Spirit says...: Reality

Min födelsedag

Så var den då här - årets födelsedag. Vilken i ordningen tänker jag inte tala om! Endast ett fåtal invigda känner till antalet år jag vid det här laget lagt bakom mig. Plus alla de som envisas med att jag måste redovisa mina personuppgifter för att få släppa en fis på en statlig toalett...

Ledigt från jobb var ju givet. Underbart skönt var det att slippa morgonstressen med Idiotvägen norrut och istället få ligga kvar i sänghalmen och dra sig så länge det behagade den här drottningen. Med åldern och de vanliga rutinerna har dock kommit att det numera inte blir så länge. Alltså klev jag ur sängen runt 9-tiden, bryggde mitt kaffe, läste min morgontidning, åt min frukost, löste dagens sudoku och bara njöt av tystnaden och ledigheten. Övriga familjemedlemmar var inte lika pigga som jag (förutom dottern som smugit upp och åkt till jobbet) så de sussade gott tills jag tyckte att nu var det dags att gå upp. Den yngre är väl hyfsat duktig på att gå upp för egen maskin, men den äldre...

Den här dagen skulle njutas... Vi tog bilen och körde norrut, ända till Malmö (ca 2 mil) för en dag på spa. I månader hade vi stött och blött vad vi skulle hitta på, men ett antal kriterier gjorde att vi till slut fastnade på dagspa i Malmö, Victoria Park. Dottern skulle ta sig dit för egen maskin - eller stadstrafikens - men vi andra tre klev in i receptionen efter en stunds letande efter en lämplig parkeringsplats i lagom tid för utdelning av diverse attiraljer samt en guidad tur i bygget. Dessutom väntade en korg med läckerheter på mig, en present från makens fiskekompis, som lägligen bor i området. Väldoftande är väl synd att säga, men som tur är smakar det inte som det luktar... Nåväl, det var bara att stövla in i omklädningsrummet och byta om. Strax före kl 13 kom dottern med andan i halsen, inte riktigt medveten om att hon hade tre minuter på sig att göra sig redo för sin ansiktskläm. Om hon kom en minut för sent så var det nog inte mer än så.

Maken och dottern försvann en timme så det blev jag och sonen som fick sysselsätta oss själva under tiden. Blev lite som råttorna på bordet; vad ska vi nu hitta på…? Inte för att man kan räkna med att ha ett helt spa för sig själv, men i största möjliga mån vill man ju slippa främlingar. Två pratiga tanter hade slagit sig ner i jacuzzin och satt där och tjattrade och bubblade i godan ro. Hmm, alltså ingen jacuzzi i nuläget. Solhimmel då? Ja, det kunde ju passa! Eftersom jag skulle på massage kl 14 var det ju rätt skönt att slippa ligga där blöt och obekväm. Sonen satte himlen på 30 minuter och 23 grader miamisol och så lade vi oss där och myste i D-vitaminlamporna. Men ve och fasa – tanterna hade klättrat upp från jacuzzin och begett sig mot solhimlen! Slut på den friden… ”Vet inte hur denna funkar, blir man solbränd här eller är det bara ljus, i så fall ligger inte jag här” bla bla bla. Men solen fick tydligen tanterna att hålla mun, så det blev inte så illa som jag befarat. Och när de inte blev ett dugg bruna så gick de. Och det gjorde sonen också, rätt ner i den kalla poolen. Kvar blev jag i min ensamhet, utlämnad till att filosofera över mitt liv och alla gångna år, över människor som kommit och gått i mitt liv, allt jag gjort och inte gjort, bra saker, dåliga saker, saker jag skäms över, saker jag är stolt över, saker jag ska göra som jag undrar är rätt, saker jag längtar till, situationer jag undrar hur jag hamnade i osv. Det gick ändå ganska fort att ta sig igenom de tankarna. Det var typ tio min kvar av soltiden och sen fick det bli lite bastu. Ville ju fortfarande inte bli blöt innan massagen.

Bastu nr 1: Aromabastu. Här kom en påminnelse av åldern direkt. För det mesta brukar man ju inte få basta med badkläder på, så den lilla skylten utanför ville jag ju läsa ifall det handlade om regler. Men då det verkar korkat att ha glasögon i en fuktig badmiljö så fick de ligga kvar i skåpet. Alltså kunde jag inte läsa! Med tanke på att det var glasdörrar och väldigt öppet överallt så tänkte jag att badkläder nog inte skulle tas av… Det var nog snarare en beskrivning av bastuns påverkan på mitt välbefinnande samt meningen med att ha en pelare med färgskiftande och mentoldoftande kristaller mitt i det varma och torra lilla utrymmet. Tid för meditation, kanske? Jag lever ännu i okunskap om detta… Men jag tog en liten badfilt och slog mig ner här. Det doftade friskt och jag tänkte att det nog vore en bra idé för den yngre avkomman att sitta här ett tag och låta kristallerna öppna upp den täppta näsan. Önskan om det var väl inte så brinnande just då, man kunde ju missa sin massage. Men den stora klockan utanför bastuentrén visade klart och tydligt att vi hade 10 minuter på oss att njuta av värme och väldoft.

