onsdag 26 februari 2020

Inspiration - I natt jag drömde

Min tid är nu


I natt har jag delat matta med Hedda Stiernstedt.  Låter konstigt, javisst.  Drömmen om henne var också konstig...

Jag var i Ljungenskolans sporthall för att träna.  Det var dock inte ledigt i hallen, och i verkliga livet var detta inget ovanligt.  Det hände titt som tätt att där var annan aktivitet och ingen hade meddelat oss (min taekwondogrupp).  I drömmen var det någon sorts loppis i hallen, typ en outlet, med bara kläder.  Det låg
kläder slängda överallt, där var klädställningar med kläder slarvigt upphängda på galgar.  Med andra ord såg det ut som en kaotisk rea där folk rivit och slitit ohämmat i plaggen.  Utmed ribbstolarna låg tjockmattan utslängd, och det var här jag och Hedda Stiernstedt krupit in under en filt och gömt oss från kaoset utanför.  Och ute i hallen fanns för mig både kända och okända ansikten, nya som gamla.  Det fanns även en ryggtavla på en gammal vän som inte längre är min vän.  "Gå du, jag vill aldrig se dig mer", tänkte jag om denna fd kompis.

Så hur tolkar vi nu detta?  I verkligheten var jag faktiskt på klubben igår för att ställa upp på en fotografering.  Jag var tveksam till det redan från början eftersom jag inte längre tränar, men kompisarna ser det ju inte så.  Det var roligt att se dem igen, men det rev upp en massa blandade känslor.  Kaos i huvudet...  Sen ville jag bara gömma mig.  Men Hedda kan jag inte få in någonstans...


Hedda Stiernstedt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar