Dreaming of the real world
Någon gång ibland sätter sig verkligheten på sömnen på ett eller annat sätt. En del påstår att det man drömmer inte har någon verklighetsförankring, men jag är av en annan åsikt. Vad påminner detta om tycker ni...?
Jag var på väg till tävling tillsammans med domarkåren. Vi var ganska många, men jag minns särskilt en från min klubbs systerklubb. Även min mamma var med på ett hörn. Jag vet inte var vi var, men det var någon form av boende och vi sprang och letade efter domarrummet. Det var trappor lite överallt, trånga hallar, avsatser, inga riktiga rum. Jag såg ingen förutom min domarkollega, och han sa till mig att skynda mig för vi var sena. Vi hade varit sena hela tiden och jag hade inte haft tid att packa några saker. Det lilla jag hade tagit med mig var egentligen helt oviktigt i tävlingssammanhang, och vi hade så bråttom att jag inte ens hade packat ner sakerna i någon väska, utan jag hade dem i handen - mina käraste smycken, framför allt örhängena jag fick som morgongåva av min man. Men en väska hade jag och i den väskan hade jag en liten svart och vit katt. Så där sprang jag efter domarkollegan med mina örhängen i handen och väskan med katten. När jag väl hade styr på dessa ting så var mina domarkollegor borta och jag vet inte vart de blev av. Alla var borta, även personalen i huset där vi var. Jag var helt ensam med mina örhängen och min katt...
 |
| Morgongåvan, i kärlekens tecken |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar