Juli 2016
Man ska ju aldrig gnälla, heter det. Men den här månaden började allt annat än bra. Vetskapen om att jag snart skulle ha semester och dessutom resa bort några dagar var ju det positiva, men ibland kan man känna att någon därnere (för det kan ju inte vara däruppe) tycker att vägen dit inte ska vara enkel. Och vad hittar Någon på då? Jo, det ordnas till en vattenläcka i gatan sådär på en söndag. Precis i skarven mellan gatan och vår stenbelagda garageuppfart bubblade det som en isländsk geysir. Jag bara stod och väntade på den annalkande fontänen. Alltså, det var inte läge att ordna till en vattenläcka just den här helgen, där låg några högar med tvätt på golvet i tvättstugan, och de flesta av dem behövde vara klara innan lördag då det skulle packas inför vår lilla resa på söndagen. Men även om man är van vid att fixa det mesta själv så fick ju kommunen komma ut och göra nya hål i gatan. Suck, det var den söndagsron... Men innan kvällen var slut så hade åtminstone någon hög i tvättstugan försvunnit.
En olycka kommer ju sällan ensam, heter det. Det gjorde den inte heller hemma hos mig. Min lediga måndag blev inte så lugn och ledig som jag hade tänkt mig. En maskin tvätt och sen gav tvättmaskinen upp. Den hade nog levt på konstgjord andning ett tag av diverse dofter att döma, men så länge den flåsade så levde den. Men den bör kunna centrifugera... Den avled mitt i ett program, precis innan den skulle skulle börja springa fort. Blotta tanken fick den väl att falla död ner... Samtalet till tvättmaskinssjukhuset renderade i ett nytt köp, då en stackars åttaåring inte var lönt att lägga så mycket pengar och energi på. En utgift jag inte direkt budgeterat med såhär innan semestern... Påminn mig att starta ett konto för tvättmaskinen. Precis som jag behöver ha ett konto för optikern, diskmaskinen, bilen... Så gammal kompis ut, ny kompis in. Tung som ett kräk men enligt dottern rena "high-tech". Nu ska hon bara lära sig att när hon tvättar så funkar det att blanda hennes kläder med resten av familjens...
Sista veckan på jobb, fyra dagar kvar. Under den veckan skulle man genomlida fullständig förvirring, inte bara från en själv. Juli månad, mycket aktivitet på alla plan. Min egen förvirring när den packade frukosten och lunchen stod kvar hemma på golvet i hallen istället för på golvet i bilen på väg till jobb tillsammans med mig. Eller när min nya blåtand (har glömt vilken i ordningen) behagade ligga någon annanstans än där jag minns att jag lagt den. Och alla milslånga köer på E6 pga en hästtävling som börjar bli tjatig nu. Samma visa varje år: Festande och supande natten igenom (fattar inte hur de klarar att rida dagen efter), grannar som klagar för de inte kan sova på en hel vecka medan detta spektakel pågår. Som gammal ryttare och även besökare på Falsterbo Horseshow men granne med en stureplanwannabe håller jag med de stackarna som inte kan sova under den här veckan. Istället borde hästfolket föregå med exemplet att idrott och alkohol inte är förenligt... Men såvitt jag vet var det ingen som blev vare sig våldtagen eller kränkt under själva tävlingen, vilket ju har hänt på diverse festivaler under sommaren. Det var ju bra! Att bli såld som slav på en vikingamarknad kan kanske uppfattas som kränkande för somliga, personligen måste jag säga att hade det varit jag så hade jag spelat med och tagit det för vad det var - en kul grej. Våldtäktsmän har jag dock inte den minsta förståelse för. De borde hängas upp i det redskap de använder för att kränka flickor och kvinnor - offentligt på torget, så vem som helst kan gå förbi och spotta eller sparka på dem. Kanske något för vikingamarknaden...?
Inte heller har jag något förbarmande med terrorister. Lyckligtvis har ingen civiliserad människa heller det. Galningen som mejade ner människor i Nice fick plikta med sitt liv ganska genast. Det gjorde även skytten i München, en annan typ av terror. Dessa dåd duggar så tätt att man snart kan säga "inget nämnt, inget glömt". Om det vore möjligt att bota alla dessa dårar från sina sjukdomar (för visst är de sjuka i huvudet) hade varit det bästa straffet. Tänk själv att ha begått något så fasansfullt att det inte går att ta in om man är normal. Tänk att bli botad från denna vansinnesförvirring och tillbringa resten av sitt liv medveten om vad man har gjort. Att sitta inspärrad och matas med ljud och bild från sitt brott, resten av sitt liv. Vilken fantastisk tortyr!
Och där gled jag bort från sommarmånaden juli... Jag har njutit av min semester, vilket jag alltid gör. Dessa tre veckor har ju förstås rusat förbi, och min skrivklåda har jag försökt bota på alla sätt jag kan. En del inlägg har det blivit här, så därför känns det som att resan till Norge inte behöver så mycket plats i detta lilla kåseri. Men lite... Varje gång jag åker till en plats tänker jag: "Skulle jag vilja bo här?" Där lägger jag bedömningen hur mycket jag tycker om just den platsen. När det gäller Norge skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo där. Tänk att vakna varje morgon och titta ut över en fjord! Tänk att bo för sig själv där mitt i naturens mest fantastiska uppvisning! Bara att få slippa störiga grannar, en massa trafik, en massa människor överallt... Undrar om man skulle få lappsjuka. Förmodligen... Men lugn och ro är något jag eftersträvar och något så individuellt som musik vill jag välja själv. Grannarna har inte samma smak som jag och de har det definitivt inte på samma tidpunkt som jag. Och nu när jag sitter här och förbereder mig både kroppsligt och mentalt på att börja jobba igen så undrar jag om det inte ändå känns rätt ok. När jag är ledig länge tenderar jag att vända dygnet med sena nätter och sena morgnar. Jag tycker inte om det... Jag tycker inte om att sova till halv tio, sitta och äta frukost i en och en halv timme, sedan sätta mig i utemöblerna och läsa böcker resten av dagen och sen slänga ihop något till middag. Det är skönt ett tag, men till slut tappar man kontakten med omvärlden. Sonen trodde det var något fel på mig när jag frivilligt tog en promenad till affären för att handla. Det initiativet var det nog inget fel på, men min lilla privata semesterbubbla var det som var mindre sunt. Och nu när vädret inte varit jättefint den här helgen och jag har sprungit ut och in och fram och tillbaka, ut med dynor, in med dynor, av med tröja, på med tröja, fram med boken, in med boken... ja då finns det liksom inte mer att säga. Men där finns semester kvar i min lilla semesterask, så någon gång i höst kanske man plockar fram lite semester och hittar på något skoj.
Grannen har klippt sitt "gräs". Kors i taket, nog första och troligen enda, gången i år. Nu ska han bara bärga höet också. Inte för att jag tror det kommer hända. Jag skulle nog kunna smita in och samla ihop lite och ge till kaninerna...
Musik: "On Holiday" med Greenday
 |
| Vattenläcka i gatan |
 |
| Farväl gamle vän |
 |
| Tänk att vakna till denna utsikt |
 |
| Grannens slåtter |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar