Morocco Revisited
Jag befann mig i ett stort hus, kändes gammalt och kallt, stora rum med stenväggar målade i terrakottarött. Barnen var med, men jag tror inte maken var det. Däremot en del kompisar från folkhögskoletiden. Jag satt i en gammal soffa med barnen på varsin sida om mig. Sonen satt till vänster, kanske i sjuårsåldern. Dottern låg till höger om mig, hade kurat ihop sig under en mörk filt, som om hon frös och mådde dåligt. Hon var dock i samma ålder som hon är nu.
Det kändes som om vi höll på att planera något, jag och kompisarna. En resa till Agadir i Marocko. Det blev ju drömlikt panikartat och ingenting funkade, precis som vanligt. Jag letade efter min handväska där jag hade alla väsentliga tillhörigheter såsom pengar, pass och biljetter. Vi hade tagit oss så långt som till dotterns lägenhet i Malmö, var vi hade varit innan har jag inte en aning om, men inte var det Malmö i alla fall. Jag skulle leta efter väskan där också, men det blev inte så. Istället sa jag till kompisarna de kunde åka utan mig. Det var inte lönt att leta, väskan var borta. Det gjorde ingenting, jag hade ju varit i Agadir innan. Två gånger faktiskt. I verkligheten är det tre, men spela roll...
Och jag vet inte hur det gick, för väckarklockan ringde mig.
Strandpromenaden i Agadir |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar