Reality - Kåseri Juni

Juni 2018

Sommarvärmen som var kvar sen maj månad fortsatte även i juni.  Det blev fortsatta uteluncher på jobb och till och med den nitiska luftkonditioneringen på kontoret kröp ihop och rullade iväg.  Det var faktiskt en fröjd att få sitta och svettas lite på sin stol, för det mesta är det ylletröjor som gäller på det stället.  Det öppnades korsdrag och fläktades med papper så gott det hanns med, men till slut var det någon som tröttnade och ringde fastighet.  Det skulle hon eller han aldrig ha gjort!  Nu satt man där igen omgiven av pingviner och med sedvanliga varma tröjor på sig.  Men vi fortsatte öppna fönster - för att släppa in lite värme i frysboxen till kontor!  Det hjälpte faktiskt...

Det finns ett långt utdraget lidande i mitt liv just nu.  Det är så outhärdligt att jag inte vet vart jag ska bli av, jag vet bara att jag vill bort från det.  Men det finns ingenstans att ta vägen, ingenstans att fly. För det finns överallt.  Det kallas fotbolls-VM!  Hemska tillställning!  Det är på alla TV-kanaler, på alla löpsedlar, på alla radiokanaler, smyger sig in i alla program och till och med reklamen anspelar på eländet.  Och att zappa runt bland övriga TV-kanaler är ju inte lönt, de är ju mutade av fotbollsfolket att bara sända skräp-TV.  Ska man få se något så får man ta sig till Discovery, TLC, History Channel och liknande, de begriper bättre.  De begriper att det finns vanliga människor som helt enkelt vill slippa fotbollshysterin!  Men vi har ingenstans att ta vägen...  Alltså, inte ens mitt arbete är en säker plats längre.  Jag är kanske inte så duktig på matte, men 1+1=2.  Tillgång till TV+unga grabbar=fotbollstittande.  Rätta mig om jag har fel, men när man är på sitt jobb ska man väl ändå sköta det man har betalt för.  Inte fasen betalar arbetsgivaren dig för att sitta och glo på TV?! Men för allt del, om det ska vara på det viset så kan jag ju dra igång TV:n när det är VM i hästhoppning eller konståkning.  Om det nu hade varit så att min arbetsmoral varit så undermålig, vill säga.  Nej, när jag är på mitt jobb så jobbar jag, TV och andra intressen har sin givna plats på fritiden.

När man ändå är på ämnet TV.  Jag såg Uppdrag granskning för ett par veckor sedan, handlade om #metoo och vad det kan ställa till med.  Jag har full förståelse för att människor, och då främst kvinnor, kan känna sig kränkta och orättvist behandlade av män som inte varit rädda för att utnyttja och missbruka och trampa rakt över dem, men det ger dem inte rätten att fördärva andra människors liv.  Fredrik Virtanen medgav att han varit ett svin som gått över flera gränser, men han förnekade våldtäkt.  Och av de inspelningar av intervjuer som återgavs i programmet så gav damerna där inte något vidare intryck.  Alla fick komma till tals, vilket är standard i ett demokratiskt samhälle. Men metoorörelsen är inte någon demokrati - det är en diktatur.  För det blev ju så klart ett förfärligt liv på dem när Uppdrag granskning verkade ta Virtanens parti.  Så var det ju inte, men man hör ju det man vill höra.  Hur vågade någon ifrågasätta deras auktoritet?!  Nu är det sista dagen i juni och det lallas fortfarande om detta...  Tala om långsinthet. 

Att folk är korkade har inte undgått mig.  Hur utsuddad gränsen för hur dum man är tillåten att vara har jag dock inte riktigt varit medveten om.  Är det jag som är korkad här, eller...?  När man läser i tidningen och hör på nyheterna att folk faktiskt blir irriterade på ambulanser och brandbilar som behöver komma fram där de har ställt sina bilar, att de mer eller mindre vägrar flytta bilarna.  Och att de sen hellre står och filmar bilolyckor och drunkningstillbud istället för att hjälpa till, nästan kryper in i ambulanserna för att få en bild av den stackaren som ligger därinne.  Alltså, jag som trodde att de mest korkade krockade i tittköer...  Plötsligt flyttar dessa idioter upp ett pinnhål.  Det är bara såhär att det går inte in i mitt huvud HUR KORKADE MÄNNISKOR ÄR!!!  Men varför inte, när min käre exemplariske son övningskör och får nyttiga lektioner varje tillfälle han är ute i den skånska trafiken. Lektioner i hur man INTE ska bete sig i trafiken.  Och folk fortsätter lämna barn och hundar i varma bilar så de kokas levande i hundragradig värme.  Och folk kommer fortsätta släppa ut sina sommarkatter när de återvänder till stan i höst, låta dem långsamt plågas till döds.  Det finns med andra ord gott om idioter.  Vi är omgivna av dem!  Det påminner mig om att jag måste köpa den boken...

Nu har jag nog trampat någon på tårna, för jag har varit sjuk.  Då talar jag inte om en vanlig förkylning, utan något helt annat.  Vill inte gå närmare in på vad det var, men det var sannerligen inte roligt.  Jag hade känt mig lite kymig en tid, men ignorerat tecknen och försökt bota mig själv så långt det var möjligt.  Men sen kom febertoppar och då blev ett läkarbesök oundvikligt.  Så jag förvarnade kollegorna att jag kanske inte skulle vara på kontoret före lunch i måndags.  Söndagkvällen avslutades med hög feber och värk och orolig sömn i både TV-soffa och säng.  Stackars dotter, vi som skulle fira hennes födelsedag...  Måndag morgon blev det läkarbesök efter 2,5 timmar i telefonkö!  Tur det finns möjlighet att bli uppringd...  Diagnosen ställdes inte helt oväntat i överensstämmelse med min egen, och det blev till att lunka över till andra sidan och hämta ut recept på antibiotika.  Men först skulle jag ha apelsinjuice!  Det var som att vara nygravid med "cravings".  Men först medicin - trodde jag.  Där låg inget recept till mig.  Sen blev det ett par nya turer till vårdcentralen innan jag till slut stegade in på apoteket med ett gult pappersrecept i handen.  Och av kön på apoteket att döma så var jag inte den enda som råkat ut för Läkargruppens transmissionshaveri.  Det blev inget jobb på måndagen.  Inte heller tisdag, onsdag eller torsdag.  Det blev soffläge, bok, korsord och även en gratis fotokurs när febern krupit ner.  Men fy så segt detta har varit!  Det har tagit nästan en hel vecka att känna sig återställd och som vanligt igen.  Aptiten har lyst med sin frånvaro och jag har druckit alldeles för lite.  Febern har åkt hiss i flera dagar, och ibland har jag haft så ont att jag knappt kunnat gå.  Och det ultimata tecknet på allvarlig sjukdom:  Jag drack ett halvt litet glas coca-cola...


Film:  Dum & Dummare 

Inte van vid att vara sjuk...