Hellimodeller - en samlingsplats i modevärlden
Frinnaryd hade ett eget modehus. Minsann, sant är det! Vi hade en sömmerska som sydde och sålde sina modeller i lilla Frinnaryd. Och det var inte någon hobbyskräddare, utan ett proffs. Sömmerskan hette Helli och hade varit modedirektris i Paris. Hon var finska, och hade världens mysigaste brytning. Det var en ganska kort dam med blonderat hår och lagom kurvor för sin storlek. Eftersom jag inte var så gammal när vi handlade kläder hos Helli så tyckte jag ju så klart att hon var gammal, men det var hon nog inte egentligen. Eller så var hon det, och dolde det väl under tjocka lager av smink. Men jag skulle gissa att hon var runt 45 när hon hade sin storhetstid i den lilla byn.
Ofta istället för att åka och handla kläder så gick vi till Helli. Hon bodde bara en bit upp i backen, i ett rödteglat suterränghus. Man kunde parkera på husets baksida, vilket var på Hellis garageuppfart. Den stora garagedörren var entrén till Hellis syateljé. När man kom in så var det rakt in i tygförrådet. Hennes stackars man hade alltså ingen garageplats till sin ford taunus eller manta eller vad det nu var han hade. Men det är nog inget ovanligt i kombination eget hus-garageplats. Det finns ju så oändligt många andra saker man kan använda garage till... Hur som helst, mitt i garaget stod ett stort bord med rullar av tyger i alla möjliga färger och mönster. Utmed väggarna fanns hyllor med dito. Bland tygerna låg stora tunga tygsaxar som små barn som jag inte fick röra för man kunde skada sig. Det luktade alldeles speciellt därinne bland tygerna. Måste ha varit en blandning av färgtryck, symaskinsolja och symaskinsmotorer. Helli hade inte någon vanlig hobbysymaskin, här var det rejäla grejor. Innanför garaget fanns en liten hall med en garderob med draperi. Där bakom hängde kläder i olika storlekar, och det var bara att prova. Under åren handlade vi bl a snickarbyxor och snickarkjol i ljusblå tunn denim med blommor på, en tunn röd jacka med svart mönster på, vinterjacka med stora pälsärmar (fuskpäls så klart), röd teddykappa med mössa till (den hade små runda teddybollar vid öronen), småblommig förklädesklänning, mellanblå gabardinbyxor och mycket mer.
Som de trogna kunder vi var så hade vi vissa fördelar. Det anordnades mannekänguppvisningar i Bygdegården någon gång om året, och jag blev tillfrågad om jag ville gå mannekäng för Hellimodeller. Jag och ett par stycken till fick visa upp oss på Frinnaryds Catwalk och sälja Hellis barnkläder. Det var det hon sydde mest. Sen var det några klädesaffärer i Aneby som visade upp sina kreationer med vuxna frinnarydsdamer. Vi var så flotta! Som tack för hjälpen fick vi behålla ett av plaggen. Jag valde en rosarutig klänning med puffärmar och klockkjol, och det fick bli min avslutningsklänning i andra klass. Den var riktigt söt, tycker jag än idag.
Helli hade inte bara syateljé i Frinnaryd. Hon höll också Frinnaryds kvinnor i arbete. Ett sätt var faktiskt riktigt arbete. Åtminstone min mamma hjälpte Helli med att zickzacka klädesdelar som ärmar, framstycken, bakstycken, fickor, kragar osv. För att kunna göra det rätt fick mamma också låna en symaskin av henne. Som jag nämnde innan så var det inte vilken liten hobbymaskin som helst, utan riktiga doningar. Maskinen stod i det rum som mamma och jag delade i mormors och morfars hus. Den var stor som ett kräk och vägde också som ett kräk. Det var nästan så man hade behövt förstärka golvet för att inte eländet skulle braka rakt igenom. Denna maskin hade ett speciellt ljud. Motorn fick liksom gå igång och arbeta på egen hand. Sen sydde man som vanligt, men jag minns bara den susande motorn. När mamma hade sytt klart och stängt av monstret till symaskin så dånade motorn i säkert tio minuter till innan den till slut tystnade. Tror inte det gav så mycket pengar, men det var en hjälp till Helli och lite extraklirr i kassan.
Ett annat sätt att hålla kvinnorna upptagna i byn var sykurser. Helli startade sykurs i en gammal lokal som fanns mitt i byn. Vet inte vad det var för ett hus egentligen, ingen bodde där och det användes knappt. Men det finns kvar ännu. Fast det var bara första kursen som hölls där, sedan var det bygdegården som gällde. Jag var med där ganska många gånger. Har för mig det var på måndagkvällar. Hit fick man dock ha med sig sin egen symaskin. Mamma hade en gammal vit Husqvarna, vilken hon sitt humör troget hotat med att kasta ut genom fönstret för att den stackaren inte sydde som hon ville. Kan det ha varit ett handhavandefel...? Den brukade alltid lyda mig när jag lånade den. Hur som helst, det var på sykursen jag lärde mig dricka te. Kaffe kunde jag ju inte dricka, det var ju för vuxna. Jag minns inte så mycket vad mamma sydde på de där kurserna, men ett par alster kommer jag ihåg. Hon sydde en mörkgrön lodenrock till sig själv och en röd långklänning till mig. Den klänningen hade jag i kyrkan på julbönen vid säkert ett par tillfällen. Den var faktiskt riktigt fin.
