Inspiration - Barndomsminne

Bus

Jag var minsann inte alltid snäll när jag var liten.  Faktiskt så kunde jag hitta på en hel del bus, men lite sådär i tysthet så det inte skulle märkas.  Som barn tror man ju att man kan slippa undan med det mesta, bara man gömmer sig och är tyst.

Eftersom jag och min ensamstående mamma bodde hos mormor och morfar de första åren av min tid här på jorden så var deras hus ganska välutrustat med sängar.  Hela ovanvåningen bestod av sovrum - morfars och mormors sängkammare, mitt och mammas sovrum, samt lilla rummet som hyste en extra TV och en bäddsoffa.  Och på den tiden hade man ju sängöverkast på alla sängarna.  Morfars och mormors överkast var ljusgult med röda prickar.  Det var vävt i en mjuk struktur, så de röda prickarna låg typ under i strukturen.  Jag minns också ett ljust överkast med grå och svarta ränder.  Det hade en lite sträv karaktär, typ strykfritt à la 40-tal.  Sedan hade vi ett brunspräckligt med olika nyanser brunt samt lite sporadiska gula nyanser också, samt en stor volang som började vid madrasskanterna och slutade vid golvet.  Himla tjusigt!  Det mönstret placerar jag nog helst på 50-talet.  Det var de överkast som mamma och jag hade på vårt rum innan hon på 70-talet köpte det knallröda tyget med medaljongmönster i olika röda varianter och sydde oss varsitt överkast.  Lite extremt snyggt tyg på sitt lilla vis, och i dagsläget nostalgiskt att tänka tillbaka på det.  Det här tyget kan vara tacksamt för att det inte fanns med i det ögonblick jag tänkt beskriva i det här inlägget, om jag nu bara kan komma till saken.

Jag kan inte ha varit mer än 3-4 år när jag en dag tyckte att mormors och morfars dörrhandtag inne i huset behövdes piffas upp.  Det här kunde ju kombineras med det otroligt spännande nyupptäckta verktyget - saxen!  Helt obemärkt hade jag lyckats komma över en sax, och den tänkte jag ju ha mycket roligt med.  Att det inte var helt legitimt för mig att använda den var jag i allra högsta grad medveten om, men som om jag brydde mig.  Det gjorde ju bara det hela ännu mer spännande.  Inte så bra för en treåring att springa runt i huset med ett så vasst verktyg!  Så för att kombinera nytta med nöje så tog jag helt sonika saxen och klippte ganska stora bitar från överkastens nederkanter och hängde på dörrhandtagen till mammas och mitt sovrum och lilla rummet.  Det var rejäla bitar, säkert över en kvadratdecimeter.  För att dölja min framfart som jag trots allt förstod inte var tillåten, så ställde jag för min dockvagn för ena sängen och min docksäng för den andra.  Undrar om jag begrep att vagnen och sängen någon gång skulle komma att flyttas på och hålen i överkasten skulle upptäckas...?  Som liten tänkte man nog inte så långt.  Men något fick mig ändå att låta bli det gula överkastet i sängkammaren.  Kanske blev jag påkommen och därmed avbruten mitt i pågående brott, eller så tyckte jag helt enkelt att det var synd att klippa sönder det fina...  Och hur jag skulle förklara att det hängde sönderklippta sängöverkast på dörrhandtagen?  Nja, vet inte riktigt...!  Men så länge som överkasten hängde med så hade de bortklippta bitar i nederkanten, och lapparna som suttit där fick nog känna doft av sopor.  Kanske vände mamma och mormor på överkasten så hålen kom inåt väggen, det hade jag gjort om jag tvingats använda något sönderklippt överkast.

Mina inlägg brukar avslutas med lämpliga bilder, helst egna, men i brist på det så finns det alltid något att hämta på nätet.  Morfars och mormors överkast var ju inget någon sprang runt och fotograferade, och inte fanns de heller på nätet, så detta inläggs bild får helt enkelt bli - en sax! Faktiskt ruggigt lik originalet...

Mitt verktyg (bild från internet)