Bastu nr 2: Ångbastu. Jag var ju tvungen att prova även denna innan massagen, bara en liten stund... Jag såg genom glaset att det gick en slinga ledlampor runt i utrymmet, men det var det hela. Ångan lämnade rinniga vattenspår i dörrens glas så det var ju bara att dra slutsatsen att det var ganska fuktigt därinne. Och ja, det var det. Sonen följde med in hit, kändes inte lika djupsinnigt med kristaller och jox. Mosaiksoffor och en ångkastare på ena väggen gav oss några minuters njutning innan vi fick återvända till verkligheten och klockan som ständigt styr oss, för 50 minuter kroppsbestrykning.

Behandling: Aromamassage. Maken och dottern satt klara och avslappnade i "väntrummet" när jag och sonen kom ut där. Det blev ett stilfullt byte av stafettpinnar och så var det jag och sonen som låg på varsin brits. Han skulle ha hot stone-massage och från vad jag förstod så hade det varit skönt. En man av få ord... Jag skulle prova en massage som för mig var ny. Tänkte att den nog skulle vara lite lik taktil massage, en typ av massage jag tycker hör hemma i spamiljö. Fast egentligen hade nog min kontorsnacke snarare behövt en klassisk svensk massage, precis som maken. Men samtidigt - en avslappnande och avstressande lavendelmassage lät alltför bra för att välja bort, så den vann i konkurrens med ingefära och fänkål. Där låg man på britsen med nyllet i ett hål och andades in lavendel så man blev helt purrig i huvudet. Jag kan ju inte ha sett så vacker ut underifrån... Den unga söta tösen som masserade mig hade världens varmaste och mjukaste händer, så det var bara att slappna av och flyta bort någonstans långt bort. Mmm, njutning...! Tills det började klia mitt på vänster skinka! Killing the moment big time! Om jag ignorerar det så försvinner det, tänkte jag och låg där och försökte utöva någon sorts tankeöverföring till min ädla bakdel. I helskotta heller! Det blev bara värre, och nu övergick tankarna till planering av ett lämpligt tillfälle att flytta handen till skinkan för att få slut på lidandet. Aaah, sådär ja! Njutningen återställd! Lite svårt som jag har att bli servad och ompysslad så funderade jag på hur det är att vara massös. Tänk att behöva stå och knåda kroppar av varierande kvalitet, den ena efter den andra, dagarna i ända. Stackars tös! Tänk om någon har stinkande fotsvett! Eller nagelsvamp! Så äckligt!! Eller om någon ligger och fiser eller om magen för oväsen...! Jag försökte tänka att de som jobbar med detta faktiskt har gjort ett yrkesval en gång i tiden och att de får betalt för det och att det är helt frivilligt. Det fick jag tänka på när jag vände på steken till ryggläge och avslutande ansiktsmassage. Munnen drogs ut och upp nästan till öronen, måste ha sett mer än lovligt komiskt ut. Fick mig osökt att tänka på Jokern i Batman...

Man valsade ut lite yr i huvudet, uppför trappan och upp i serveringen. Dottern och jag skulle vara nyttiga och äta varsin sallad med ett glas vin till. Männen i våra liv kom och gjorde oss sällskap trots att de inte ansåg sig behöva någon mat. Dryck av olika slag slank dock ner. Lite tid fanns kvar efter den sena lunchen, så nu skulle det njutas till sista minuten. Jacuzzin stod på mitt schema, den hade jag ju undvikit före massagen. Den låg tyst och stilla och lampan lyste grönt, bara att kliva i tänkte vi. Men två danska tjocksmockar tänkte likadant, och eftersom deras trinda kroppar var närmare så vann de över oss. Hrmpf! Där är ju plats till sex personer, men alltså... Dottern är inte lika folkskygg som jag, så hon tyckte vi kunde bada tillsammans, så fine, så fick det bli. Tjocksmockarna fick tycka vad de ville. Vet inte om de brydde sig, men de gick upp efter en stund och lämnade oss där. Så där satt vi till slut hela familjen och bubblade i värmen. Maken var först att återvända till omklädningsrummet. Vi som var kvar fortsatte njuta av bastu 1, bastu 2, bastu 1 igen samt poolen. Poolen fick stå för avkommorna, jag hade bestämt mig för att inte utsätta mig för någon form av kyla den här dagen. Och till och med jag fick tillstå att det var skönt att komma ut i luften efteråt, efter all den värmen och allt det välbefinnandet.

Dagen efter - för det blev ju ett restaurangbesök också. Det var vi mycket medvetna om inte skulle funka samma kväll som dessa varma njutningar. Rådhuskällaren fick bli målet för vår hungriga låga den här kvällen. "Svärsonen" kom med en ros från sin mamma, en ensam liten röd. Ja, sen så fick vi ju vänta på svärmor, som missuppfattat tiden. Men med den ankomst hon gjorde så började vi undra om hon verkligen uppfattat tiden alls... Men fint folk kommer ju sent heter det, tänk inte på att vi var hungriga. Maten - när vi väl fick äta - var utsökt och till och med jag klämde ner en marängsviss till efterrätt.

Kvar på Rådhuskällaren blev rosen... Vi kom ihåg den när vi korsat Stortorget, men ingen av oss ville ännu en gång skära oss genom rökmolnet som de hesa och pergamentgula kärringarna åstadkom utanför entrén. Rosen hade nog ändå inte överlevt det...

Musik: "Forever Young" med Alphaville
"Thursday's Child" med David Bowie
"The Rose" med Bette Midler