågen till de tre dagar som var kvar, liksom.

En del stackare fick promenera tillbaka till Parken medan en annan satte sig i Monstertrucken och körde dit.  Min egen lille vän är ju sjuk och står på sjukan, så det blir till att låna makens komplex. Klättra upp till ratten och åka kana ner, typ.  Nu var det sista köret för dagen.  En genomgång av nya domarhandboken och sedan QA.  Det visade sig bli FAQ, eftersom samma frågor alltid dyker upp. Och då undrar man - lärde ni er inte något under åren?  Somliga ställde fler frågor än andra och till slut hörde man hur flera började skruva sig på stolarna, sucka och prata med varandra istället.   Några plockade fram spel i mobilen, satte sig för sig själva, gick på toa och gud vet allt.  Själv satt jag och stirrade framför mig, kämpade med en begynnande huvudvärk och försökte kväsa ett sug efter något jag inte visste vad det var.  Visade sig vara kaffe, märkte jag när jag kommit hem och satt mig vid datorn för att jobba i två och en halv timme till innan jag sedan stupade i säng.  Dag 1 avklarad!

Va, ingen gul resväska?!

Lååång kö till registreringen

Japp, här ska jag tillbringa de kommande fyra dagarna

Och fler med mig

Alltid lika glad

De tre musketörerna

Något får man göra medan man väntar

Testing

Linslusen Laban

Grandmaster Chakir, vår mentor 

Grabbarna Grus - Anders och David

Bad Boys - Reza och Sepher

Efter dagens slut började vi undra om luren vuxit fast på örat

Två glada danskar

Och en glad belgare 

Full fokus i registreringen

Men lite hjälp kan de behöva ibland

Lunchdags i vintersolen

I väntan på fysisk aktivitet

Vi är redo för lite viftningar

Se sån stil han har

Varför vänder Louise alltid den bästa (?) sidan till?

Tack för i afton!

Dag 2

Klockan ringde ungefär samma tid, give or take.  En snabb frukost medan jag jobbade och sen iväg till andra dagen av domarseminariet.  Det var en alldeles underbar morgon.  Minusgraderna lade en blek hinna över den annars klara luften och den rosa himlen talade om att det skulle bli sol lite senare. Borta var vinden och vågorna, nu låg havet spegelblankt och lugnt och fåglarna var ute och tog ett morgondopp.  Det gjorde de även dagen innan, men nu slapp de surfa på vågorna.  Men inte bara fåglar och en rosa soluppgång förgyllde min morgon - även en koloni sälar hade parkerat sig på stenarna ute i vattnet.  Kameran hade jag ju så klart med mig, men tiden var inte riktigt på min sida. Och zoomobjektivet lågt snyggt och prydligt kvar hemma dessutom.  Det var helt enkelt bara att hoppas på att sälkolonin inte bröt upp från sitt läger än på ett par dagar.

Den här morgonen slapp vi stå i kö till registrering.  Det var bara att parkera rumporna på stolarna i Parkens konferensrum och få oss en dos domarregler.  Tiden fram till lunch löpte på som om den hade betalt och vips satt man i bilen på väg hem till jobb och ännu en portion hemlagad pyttipanna med ägg för andra dagen i rad.  Där låg lite bokningar och bilar, men eftersom inte min laptop var riktigt synkad med mina kollegors aktiviteter så lade jag ganska snart ner projektet bokningar. Bilarna tänkte jag ta mig an lite senare.

Även denna dag var schemat upplagt på fysiskt aktivitet på eftermiddagen.  Bilen började lära sig att köra till Söderslättshallen efter lunch så det var perfekt timing.  Bara att marschera rakt in i A-hallen och mingla innan allvaret började.  Men aj så öm armbågen var efter gårdagens handsignalsövningar! Det styrde inte riktigt kan jag säga!  Men däremot kände jag att fysiken var på topp!  Jag hamnade i frontlinjen när vi skulle ta oss från sida till sida på olika sätt med varierande tekniker i kombination. Av olika anledningar gillar jag inte att springa baklänges medan jag utför övningar, men jag klarade mig utan att dratta på ändan och bryta nånting.

FASQ (ja, vad betyder det - fritt för egen tolkning) stod som vanligt på schemat efter ännu en teorilektion i Parken.  Efter ett antal "Blue öööh falls, then kicks, and öööh, red kicks too, öööh" och "What if, öööh, red, öööh, punches blue, and went outside, öööh, the - the - the - öööh, boundary line, can he" och "can I ask for gamjeom for own player" var skruvandet på stolarna och springet ut och in outhärdligt.  Vissa personer ställde ju fler frågor än andra, så på ett visst håll började man föra statistik på hur många frågor en liten klick ställde.  Där var 3-4 herrar som låg på topp, varav en ställde ytterst relevanta frågor.  De andra bara svamlade och ingen vare sig hörde eller begrep vad de försökte fråga.  Gav visst utrymme för lite fniss samt "eget arbete", tror det heter Candy Crush eller något liknande...  Även denna lilla frågestund hade ett slut och strax efter kl 18 satt man i bilen igen på väg hem.  Men den här kvällen körde jag inte direkt hem, utan stannade till i min klubb för att säga hej och se vad de hittade på.  Uppe i varv och taggad som få sprang jag runt och kramade utvalda personer precis som om jag inte sett dem på tio år.  Hängde väl också kvar från dessa två dagar med så många gamla och nya vänner.  Men det blev inte så långvarigt, fredagsmyset med familjen väntade och det var inte helt oävet att slå sig ner i TV-soffan med ett glas Appassimento innan sänggåendet. Lite jobb fick det bli också, ända till halv elva faktiskt.  Hej vad det gick bland bilar och bokningar, stärkt med lite rött.  Undrade ju förstås lite hur de transporterna skulle se ut i dagsljus...

En ny dag på skolbänken

In kommer Mange, in kommer Mange, in kommer Mange

Det är kallt i registreringen idag

Three Amigos

Ladies and Gentlemen, dear colleagues

Välbesökt

Vid vattenhålet

Sisu

Börjar bli rätt bekant med det här stället

Allmänt mingel före träning

Lite stretching sitter fint

Jaha, nu flirtar han igen

Alltså, man kan tro att vi inte gjort annat än minglat

Ja, så att...

Statistikhållning på FASQ

Dag 3

Lördag morgon.  Alltså, för det mesta får jag lov att sova tills jag vaknar av mig själv, men se det gick inte den här lördagen!  Klockan skorrade obarmhärtigt tio över sju, men egentligen var det helt onödigt.  Jag hade legat vaken i två timmar redan.  Mitt budskap är klart:  Barnen får inte har någon kompis/pojkvän/flickvän som sover över om vi ska upp tidigt dagen efter, men ändå var det herrbesök i rummet intill.  Från kvart över fem hade jag legat och lyssnat på kasande utmed väggen och ljudet av något som rasade till golvet.  Osäker på vart ljudet kom ifrån sms:ade jag upp till sonen som brukar vara den som för mest väsen.  Inget svar och ungen hade sovit som en stock - oskyldig.  Alltså var det paret i rummet bredvid.  Eller inte...  De hade smugit in och somnat genast, och inget hade ramlat i golvet - sa de.  Vad som väsnades där på morgonkvisten har jag fortfarande ingen förklaring till...

Ännu en vacker morgon att beskåda på väg till Trelleborg.  Fåglarna låg och guppade i det lugna vattnet och sälarna låg och jäste på stenarna en bit ut.  Hoppades i mitt stilla sinne att de små vännerna skulle vara kvar till söndag eftermiddag då jag skulle ha tid att stanna och låta min kompis jobba.  Men nu var det domarkurs jag skulle ägna mig åt i två dagar till.  Den här morgonen skulle börja med fysisk aktivitet, vilket inte direkt är något jag är van vid.  Men det kunde väl passa ändå. Jodå, det blev handsignaler både kors och tvärs över hallgolvet och som grädde på moset ett beeptest. Jag klarade dagens level med lite mer kvar att ge.  Bra inför morgondagen när det riktiga testet skulle äga rum.

