Maj 2019
Som vanligt började den här månaden med ett demonstrationståg. Ja, inte för min del, att demonstrera är inte min grej. Däremot är det en fundamental rättighet för alla och den rättigheten omfattar även extremister. Man kan tycka vad man vill om extrema åsikter oavsett vilken typ av extremism det handlar om. Åsikter kan man aldrig plocka av eller ta ifrån en människa, åsikter är en personlig övertygelse. Motdemonstranter brukar försöka detta och ställer oftast till mer problem än demonstranterna själva. Inte lätt det där med demokrati. I årets 1 maj-tåg fick någon för sig att skandera något som antydde judehat (läs SSU) i palestinafrågan. Kritiken lät ju inte vänta på sig, med all rätt skulle jag vilja säga. Då tänker jag på forumet, för 1 maj är arbetarrörelsens dag, inte ett tillfälle då man ska demonstrera för eller emot utrikespolitik. Man kan demonstrera för högre lön för låglöneyrken till exempel, det är vad 1 maj handlar om. Palestinafrågan kan man diskutera någon annanstans, och ska jag vara ärlig så tycker inte jag det är på sin plats för SSU att ta ställning i den frågan överhuvudtaget. Arbetare finns bland alla folk, så alla ska känna sig välkomna i en politisk organisation där målet är att kämpa för bättre arbetsvillkor. Eller har jag missat något...?
Jag vill inte att detta ska vara en politisk blogg, så innan jag irrar bort mig ännu mer så fortsätter jag med andra eländen. Eurovision... Ja, alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska kommentera här, för det här året kan jag inte minnas några riktiga kalkoner. Kalkonen från förra året fanns ju med på ett alltför stort hörn förstås, men lyckligtvis inte i startfältet. Möjligtvis på landningsbanan. Hon kunde blivit pilot på riktigt, då hade vi sluppit höra henne kackla. De flesta låtar gick att lyssna på, även om en del var direkt pinsamma (ta Island t ex). Australien var lite kul, tre damer på varsin svängande vajer 9 meter upp i luften med en låt som handlade om förlossningsdepressioner...? Hmm, vad återstår att sjunga om egentligen? ESC är ju numera ett forum för politiska åsikter (här också alltså), och bara stå rakt upp och ner och sjunga om blommor och bin är ett minne blott. Men det ska man inte heller säga, Portugal körde den varianten för inte så länge sen och det gick hem i stugorna. Det tyckte jag var bra! Uppenbarligen fler med mig, annars hade de ju inte vunnit... Så tydligen finns det fler därute som är trötta på all galen koreografi som tar fokus från låten som ju är den som tävlar egentligen. Eller...? Man kan tro det handlar om koreografi och bakgrund, pyroteknik och rinnande vatten, glitter och glamour, osannolika kreationer eller nästan inga kläder alls. Vad hjälper det om låten är kass kan jag tycka, men det har vi ju sett i en del fall att det tydligen hjälper en hel massa... Men det var ju inte bara okända stjärnor som var med i årets uppsättning, även en superstjärna tittade förbi - Madonna. Wow, tänkte jag och kände att jag var tvungen att hålla mig vaken så jag fick se henne uppträda. Jag har alltid tyckt att hon är duktig, har en fin röst och förmåga att förnya sig. Den här gången blev jag besviken. Hon var utspökad i någon rymdkreation, sjöng falskt och kunde knappt röra sig. Dessutom var hon plufsig i ansiktet. Alltså, tala om förfall! Får mig bara att undra om hon är sjuk... Någon ungdom är hon ju inte längre, men hon liknade mest en otymplig och fet gammal kärring med tonvis av spackel, hakpåse, 25 kilo i viktökning, och en gammal och värkande kropp. Vad har hänt?! Jag hoppas verkligen att det var utstyrseln som fick henne oförmögen att röra sig annat än att långsamt först gå ner i en trappa och sen upp igen i takt med en annan låt samtidigt som rösten vägrade hitta rätt toner i Like A Prayer. Annars är det så man börjar misstänka MS eller något liknande... Men hur recensenterna kunnat kalla hennes insats en succé är mig en fullständig gåta. Eller är det helt enkelt så att Madonna är "untouchable"...
På månadens sista dag lyckades en 27-årig man omkomma i trafiken, ihjälkörd på en eldriven sparkcykel. Tragiskt givetvis! Han lyckades dessutom med konststycket att bli ett år yngre under natten, så i morse var han bara 26. Det där var en parentes, men jag kunde inte låta bli... Hur som helst, vad ska man nu göra för att förhindra att det händer igen? Tja, man kan bygga ut cykelbanorna. Så kanske man kan bygga en egen fil för eldrivna sparkcyklar, främst i innerstäderna. Speglar i kurvor, skyltar, en hel massa annat. Man kan göra vad som är så populärt i det här landet - bygga bort problemen, skapa nya lagar, uppfinna fler skydd så skadorna blir mindre. Men man glömmer kärnan, roten till allt ont: Det personliga ansvaret! När ska folk lära sig att använda insidan av huvudet mer än att föra in köttbullarna i? Istället för att lägga ansvaret på alla myndigheter, företag, instanser, bla bla så kanske man skulle ta och fundera över vad man själv kan göra? För till syvende och sist så är det bara en själv som kan påverka. I en ålder av den ultimata egocentrismen så är det så klart en utopi att tro att folk skulle kunna börja lägga ansvaret på sig själva istället för på alla andra, men man kan ju få drömma lite. Vad kan man göra för att undvika trafiksituationer där man riskerar att skada både sig själv och andra? Om man nu inte bryr sig om andra så kan bry sig om sig själv resultera i att det går bra även för den andra parten. Istället för att trampa gasen i botten och tro att man är osårbar så kan man istället sakta ner lite, för det kan komma någon från ett annat håll. Men varför är det så farligt att nämna detta i diskussionen? Är det en öm tå att påpeka att folk inte har något trafikvett? Eller att folk i största allmänhet skäller på kommunen istället för att ta egna initiativ? Nej, cykel och allt liknande i all ära, visst är det bra för både miljö och kropp. Men det är inte bra när man bara susar fram utan att bry sig ett dugg om omgivningen. Här är cykelbana, här kommer jag! Om man nu använder cykelbanan alls... När jag är ute och kör bil så är jag livrädd för att passera övergångsställen och cykelöverfarter. Cyklisterna kommer från ingenstans, far fram betydligt fortare än jag, och om jag råkat börja köra så åker jag på både en knuten näve och det onda ögat. Känner mig helt rättslös bland dessa fartdårar. Nej, ställ krav på cyklister och sparkare, kanske är det dags att införa körkort för cyklister.
Jag har lärt mig ett nytt yrke. Jag ska nog bli stensättare. Vi har nämligen lagt ny sten samt lagt om lite sten på framsidan av huset, samtidigt som vi även lagt ett nytt trädäck. Stiligt som tusan! Så jag har lyft sten, skrapat sten, lagt sten, skyfflat stenmjöl, rullat stenmjöl, strött stenmjöl, grävt, rullat jord, och en hel massa annat. Ingen ro, ingen vila. Och det sa pang i ryggen ett par gången dessutom, så kom inte och säg att jag inte ansträngt mig till det yttersta. Jag måste säga att all ansträngning känns värt slitet, det blev en helt ny trädgård.
Musik: Working class hero med Greenday
 |
| Skottkärran - bästa kompisen för detta |
 |
| Trädäck in spe |
 |
| Börjar likna något |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar