Reality - Nu är det personligt

 Förfallet är totalt

Ja, det känns verkligen som att förfallet är fullständigt.  Från att ha varit förskonad från hemarbete så finns för tillfället få andra alternativ.  Korttidspermittering är ett minne blott, och nu är nya semesterperioder påbörjade.  Men vi utrustades till slut med laptops...  Vår ledning föll till föga för utvecklingen och insåg till slut att stationära datorer nog passar bäst till CAD och liknande.  Och vad kan man göra när man har laptops?  Jo, jobba hemifrån!  Hurra eller buhu, svårt att säga vilket.  Ibland är det si och ibland är det så. Fördelarna är många - jag behöver inte slåss i trafiken varenda morgon och eftermiddag, jag sparar bränsle och därmed miljön, jag kan själv styra vilket oväsen jag vill ha runt omkring mig, jag kan ta lite sovmorgon, jag kan ta lunchpromenader i en trevligare miljö än den jag jobbar i (trafikerade vägar åt alla håll och kanter), jag behöver inte lägga makeup, jag har inte samma krav på klädkod.  Faktiskt så är det största bekymret vilka mjukisbyxor jag ska ha på mig!  Det gör liksom inget att de skönaste mjukisbyxorna har ett stort hål på knäet, det är ju ingen som ser...  Luktegott...?  Äsch, vem skulle känna den lukten?  Lite roll-on under armarna för den egna fräschhetens skull räcker alldeles utmärkt.  Smycken...?  Vigselringar och halskedja är så gott som fastvuxna så de är ett stående inslag, men allt annat pryder sin plats i smyckeasken.  De få gånger jag utökar bärandet av smycken så känns fingrarna pråliga och örsnibbarna svullnar, rodnar och ömmar efter veckor av utebliven användning av örhängen.  Och jag älskar tystnaden omkring mig!  Jag är inte en person som trivs i kontorslandskap, det är alldeles för stökigt.  Och jag har märkt hur stress och irritation successivt har runnit av mig och jag har blivit lugnare och snällare och betydligt mer tålmodig.  Bättre för alla!  Så vad är då nackdelen?  Den sociala biten, så klart!  Visst pratar man med kollegorna på telefon nästan varje dag, visst pratar man med kunder och leverantörer nästan varje dag, men varken telefoner eller Teams kan nånsin ersätta ansikte mot ansikte...  Så därför dyker jag upp som gumman i lådan på kontoret ibland.  Man måste ju bevaka sina intressen...

Det pratas om tredje vågen...  Det har pratats om tredje vågen länge.  Som om vi kommit ur andra vågen. När gjorde vi det i så fall?  Vi springer fortfarande omkring med munskydd och på behörigt avstånd från varandra.  Vi står fortfarande snällt på klisterremsor och diverse dekaler på golven i butikerna.  Och får man vara fem personer i en butik, ja då är man fem personer i den butiken.  På restauranger får man sitta en person vid varje bord trots att man kanske är man och hustru.  Trevlig romantisk middag blir det:  "Hur smakar din biff, älskling?!!"  "Vad sa du, jag hörde inte?!!"  "Jo, jag sa...!!"  Ja, ni fattar.  Men på sportevenemang, kulturevenemang, i biografer och kyrkor, ja där handlar det inte om kvadratmeter, där gäller åtta personer.  Ingen trängsel i Globen direkt.  Hejaklackarna hörs nog inte ens...  Men nu kanske tredje vågen aldrig dyker upp för nu är vaccinen här!  Precis som någon sorts sjukvårdens Batman kommer de vitklädda med nålen i högsta hugg, redo att sätta sprutor i varenda arm.  Det känns som att de redan gjort det, för det går inte ett avsnitt av Rapport utan en injektion av en darrande arm.  Börjar bli tröttsamt och fantasilöst att titta på, kom med något nytt.  Och de ständiga kurvorna...  Graferna ändrar sig så klart, men nyhetsankarets uppläsning kunde lika gärna vara inläst på band för det låter likadant varenda kväll.  Suck...!  Och för sjutton gubbar, varför lär sig inte folk att man kan handla ensam?!  Varför måste mamma pappa barn åka och handla och trängas i en redan överbefolkad butik?  Hål i huvudet!!  Och varför kan inte studenter sluta festa ihop med femtio andra studenter?!  Och detta är våra blivande läkare, advokater, ingenjörer och allt annat fint man kan plugga till.  Undrar hur de i framtiden kommer se på sin studietid...  Kanske hur de struntade i restriktioner och bidrog till att pandemin dröjde sig kvar längre än nödvändigt och att fler sjuksköterskor gick på knäna och rakt in i väggen.  Bara för man måste supa och dansa i varandras lägenheter för det är det studenter gör...  Generalisering kanske, men efter att ha jobbat i Lund i nästan tio år så ger det mig lite rätt att tro att det är så det går till...

Annat förfall då...?  Nej, faktiskt inget.  Det handlar bara om att vi har fått en annan vardag.  Allt som vi tidigare har tagit för givet finns inte mer.  Vi kan inte gå ut och äta på restaurang hur och när vi känner för det.  Vi kan inte gå ut och roa oss heller (Bo Kasper får förhoppningsvis nu uppträda i oktober 2021), och vi kan knappt gå i kyrkan (men vi kan streama - ett utomordentligt alternativ!).  Åtta personer i en kyrka som lätt sväljer 300 pers känns väldigt lite, som om det inte ekar nog i bygget.  För att då inte nämna hockeymatcher och annat liknande.  Men eftersom polisen slipper hålla koll på fotbollshuliganer så blir ju andra brott (fortare) uppklarade så det kan ju aldrig vara en nackdel.  Kanske lär vi oss något vettigt ändå av detta?  Någon var rädd för att vi skulle bli mer själviska när pandemin är över, men det tror jag knappast är möjligt.  Så själviska och egocentriska som vi är som människor numera, det är omöjligt att bli ännu värre.  En del av oss kan däremot kanske ha blivit mindre själviska.  Många har ställt upp och hjälpt sina gamla grannar, sjuka vänner och släktingar osv, så förhoppningsvis kan det gå på det hållet istället.  Och naturen är lycklig!  Kraftigt reducerade utsläpp från flyget, båtarna, bilarna.  Skulle kanske vara en försämrad påverkan från pappersindustrin i så fall, efter allt dasspapper man fått tillverka...

Mys på hemmakontoret - fleecebyxor och ulltofflor

Trogen hejaklack - en förebild! (Bild från internet)