Helli ville med tiden dra ner på verksamheten. Parallellt med egna kollektioner så sydde hon på beställning. Det var bara att köpa tyg och leverera idéer så sydde hon. Då var det inte längre ingång genom garageporten, utan balkongdörren bredvid. Sen tog hon mått, ritade mönster, och vips så hade man en kavaj, ett par thermobyxor eller en sommarklänning. Man kunde också göra bottenköp i någon affär och sen gå till Helli för ändring. Jag tror hon var rätt upptagen, vår kära finska modedirektris. Hon var duktig och hon höll tiden. Sa hon att det skulle vara klart på tisdag så var det klart på tisdag.
Hellis hus finns kvar i Frinnaryd, men inte Helli själv. Jag minns inte om hennes man gick bort eller om de skilde sig, men något hände. Jag själv lämnade Frinnaryd när byn började bli sjuk, och det som fanns kvar när jag försvann hade försvunnit när jag kom tillbaka. Sorgligt, men så blir det... Det sista plagget Helli sydde till mig var en småblommig sommarklänning i blått. Kjolen hade en vidd av säkert fyra meter, en volang längst ner, v-format liv, samt rynkad front för tuttarna. Axelbanden var bara smala vita bomullsband. Det var min egen design som Helli sydde enligt mina önskemål. Den klänningen hade jag på avslutningen i sjunde klass.
Som de trogna kunder vi var så hade vi vissa fördelar. Det anordnades mannekänguppvisningar i Bygdegården någon gång om året, och jag blev tillfrågad om jag ville gå mannekäng för Hellimodeller. Jag och ett par stycken till fick visa upp oss på Frinnaryds Catwalk och sälja Hellis barnkläder. Det var det hon sydde mest. Sen var det några klädesaffärer i Aneby som visade upp sina kreationer med vuxna frinnarydsdamer. Vi var så flotta! Som tack för hjälpen fick vi behålla ett av plaggen. Jag valde en rosarutig klänning med puffärmar och klockkjol, och det fick bli min avslutningsklänning i andra klass. Den var riktigt söt, tycker jag än idag.
Helli hade inte bara syateljé i Frinnaryd. Hon höll också Frinnaryds kvinnor i arbete. Ett sätt var faktiskt riktigt arbete. Åtminstone min mamma hjälpte Helli med att zickzacka klädesdelar som ärmar, framstycken, bakstycken, fickor, kragar osv. För att kunna göra det rätt fick mamma också låna en symaskin av henne. Som jag nämnde innan så var det inte vilken liten hobbymaskin som helst, utan riktiga doningar. Maskinen stod i det rum som mamma och jag delade i mormors och morfars hus. Den var stor som ett kräk och vägde också som ett kräk. Det var nästan så man hade behövt förstärka golvet för att inte eländet skulle braka rakt igenom. Denna maskin hade ett speciellt ljud. Motorn fick liksom gå igång och arbeta på egen hand. Sen sydde man som vanligt, men jag minns bara den susande motorn. När mamma hade sytt klart och stängt av monstret till symaskin så dånade motorn i säkert tio minuter till innan den till slut tystnade. Tror inte det gav så mycket pengar, men det var en hjälp till Helli och lite extraklirr i kassan.
Ett annat sätt att hålla kvinnorna upptagna i byn var sykurser. Helli startade sykurs i en gammal lokal som fanns mitt i byn. Vet inte vad det var för ett hus egentligen, ingen bodde där och det användes knappt. Men det finns kvar ännu. Fast det var bara första kursen som hölls där, sedan var det bygdegården som gällde. Jag var med där ganska många gånger. Har för mig det var på måndagkvällar. Hit fick man dock ha med sig sin egen symaskin. Mamma hade en gammal vit Husqvarna, vilken hon sitt humör troget hotat med att kasta ut genom fönstret för att den stackaren inte sydde som hon ville. Kan det ha varit ett handhavandefel...? Den brukade alltid lyda mig när jag lånade den. Hur som helst, det var på sykursen jag lärde mig dricka te. Kaffe kunde jag ju inte dricka, det var ju för vuxna. Jag minns inte så mycket vad mamma sydde på de där kurserna, men ett par alster kommer jag ihåg. Hon sydde en mörkgrön lodenrock till sig själv och en röd långklänning till mig. Den klänningen hade jag i kyrkan på julbönen vid säkert ett par tillfällen. Den var faktiskt riktigt fin.
Helli ville med tiden dra ner på verksamheten. Parallellt med egna kollektioner så sydde hon på beställning. Det var bara att köpa tyg och leverera idéer så sydde hon. Då var det inte längre ingång genom garageporten, utan balkongdörren bredvid. Sen tog hon mått, ritade mönster, och vips så hade man en kavaj, ett par thermobyxor eller en sommarklänning. Man kunde också göra bottenköp i någon affär och sen gå till Helli för ändring. Jag tror hon var rätt upptagen, vår kära finska modedirektris. Hon var duktig och hon höll tiden. Sa hon att det skulle vara klart på tisdag så var det klart på tisdag.
Hellis hus finns kvar i Frinnaryd, men inte Helli själv. Jag minns inte om hennes man gick bort eller om de skilde sig, men något hände. Jag själv lämnade Frinnaryd när byn började bli sjuk, och det som fanns kvar när jag försvann hade försvunnit när jag kom tillbaka. Sorgligt, men så blir det... Det sista plagget Helli sydde till mig var en småblommig sommarklänning i blått. Kjolen hade en vidd av säkert fyra meter, en volang längst ner, v-format liv, samt rynkad front för tuttarna. Axelbanden var bara smala vita bomullsband. Det var min egen design som Helli sydde enligt mina önskemål. Den klänningen hade jag på avslutningen i sjunde klass.
 |
| Mammas alster på sykursen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar