Inspiration - Fika

Kyrkkaffe 

Jag är inte direkt någon flitig besökare på kyrkkaffet.  Som det påbjuds så kommer jag till högmässan på fastande mage, så efter mässan kör jag direkt hem till frukostbordet.  Men jag har gjort ett par undantag vid avtackningar.  Dels var det en av våra präster som skulle vidare till nya utmaningar och nu senast var det vår organist som skulle pensionera sig efter lång och trogen tjänstgöring vid orgeln (och även kansliet, vilket jag faktiskt inte visste).  Då måste man ju rubba sina cirklar och vara med på evenemanget.  Men jag tror en av de främsta orsakerna till att jag avstår kyrkkaffe är att jag själv är lite osäker.  Är där någon jag känner lite mer, någon jag kan sätta mig hos?  Eller ska jag sitta för mig själv i ett hörn?  Jag är inte någon som vill tränga mig på, men krypa undan kan man inte heller göra.  Men vadå, det är kyrkkaffe, det löser sig av sig självt!  Jag valde ett par lämpliga offer att slå mig ner hos, och det blev hur bra som helst. Vips hade jag fyra nya bekantskaper. Och när jag på hemvägen minglade lite så hade jag pratat med ytterligare fem personer.  Förutom prat om ditt och datt så fick jag en hel del beröm för mina läsningar och mina inlägg i Församlingsbladet.  Det var så jag trippade på lätta fötter på väg ut till bilen.  

Wow, jag har fler vänner än jag trott…  

Fika med Kristus