Nu var det slut med att jobba hemifrån så lunchen intogs i Parken.  Jag kände mig duktig och lojal eftersom det var beställt mat till 200 personer och kanske halva styrkan åt.  Så det blev potatissallad med rostbiff och sen en promenad i vintersolen.  Jag tänkte ju att dottern skulle fixat vin till mig som straff för att hon hållit mig vaken i två timmar, men se det blev korgen på den.  Så tack vare den korgen fick jag den här härliga promenaden!  Det var uppfriskande och stärkande, vilket visade sig vara bra inför kvällen.

FASQ tog längre än någonsin.  En liten klick vetgiriga personer hade verkligen suttit ner och klurat ut de mest osannolika scenarier man kan tänka sig och att ställa frågor kring dem på stapplande engelska med fler ööh och hmm är mer än lovligt sövande.  Ibland gick mikrofonen runt, ibland inte. Utan den hade man inte en chans och det var bara att inse att frågestunden var ganska tidsödande för de flesta.  Tack och lov för rollspelen, de lyste upp tillvaron en aning.  Att jag längtade efter den där ryggbiffen med rösti och bearnaisesås och ett glas rött vin var svårt att dölja.  Jag fick äta den runt kvart över sju...

Mingeldags igen

Hon såg så söt och glad ut, denna lilla tös

Eva kom och hälsade på

Run Forest, run

We are the goonsquad and we're coming to town - beep-beep

En kall och solig eftermiddag i Trelleborg

Vad gör man inte för lite lördagsgodis

Fru ordförande bjöd på kakor och läsk

Rollspel

Dag 4

Sista dagen - tentadag.  Lite segt att gå ur sängen faktiskt, korvstoppningen var total.  Dock måste jag säga att refresh på hemmaplan var bra mycket enklare än första seminariet långt hemifrån med absolut ingen man kände...  Det var obeskrivligt!  Men glömd är nu den kursen, nu blir det nya tag. Den sista morgonen med soluppgång, hav, fåglar och sälar, den sista morgonen med gamla och nya vänner med ett gemensamt brinnande intresse, den sista morgonen med monstertrucken till Parken i Trelleborg.  

Första provet på schemat:  Skriftligt prov.  Måste säga att det inte innebar några större problem även om jag vet att jag omöjligt hade alla rätt eftersom mitt svar på en av frågorna var en ren gissning. Andra provet på schemat:  Scoring och handsignaler.  Det blev en lång väntan...  Varje grupp bestod av 16 personer, så om man är över 200 så kan ni börja räkna...  Men jag var i grupp fyra, så ok, inte så jättelänge om man jämför med nr 210.  Scoring har blivit min akilleshäl.  När man tror att man gör allt rätt och i god tid men poängen visar något annat, då känns det ju sådär.  10 tekniker, 10 tryck... Trycket blev rätt, men tiden...?  Ingen aning!  Jag bara satt och kände handsvetten komma krypande och känslan av att ha avverkat teknik för teknik och att det snart skulle vara över.  Handsignaler och upp till bevis med engelskan - piece of cake.  Behövde inte säga mer än Thank you Maestro så var det färdigt.  Tredje provet på schemat:  Beeptest.  Hade inte behövt vara en issue, men den latsida jag legat och dragit mig på det senaste halvåret visade ju att det kanske inte var den bästa sida att ligga på.  Klarade det rätt hyfsat, men normalt hade jag klarat hela löpningen...  Gör om gör bättre!

Till slut bara en punkt kvar:  Closing ceremony.  I väntan på den hann vi både mingla och luncha, och det blev riktigt kul.  Ana behöver komma ihåg skillnaden på "limp" och "hump", men i Maddes och mitt sällskap gjorde det inte ett dugg att hon tillfälligt hade glömt den.  Gapflabb på den!  Och så fick man ännu ett diplom att lägga till sina handlingar.  Seminariet genomfört!

Jag hoppades när jag körde tillbaka att mina sälar skulle vara kvar.  Och ja, det var de!  En stor koloni som låg och njöt i eftermiddagssolen där vid stranden runt Fredshög.  Foton var ett måste, men det var det många som tyckte.  Där stod ett antal fordon utmed vägen, så jag ställde mitt där också.  Och resultatet blev riktigt lyckat!

Mingel i väntan på prov 2

Roadrunners

Redo för beep

Lunchkompisar

Liten glad finska

Diplomdags

På väg hem från Trelleborg - hus i skymning

Hej, vänta på oss

Romantik