Pippi på pippi
När jag var barn älskade jag kyckling. Mormors stekta kyckling med kryddat och krispigt skinn var den absolut ultimata söndagsmiddagen. Sen med tiden kom vilda signaler om att skinnet skulle man inte äta, det var onyttigt. Det struntade jag i! Jag har alltid struntat i sådana där fåniga larm, så länge det inte är uppenbart giftigt så äter jag ändå och ser glad ut. Men tyvärr har andra tagit det till sig, så när jag blir bjuden på kyckling så är det till 99 % utan skinn. Tråkigt! Och det har fått mig att tröttna på kyckling och tycka det är tråkig mat. Köttet är torrt och smaklöst och kräver en hel del annan behandling för att överhuvudtaget gå att äta.
Det finns ännu en anledning att vara försiktig med kyckling - salmonellarisken. Dansk kyckling är ökänd för detta fenomen. Så jag äter aldrig kyckling ute, eftersom jag inte vet var den kommer ifrån. Det hade jag inte gjort ändå, jag vill ha svenskt kött. Men det är inte alltid jag kan välja. När jag är ute och dömer så bjuds det ofta på kyckling till lunch, nästan varje gång faktiskt. Kan jag välja något annat så gör jag, men när det inte går... Sist verkade det som att någon eller något ville tvinga i mig kyckling som jag i vanlig ordning inte ville ha. Innan har jag bara yppat min avsmak för detta fjäderfä hemma, men nu har jag även i domarkretsar börjat dela med mig av mina antikänslor för kuckeliku bambino. Så när höstens sista tävlings sista dag närmade sig lunch såg jag fram emot en god vegetarisk rätt som dagen innan. Där kunde jag ju klia mig... På bänken stod ett gäng vita styroplastlådor innehållandes - kyckling!! Jag hade svårt för att dölja min besvikelse. Särskilt som det faktiskt var skinn på fågeln. Kunde ju varit hur gott som helst... Men när jag precis som förra gången riskerade att behöva äta halal, så frågade jag var maten kom ifrån. "Nåt arabiskt ställe" blev svaret, så det var ju enkelt. "Någon som vill ha en extra bit kyckling?" frågade jag. "Äter du inte halal?" blev frågan från han som fick min kyckling. Eftersom jag inte orkade ge mig in i några religiösa diskussioner med mina domarkollegor just då och därmed skapa konstig stämning, så svarade jag bara uppgivet att jag är så trött på kyckling. Det var ju förvisso sant, men jag hade ätit den om jag visste att den inte var halalslaktad. Så ja, svaret är att jag inte äter halal! Jag är inte muslim, jag är kristen, och jag är djurvän. Jag äter kött, men djuret ska inte dö på ett inhumant sätt. Och kom inte med något dravel om att man inte får slakta så i Sverige, det handlar bara om att det står en imam och läser en bön vid slakten. Men det räcker för att jag inte ska äta halal, jag lyssnar på präster, inte imamer. Dessutom finns det import... Så min lunch den här dagen bestod av ris och vatten. Jättegott...
Middagen hemma skulle bestå av pizza. Bara tanken gjorde att det vattnades i munnen på mig. En calzone med champinjoner skulle sitta fint tänkte jag och kastade mig över telefonen och beställde läckerheterna till oss. Sonen, som då fortfarande tycker det är roligt att köra bil, hämtade pizzorna medan jag glad i hågen dukade till oss. Lite fundersam blev jag dock när jag såg att alla tre kartongerna var platta. Hur ser min calzone ut tänkte jag med onda aningar om att jag fått fel pizza. Och fel var det big time! Pizzan jag fått istället var fulldekorerad med - KYCKLING!!
Ett telefonsamtal och sonen var på väg i bilen för att byta min pizza...
Musik: "Psycho Chicken" med The Fools
 |
Inte min middag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar