Helgon i min kyrka
Ikväll var en fin kväll i min fina kyrka. Kan ju bara bli på ett sätt när det tänds ljus och det börjar bli mörkt därute. Min vana trogen att gå till kyrkan en gång i veckan tog sig väl ut just den här kvällen. Det var högtid, och jag visste det skulle bli mycket folk, det brukar det bli vid högtider. För omväxlings skull gick jag lite tidigare till kyrkan just ikväll, för det var rosenkransbön för avlidna en halvtimme före mässan. Kunde ju vara lite meditativt, tänkte jag. Jag har bett Rosenkransen många gånger och gör det regelbundet, men aldrig i grupp. Det är inte helt enkelt, det finns många varianter, och jag har aldrig varit helt säker på att jag gjort rätt på alla punkter. Men där fick jag det bekräftat: Jag har gjort rätt men inte helt på alla punkter. Att be en Ave Maria för varje kula och en välsignelse och Fader Vår för varje ensam kula, det är ju inte så svårt, men de olika mysterierna... Hur får man till dem...? Det löste kyrkoherden. Vet inte om det är tanken att man ska läsa de texter som hör ihop med mysterierna på samma sätt som kyrkoherden gjorde, men man ska ha dem i åtanke i alla fall. Dem får jag nog läsa mig till.
En vacker och behaglig start på kvällens mässa. Det var en hel del som kom för att be Rosenkransen, men kyrkan fylldes på till Mässan. Trevligt, men jag kan inte låta bli att förundra mig över alla olika människor. Någon har ofta en vit spetsslöja över håret, vanligt i Sydeuropa. Detta känns så respektfullt, jag gillar det. Inte min grej att själv ha kanske, åtminstone inte än. Men jag gillar det, fint och kvinnligt. Sen har vi de som glömmer att man inte ska ägna sig åt mobilsnack i kyrkan. Jag skojar inte, där var minst tre olika mobilsignaler som ringde mellan rosenkransen och mässan. De flesta brukar så snabbt som möjligt försöka stänga av telefonen medan resten av besökarnas onda ögon vilar på just denna paria. Men inte en av dagens gärningspersoner. Nej, hon tog fram telefonen och svarade i den och satt där och pratade! När det ringde satt hon på knä och bad. Det var inte någon viktig bön tydligen, om den kunde avbrytas för mobilsnack... Och snett framför mig satt en dam och läste på mobilen mitt under mässan. När jag i mitt stilla sinne ondgjort mig över denna respektlöshet så slog det mig att hon kanhända följde mässordningen i mobilen istället för i "Cecilia". Såg lite konstigt ut, men fiffigt om det nu var så. Sen är det det här med små barns vara eller icke vara i en kyrka. Jesus älskade barnen, han ville att de skulle få komma till Honom. Därför har jag lite svårt att riktigt irritera mig på skrikande och springande och stojande barn under mässan. Samtidigt vill jag kunna höra vad prästen säger, sitta i lugn och ro och koppla av och lyssna. Det är helt omöjligt med små elaka dvärgar i närheten. Det finns familjemässor, där är det ok att ha med de små. Den livligaste av knattarna ikväll blev nästan kvävd av sin mor till slut, hörde honom yla i en jackärm ute i vapenhuset... Barnen får inte ut så mycket av ett kyrkobesök, de tycker det är olidligt tråkigt. Det är betydligt roligare att testa akustiken i byggnaden, till de flestas förtret. Och hur mycket får föräldrarna ut av mässan? Inte något alls skulle jag vilja säga. Det fanns en anledning till att det inte blev så många kyrkobesök när mina barn var små...
Även Katolska kyrkan börjar bli lite uppkopplad. Förutom då att församlingen gör sitt bästa att hålla telefonkulturen levande i bänkarna så kan även prästerna rocka loss. Kyrkoherden berättade om en app man kunde ladda ner - "ett helgon om dagen". Man skulle alltså ha helgonen i mobilen och läsa om dem och bekanta sig med dem. Fräckt! Jag kollade precis i appstore, men inte fanns där några helgon. En katolsk bibel hittade jag, kanske det var den han menade. Får forska vidare i det där. Och kollekthåven gick runt ikväll, och det var lite pinsamt att inte ha något att lägga i den. Det var fler som inte hade, såg jag. Är det ens lönt att ha en sån håv nu för tiden? Kyrkan har swish, så det är inte nödvändigt att slänga kontanter i håven eller kassaskrinet om man vill köpa votivljus eller böcker. Och swish har ju alla. Eller...? Nej, inte jag! Så jag kunde inte ge kollekt och jag kunde inte köpa votivljus. Ska jag känna mig snål, dum eller...? Det kändes lite i hjärtat att inte kunna tända ljus, men jag satt där och bad för dem och tänkte på dem. Tror de var ok med det...
Allhelgonadagen... En dag att minnas sina kära som inte längre finns i livet. Tiderna förändras, människor försvinner. Många tankar gick till mina älskade morföräldrar som präglade hela min barndom. Jag är dem så outsägligt tacksam för att de fanns där för mig. De gjorde min barndom till en juvel värd att bevara väl gömd i alla evigheters evighet. Men i min tro genom det min älskade kyrka står för så vet jag att dessa två fina människor är mina ledsagare, vart jag än går. De är mina skyddsänglar, de vakar över mig och tar hand om mig och stöttar mig i livet. De hjälper mig att minnas allt det goda, allt det fina. För det var sådana de var, de tyckte om när man var glad och positiv. De gav mig så mycket. Det minsta jag kan göra är att be Rosenkransen på Allhelgonadagen, för dem och för alla de älskade döda jag vill minnas.
Sov i ro - änglar i livet, änglar efter livet...
 |
| En ängel mitt ibland oss Bild från internet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar